ThimBenner

"Man måste göra så. Annars KAN dom ha dött av nått innan"

Andrea om varför man kokar kräftor levande.

Jag och pappa kunde bara hålla med...


//Benner

Igår på Huddinge station hände en intressant grej. Jag och Thim var på väg upp för rulltrappan när någon plötsligt kom springandes bakom oss och verkligen kastade sig upp för rulltrappan. Det var min gamla vän Nicklas Sjölund. Han hade bråttom. Väldigt bråttom. Ett snabbt "tja" och sen va han borta.

Jag och Thim var förvånade eftersom att det inte var något tåg på ingång, och förstod därför inte varför han hade så bråttom. Vi drog därför våra kort och promenerade lugnt vidare ut på perrongen.

Framme vid automaten hittade vi Sjölund igen. Han stod och stoppade in mynt för fulla muggar. "jag ska köpa kondomer och min buss kommer om 2 minuter" sa han. Sen sa han hej då, gav oss varsin snabb handskakning och sprang sedan iväg igen.

Han är duktig den killen. Jag misstänker att han har samma typ av farmor som mig...


//Benner

Jag måste tyvärr göra en rättning på de senaste inlägget. Farmors nya unge på dagis har ingen 88-årig mamma. De farmor sagt till pappa var att hon var född 88... Alltså 1988. Jag misstolkade det grovt när pappa berättade.

Anledningen till att farmor ringde och berättade det var alltså inte att kvinnan var häpnadsväckande gammal, utan snarare för att varna mig. Hon ville att jag skulle ha förpackningen på korven när jag stoppa den i brödet, för att utrycka det fint. Hon känner sig för ung för att bli gammelfarmor.

Jag är skitbesviken. Verkligen skitbesviken. Jag tyckte det var så fruktansvärt roligt med 88-åringen. :(


//Benner 

Jag fick just höra lite breaking news från min pappa. Ett scoop helt enkelt.

Det var min farmor som hade ringt. Hon hade ringt för att prata lite om bröllopet i Italien som vi ska på i sommar. Sen hade det flugit ur henne.

Det är nämligen så att det ska börja en ny ettåring på farmors dagis nu. Inget konstigt med det, de händer ju var och varannan vecka. Nu kommer grejen! Ettåringens mamma är 88 ÅR GAMMAL!

Herregud. Herre min jävla Gud! Jag vill inte ens tänka på hur det har gått till och jag tycker verkligen synd om ungen. Tänk er själva hur han har det där hemma... Istället för att det är mamma som byter blöja på honom, så är det han som får byta blöja på morsan!


//Benner

Idag har jag gjort en intressant upptäckt.

Jag satt och sökte på spännande saker på Wikipedia, och plötsligt upptäckte jag följande:

"Tord Benner född Tord Axel Ingvar Benner 16 juni 1907 i Västerås död 8 maj 1976 i Stockholm svensk kompositör och musikarrangör"

Och:

"Fripistol, 50 m

1 Huelet Benner, USA

2 Angel de León, Spanien

3 Ambrus Balogh, Ungern"

Nu ska jag förklara. Den första, Tord Benner, lär ha varit ett musikalsikt geni.

Det andra är resultaten från OS 1952 i skytte. Närmare bestämt 50 meter fripistol. Som ni ser vann en Benner där.

Jag misstänker nu att jag är släkt med båda. Den första, alltså svensken Tord, levde ju till och med i Stockholm. Om jag vore släkt med honom så skulle det dessutom förklara min musikaliska ådra, som gett mig MVG i musik och som jag inte vet vem som gett mig. Det är ju solklart. Vi är med största sannolikhet släkt.

Den andra, amerikanen, blir svårare att hitta någon koppling till... jag är ju, vad jag vet, inte från USA och jag har ingen aning om jag är någon vidare bra skytt.

DOCK vet jag att jag är en jävel på "skeet herrar" på mitt "Athens 2004" på playstation 2. Det är ett OS-spel och just skeet, som är skytte, är jag alltså otroligt bra på. Thim kan styrka det. Vi har nämligen suttit många långa och trevliga kvällar och spelat dedär spelet.

Okej. Jag har, bortsett från min instinktiva känsla, inga direkta källor till att vi verkligen är släkt. Men kom igen. Hur vanligt är efternamnet Benner liksom? Det hade varit en annan sak om jag nu hetat t.ex. Svensson...

Jag tror jag ska börja släktforska för att få svar.


//Benner

Pappa är sjuk. När pappa är sjuk så är han väldigt sjuk, och det är oerhört synd om honom.

Han ligger livlös på soffan och säger med ynklig stämma att det är otroligt synd om honom. Därefter ber han om tjänster så som ett glas vatten.

För ca. 20 minuter sedan förflyttade sig pappa med tunga steg in till sovrummet samtidigt som han med ett plågat ansiktsuttryck muttrade om någon febertopp.

Nyss ringde han upp till mig på min mobil. Han ville bara berätta om hur hopplöst dåligt han mådde. Mitt under samtalet började han hosta, och sa "jag måste lägga på". Därefter fortsatte hostningarna ett tag nere ifrån undervåningen. Sen tystnade det. Det blev dödstyst i huset.

Jag va just på väg att gå ner och se hur det stod till med honom, när det knackade på min dörr. Där stod han. Sjuk och jävlig.

"Jag ville bara säga att jag överlevde. Det var nog bara millimeter från att kapitalet blev ditt"

Sen masade han sig ner för trappan till undervåningen där han kom ifrån. Nu blir jag ju riktigt orolig tack vare hans lilla skådespel.

Han är bra, min pappa.


//Benner

Idag avverkades alltså årets första golfrunda. Som två spända och förväntansfulla pojkar stod jag och Jocke på första utslagsplatsen och gjorde oss redo. Då hände de som alltid händer... Två gubbar kommer promenerandes mot oss och informerar oss om att vi ska spela med dom. Jippi.

Spelmässigt va dom som de flesta överålders män brukar vara på golfbanan, dvs. de slog 60 meter, tittade nöjd efter bollen som studsade fram och berömde sedan varandra.

Dock hade dom vissa andra speciella egenskaper som långt ifrån alla golfande herrar som jag och Jocke spelat med har besuttit.

Den första (den såkallade mysfarbrorn) var tunt byggd, hade en saftig mustasch och var uppskattningsvis ca. 70 år. Han såg sådär fasligt snäll ut att det möjligtvis kan vara skadligt. Han berättade stolt om sina klubbor och sa att han "NOG aldrig skulle bli lika bra som mig och Jocke". Märk väl ordet "nog". Det finns alltså fortfarande chanser enligt honom.

Den andra mannen snackade ännu mer än farbror nr. 1. Tyvärr lyckades jag och Jocke inte riktigt snappa upp vad han försökte säga... Han hade nämligen någon slags grötig hemmagjord dialekt som, i samband med att han knappt öppnade munnen, gjorde att endast bullriga mumlanden nådde våra öron. Det var totalt obegripligt att förstå.

Vi tyckte dock att hans brytning på sina håll påminde dels om finska och dels om danska. Vår gissning vart att han från början var född i Finland, men att han sedan flyttat till Danmark. På så vis har han i grunden haft en dansk-finsk brytning, alltså den danska varianten av finlandssvenska. Våra spekulationer fortsätter med att han nu har flyttat till Sverige, och därmed fört över sin dansk-finska till svenska.

"äcklig kombination" tyckte Jocke. Jag instämde.

Farbror Nr. 2, "Mummlarn", ställde till problem för oss. Han skulle nämligen vara ständigt social och då jag och Jocke inte fattade mer än lösryckta ord visste vi inte vad vi skulle säga. Dessutom lät det för jävla roligt vilket gjorde att vi båda gick och bet oss i läppen för att inte börja skratta. Vi var alltså tvungna att lyssna noggrant på hans mummel för att försöka uppfatta något, hålla oss för skratt och därefter säga något i stil med "aa okej" eller "jaaahaaa" utan att få det att låta som att vi hade skratten i halsen. (vi ville ju inte såra den stackarn)

Farbror nr. 1. , mysfarbrorn, hade dock inga problem alls. Han uppfattade varenda ord av vad "mummlarn" sa och förde långa konversationer. Jag och Jocke bara skakade på huvudena och tänkte "hur bär han sig åt för att förstå? HUR FAN BÄR HAN SIG ÅT?!"

Okej. Åter till spelet. Som Jocke påpekade i en kommentar på förra inlägget så vann han tävlingar. Eller snare tävlingarna... Jag hade dock inte 50 slag på nio håls rundan. Så roligt ska vi inte ha. En spännande 46:a däremot kan jag nog gå med på... Men, men. Förhållandena var dåliga. (A)

//Benner

Idag är det dags för årets första golfrunda! Jag och Jocke hade bokat tid på msn kl. 10:30 för att planera. När jag trillade in kl. 10:36 var Jocke sur. Han kände sig sviken, och tack vare min dåliga tidsuppfattning skulle vi nu inte hinna spela. Själv hade han vaknat i god tid av att "solen lös sönder hans hornhinna".

Han kan vara så klar och uttrycksfull ibland, Jocke.

Nu är vi i alla fall sams igen och ska snart göra oss i ordning för att åka.

Over and ut, dags för golfdebut!
//Benner

Det strålande vädret håller i sig och vid frukosttid imorse (dvs. kl. 12:30) föreslog pappa att jag skulle ta med mig Jocke och spela årets första golfrunda. Jag var sugen, men Jocke jobbade tyvärr.

Pappa undrade vart Jocke jobbade. "I någon affär någonstans, vet inte vilken" svarade jag. Därefter åkte pappa och Andrea och storhandlade.

En timme efter att dom åkt får jag ett MMS av pappa. Han skulle nämligen precis sträcka sig efter en förpackning matlagningsgrädde när han fick syn på honom. Där stod han nämligen, med slips och hela köret, min vän Jocke. Han var stolt. Pappa tog snabbt en bild och skickade till mig.

Här har vi honom:

Jag vet inte vad ni tror, men själv tror jag att Jocke en dag kommer driva sin alldeles egen matbutik, med sina alldeles egna slipsbeklädda anställda!


//Benner

Viste ni att ordet "Tututttttttttttttttttttttttttttt" är det längsta man kan skriva i ett sms genom att bara använda en knapp? Det kom jag på igår. Ordet är på 32 bokstäver.

Det roliga är att om man trycker en gång till så kommer texten: "ordet finns inte i ordlistan" upp på displayen. Detta innebär dock att "Tututttttttttttttttttttttttttttt" finns i ordlistan, och därmed är ett ord enligt mobiltelefonen.

Frågan är nu: vad betyder ordet? Och, framför allt: hur uttalar man det?

Om ingen av er vet så får jag nog ta och fråga svensklärare Funke efter lovet. Hon har koll.


//Benner

Thim har tidigare berättat om sin modelldebut. Idag kom även min.

Det visade sig nämligen att jag är otroligt mycket snyggare än jag tidigare trott!

PRECIS så här gick det till: Klassen var på väg till matsalen och mitt i klungan gick jag och Faik. Vi ser då alla hur en lång mystisk man står och spanar runt i entréhallen som att han är på jakt efter något. När han ser mig och Faik skiner han upp. Han slår sig fram genom klungan och kommer efter stora ansträngningar fram till oss.

"Ni är precis vad jag stått här och letat efter hela dagen!" får han fram. Jag och Faik förstår ingenting. "Jag letar efter snygga människor som kan representera Tumba gymnasium i en broschyr som ska ges till åttondeklassare. Ni har precis vad som krävs!"

Efter en del övertalning lyckades kameramannen få med mig och Faik och vi tog lite bilder i olika vinklar och ljus på olika platser. "Vilken tur att jag hittade er. Jag ligger nämligen lite risigt till på jobbet och om jag inte hittat tillräckligt snygga människor idag hade jag nog fått sparken... Det här kan nog till och med leda till löneförhöjning istället!" sa killen tacksamt och lyckligt. Jag och Faik bara tittade på varandra och ryckte på axlarna sådär snyggt som bara vi kan göra. "Det är lugnt" sa vi.

Nu är det nog bara en tidsfråga innan ni kan se bilder på oss, enbart iklädda Calvin Klein underkläder, runt om i hela Stockholm. Jag har nämligen en känsla av att dom kommer höra av sig när som helst, nu när ryktet kommer börja gå om hur otroligt snygga vi är.

Släng dig i väggen Fredrik Ljungberg!


//Benner

Robin utvecklas mer och mer till en värsting. För varje dag som går blir han till mer bekymmer här i huset. Han är nu faktiskt en sådan enorm påfrestning att jag och pappa seriöst överväger att adoptera bort honom.

Frågan är bara hur vi ska få med Andrea på planen... Hon tar nämligen Robins parti vad gäller allt.

Idag till exempel. Pappa, jag och Andrea var nere på Olearys och såg SSK besegra Mora med 1-0. En otroligt viktig seger. När vi kom hem gick jag in på mitt rum och satte mig vid datorn. Vad tror ni det lilla monstret har hittat på då?

Jo, han har bytt ut Internetgenvägen mot en genväg till att stänga av datorn. Ikonen var dock likadan och därför lyckades jag med bedriften att två gånger om försöka gå in på Internet, men allt jag fick var en avstängd dator som resultat. Ren elakhet helt enkelt.

Mogen som jag är sprang jag direkt ner och skvallrade för Pappa och Andrea. Både pappa och jag tyckte att Robins beteende tydde på en sådan elakhet att det var omänskligt. Vi såg nu vår chans. Det var dags att lägga korten på bordet och föreslå en adoption för Andrea. Vi kände att hon skulle förstå eftersom att även hon måste ha upplevt grymheten i Robins agerande. Tror ni hon höll med? Icke.

Andrea bara skrattade, gav Robin en "snyggt gjort"-armbåge i sidan och körde en high five. Sedan sa hon "de är min son" och lämnade rummet.

Som sagt. Han kommer bli en riktig värsting.


//Benner

Idag var jag hos tandläkaren för sista gången som gratisbesökare. Med tanke på mitt godis- och läskförbrukande den senaste tiden och med tanke på mina tandsmärtor runt om i munnen så förväntade jag mig inte direkt några felfria resultat... Det var därför med ytterst tunga steg som jag stegade in på tandläkarmottagningen och plågsamt drog på mig de blå platsskydden över fossingarna.

Fem minuter senare hade röntgenbilderna avslöjat att mina tänder var i perfekt skick och att jag inte hade något att oroa mig för. Jag köpte det inte helt och hållet... Jag tror nämligen att fläckarna i tänderna på röntgenbilderna var hål och inte "tidigare lagningar" som hon förklarade. Hennes plan är ju självklart att jag ska komma tillbaka om ett år och hon ska kunna säga: "nämen oj! Nu har du fått fem stycken hål", varpå hon ger mig en fet nota för allt lagande.

Mina teorier förstärktes ytterligare när hon försökte tvinga på mig en tid nästa år. "Vi fixar en tid åt dig så du kan komma hit, de är bra att hålla koll"

Jag avvaktade med att svara. Därefter kom det in ännu en tandläkare som hissade ner mig till liggställning och tog fram den där fruktade metallpinnen och började gräva efter tandsten.

Jag tror dom försökte köra någon form av "elak och snäll polis" för att få mig att gå med på att återkomma om ett år. Efter att den elaka tandstenstandläkaren näst intill slitit ut min underkäke hissade hon upp stolen till sittställning igen och den snälla tandläkaren som tagit röntgenbilderna frågade snällt om jag nu inte ville komma tillbaka nästa år i alla fall. Med blod i halva munnen nickade jag och kostade på mig ett litet, litet sammanbitet leende.

"Då kan vi ta bort mer tandsten också" sa tandstenstandläkaren glatt som om det vore något positivt.

"He he. Jippi, jag kan knappt bärga mig" sa jag ironiskt och gick mot dörren.

Det mest intressanta som hände med detta besök kommer nu. Jag fick nämligen en hel påse med grejer av de två tandläkarna. En massa olika varianter på tandtråd, tandborstar, någon tandskrämvariant osv. Fan, när man var liten fick man ju knappt ett bokmärke liksom!

Jag ser nu att det finns fyra tänkbara alternativ till deras beteende.

1. Tandläkarna har blivit mer generösa och delar nu ut prylar till både höger och vänster.

2. Jag var ovanligt duktig och medgörlig som patient och förtjänade därmed alla dessa produkter.

3. Det är en slags muta för att få mig att komma tillbaka även nästa gång.

4. Min mun har blivit en så ogästvänlig plats att de två tandläkarna kände ett behov av att ge mig alla dessa produkter, eftersom de misstänkte att jag inte bortstat tänderna på flera år.

Jag måste säga att jag tycker alternativ 2 eller 3 låter mest vettiga.


//Benner

Den här helgen har jag varit på Möja för att hinna träffa min "andra familj" innan dom reser iväg till Thailand. Dom åker i natt och ska vara borta i TRE veckor! Lägg märke till att båda mina familjer har rest till Thailand utan mig nu...

På grund av natten avfärd har det varit full fart hela helgen. Det skulle packas, det skulle fixas kattvakt, hamstervakt och fiskmatare och det skulle dessutom städas.

När lillebror påbörjade sitt packande fick jag härliga minnesbilder från senaste gången jag såg honom packa inför en Thailandresa. Det var för några år sedan och den gången varade resan i två veckor. Lillebror gick då runt och funderade på hur mycket han behövde ha med sig av allt. Efter ett tag var han framme vid kalsongpackningen.

Han fick en klurig min och huvudräknade lite snabbt och högt för sig själv: "hm... jag ska vara borta i två veckor, det betyder 14 dagar. Två par kalsonger borde räcka!"

Jag skrattade och ifrågasatte hans hygien en aning.

"Jaja..." sa lillebror surt och slängde i ytterligare ett par kalsonger. "Mer än tre kommer i alla fall aldrig gå åt!"

Den här gången var det andra bullar. När han började leta efter kalsonger i garderoben iakttog jag honom noggrant för att se om tankegångarna fortfarande var dem samma. Lillebror tvekade, småräknade lite för sig själv och tog därefter fram vartenda par han äger och slängde ner i resväskan.

Nu kan jag alltså bara luta mig tillbaka och njuta av denna hygieniska klippa till kille som min lillebror vuxit upp till. Men vetskapen om att jag hade ett litet finger med i slipandet av denna diamant, den kan ingen ta ifrån mig!


//Benner

Idag är det som alla säkert vet alla hjärtans dag. En dag som jag aldrig tagit särskilt seriöst.

Det måste ju vara den absolut meningslösaste av årets "speciella" dagar.

Hur som helst. Dagen till ära så hände det en jävligt intressant grej! Det var lite som när man får smuts på tröjan och desperat försöker gnugga bort, men istället bara gör fläcken större. Alltså, allt blir bara värre ju mer man försöker få det rätt.

Det hela började med en oskyldig fotbollsmatch i gympasalen. Svennarna mot blattarna (såklart). Det låg mycket på spel. Om vi vann, så skulle invandrarna aldrig få kalla oss "svennar" mer, och om dom vann så skulle vi aldrig få kalla dom "blattar" mer. Som sagt: Mycket på spel.

Blattarna, med Faik, Ghali och Polash i laget öppnade starkt och hade länge ledningen. Vi svenskar visade dock prov på vikingaliknande kämparinsatser och plötsligt hade vi vänt till 10-9!

När ställningen sedan var 10-10 stukade vår fenomenala flygande målvakt Jinder foten och matchen avbröts. Blattarna hävdade att vi lämnat WO och tog på sig segern.

Nu började folk istället sparka lite oseriöst på bollen i väntan på att Jinder möjligtvis skulle bli spelklar igen. Plötsligt sparkar Henke bollen högt upp i taket. Så högt att bollen aldrig kom ner igen... Den satt nämligen fast uppe i taket på en bjälke eller vad man ska säga.

Henke känner en viss panik och tar till drastiska åtgärder. Av ren impuls tar han av sig skon för att försöka få ner bollen genom att kasta skon på den. Två minuter senare är skon vackert placerad jämsides med bollen uppe på bjälken. När Henke börjar snöra av sig sko nummer två känner jag mig tvungen att ingripa och få bort de idiotiska demonerna som cirkulerar i killens huvud, för att få honom att kunna tänka klart igen. Det funkade.

Pricksäkra faik börjar nu istället kasta små järnstänger mot bollen och skon, och får efter ett par försök ner bollen. Skon blir dock kvar.

Efter 30 minuters kastande är vi på väg att ge upp. Då klättrar Faik upp och ställer sig på en basketkorg för att få bättre kastvinkel. Nu börjar det här kännas riktigt illa. Någonstans inom mig känner jag nämligen att Faiks tyngd kommer få hela basketkorgen att ramla i golvet, och då vore förödelsen fullständig.

Tänk er själva när vi ska förklara för idrottslärarna varför Faik ligger skadad under en nerriven basketkorg och varför Henkes sko sitter fast uppe i taket...

Nu löser sig allt till slut ändå. Faik får efter tio minuter uppe på basketkorgen nämligen till de perfekta kastet och skon trillar ner.

Som att ingenting har hänt lämnar vi därefter salen och promenerar glatt in i omklädningsrummet samtidigt som vi känner att det här nog var sista gången vi spelade fotboll på en rast...


//Benner

Nyss uppstod en kris inne på toaletten. Ja, det var klassikern... (alltså toapappret som tog slut)

Det där med pappret är ju inget man tänker på när man väl sätter sig där, utan tanken slår en först efter att man "uträttat sitt ärende" och förbereder sig för torkning.

När det så var dags för det sistnämnda såg jag till min förskräckelse hur det bara återstod några få varv på rullen. Smart som jag är så kollade jag självklart skåpet där extrarullarna brukar stå, men där var det lika tomt som i min plånbok efter gårdagskvällen... Jag tvingades alltså till en extremt sparsam torkning. Som tur var så rörde det sig om en sån där torr rackare, och alltså inte om en sån där som man torkar sig i evigheter efter och som tvingar en till mellanspolningar. Så att säga. Ni vet kanske vad jag menar.

Hur som helst. Efter att jag blivit klar gick jag nöjd och småvisslandes tillbaka in på mitt rum. Då slog det mig. Imorgon kommer ju nämligen Robin gå upp innan jag hunnit vakna, och han kommer troligtvis inte heller toapapper-checka innan han sätter sig för att utföra sina stordåd.

Därför har jag nu, godhjärtad som jag är, skrivit en liten lapp till honom och lagt på toalettlocket. (jag slutar aldrig förvånas av hur smart och snäll jag är!)

Här är lappen:

För er som inte kan tyda min handstil så står det:

Tjena Robin

Toapappret är slut så sätt
dig för Guds skull inte och bajsa!
Du kan hamna i en jobbig sitts då

Om du förstår vad jag menar...

Btw. Trevlig alla hjärtans dag!

Puss

//BENNER

Jag hoppas verkligen att Robin skulle göra samma sak för mig, men jag tvivlar på det. Han höll ju nämligen på att sätta dit mig rejält alldeles nyss genom att bara lämna en kort bit papper kvar...


//Benner

Det är med starkt vemod jag nu läser att Magnus Uggla ska sluta blogga. Han är ju faktiskt, bortsett från oss, den enda riktigt duktiga manliga bloggaren och han har med sitt trevliga och omväxlande språk varit till stor inspiration.

Med tårfyllda ögon överväger jag nu att bära sorgband ikväll.


//Benner

Idag är en väldigt, väldigt, väldigt stor dag för Benner-släktet! För varje dag blir ju släkten äldre och mognare, och just denna dag var en milstolpe i en av oss Bennerars liv. Jag pratar naturligtvis om mig själv. Jag fick nämligen VG på psykologiprovet jag skrev förra veckan!

Ajuste. Kusinen Jonte Benner fyller 18 år idag också, men de är väl inte direkt någon milstolpe och definitivt ingen förstasidesnyhet här på Thimbenner.blogg.se...

I alla fall. Dagen till ära ska jag och Thim gå ut och fira min briljanta insatts. Jonte får också följa med, han fyller ju trots allt år. Han ska dock inte tro att han kan ta min plats i rampljuset för en sådan skitsak. Den som ska bjudas på öl ikväll är jag och ingen annan!

Även Jontes kompis Jocke ska krogdebuttera ikväll.

.......


Nej då, jag bara skojade. Ikväll ska min söta lilla kusin få all uppmärksamhet och jag själv ska hålla mig i bakgrunden. Det var ju trots allt bara ett VG. Hade det varit en bokstav till framför hade vi dock kunnat snackat om vem som förtjänade uppmärksamheten...


//Benner

Just nu sitter jag skamsen på mitt rum och slickar mina sår. Tävlingsmänniskan inom mig är krossad, stoltheten är nerspolad i toaletten och självförtroendet är bortblåst.

Jag har nämligen FÖRLORAT mot Andrea på fyra i rad. Stort dessutom. Om jag ska vara helt uppriktig så var jag så fullkomligt utspelad att jag får vara riktigt nöjd med siffrorna 2-5 i matcher. Att jag lyckades vinna två gånger är nämligen en riktig bedrift sett till matchbilden.

Nu finns inget annat att göra än att låsa in mig på rummet under resten av kvällen och deprimerat lyssna på Fade To Black om och om igen. Annars kommer nämligen Andrea ösa salt i mina sår via skratt och hån och min redan så låga självkänsla kommer sjunka ytterligare!


//Benner

Nu har jag och Robban ringt Denise 77 gånger, varav 5 har resulterat i svar. Denise ligger nämligen och sover, och ber oss mer eller mindre att dra åt helvete.

Men som sagt. Imorgon kommer skulden läggas på oss, och vi kommer acceptera det.

Hur som helst. Jag och Robban har en trevlig kväll ändå. Vi har dragit i oss 4½ liter fanta, kollat på alla avsnitt av Nile City och lyssnat på 17 olika versioner av Alphavilles Forever Young. Kan en fredagskväll bli bättre?

Nu får ni ursäkta. Jag och Robban ska åtnjuta ännu ett glas ljummen fanta!


//Benner (och special guest Robban)

Idag är det dags för en efterlängtad filmkväll á la trekant. D.v.s. jag, Robban och Denise.

Just nu sitter jag hemma hos Robban och är laddad till max. Även Robban är grymt laddad och självklart väldigt glad över att få delta när jag skriver blogg. Han är nämligen den första gästen som får vara med när det händer, så att säga!

Robban har dessutom ännu en anledning att vara glad. Han har nämligen fått nya numret av "Gustaf", och sitter nu och producerar välbelåtna skrattsalvor.

Dock har vi problem... Filmkvällens tredje deltagare är nämligen frånvarande. Jag och Robban har konstant terroriserat hennes telefon de senaste timmarna, men utan resultat.

Problemet när Denise är den som inte dyker upp är att hon alltid lyckas lägga skulden på någon av oss. Oavsett hur jag och Robban än försöker lyckas hon alltid vända på steken så att vi får ta på oss skiten. Detta lyckas hon dessutom tyvärr alltid förträffligt bra med...

Det slutar alltid med att någon av oss herrar får skulden, och den andra blir sur. Sen uppstår ett bråk mellan mig och Robban som kan pågå i veckor. Oftast sluter vi fred i och med att Denise får oss sams, och hon framstår därmed även som hjälten i dramat!

Hon går alltså från att vara den syndigaste syndabocken i världshistorien till att bli en mild form av hjälte av Gandhi-status.

Något som jag och Robban fullständigt accepterar gång på gång på gång på gång. För att uttrycka det MILT så är vi alltså hennes bitches.

Nu ska vi fortsätta våran telefonterror och förhoppningsvis uppnår vi snart resultat!


//Benner (& special guest Robban)

Som Thim tidigare nämnde så var jag på krogenhumör igår. Det hela började vid 21 tiden, då jag fick veta att jag inte hade några lektioner idag. Strax därefter berättade Marina att hon var på väg ut.

Nu vart jag akut sugen på att gå ut och började min massiva kamp med att få med folk. Jag frågade allt och alla men ingen hade samma sug. En söndertjatad Thim valde bland annat att blocka mig efter 15 minuters oupphörligt tjat via msn. Det var synd. Jag kände nämligen att jag började få över honom på min sida.

När jag gått igenom hela min msn-lista och kommit fram till att alla var för "trötta", för unga eller skulle jobba var jag på väg att ge upp. Då loggade Denise in som en skänk från ovan och var direkt jättesugen. Nästan lite för sugen faktiskt.

Vi kontaktade Robban som efter lite missförstånd tillslut valde att hänga med. Detta efter grova hot.

En timme senare var vi alla tre på plats tillsammans med Marina och Emelie.

Kvällen vart trevlig och Marina och Emelie bjöd dessutom på skönsång på karaoke. Det ryktades även om att jag skulle upp och sjunga. Detta var dock falskt. Besvikna suckar hördes runt om på hela stället.

Plötsligt var Robban och Denise borta. Denise skickade ett lamt sms med texten: "vi vart inte insläppta efter att vi var ute och rökte". Jag köpte det helt och hållet.

Kvar var nu alltså jag, Marina, Emelie och killen med mössan som plötsligt bara hade dykt upp.

"gillar honom inte, kan typen" hörde jag mig själv säga på äkta "G"-maner.

Efter ett tag var det dags att bege sig hemåt. Väl vid nattbussen ställdes vi inför ett dilemma. Skulle vi ta nattbussen eller skulle vi gå till donken och ta nästa buss en timme senare? En i vår trio, jag vill inte hänga ut någon men vi kan kalla henne M, röstade för donken och vi två andra hängde med. Därefter spenderade vi en härlig timme i den kyliga stockholmsnatten sittande på bänken i busskuren. Vi hade ju dock fått mat och var därför väldigt nöjda ändå!

Ca. 03:31 öppnade jag dörren hem och gick raka vägen upp till den varma sängen där jag somnade nästan direkt. Innan dess hade jag dessutom hunnit med ett nattligt telefonsamtal med min gode städare till vän Faik som befann sig på jobbet. Vi hade ett sånt där mysigt samtal som bara två killar kan ha vid tretiden på natten!


//Benner

För att citera oss själva från vårat pilotinlägg, "Idag tog Vi (Thim och Benner) ett radikalt beslut. Vi bestämde oss för att göra något otroligt tjejigt och därmed "bögigt" och skriva blogg."

Dock har ju Alex Schulman varit en otroligt framstående manlig bloggare, möjlgitvis lite småbögig, men han är iaf en man. När jag då sitter här på morgonkvisten och läser metros artikel om bloggar så blir jag faktiskt lite arg.

http://www.metro.se/se/article/2008/02/05/21/3505-45/index.xml

"Det är unga, modeintresserade tjejer som dominerar bloggvärlden."

Kom igen, varenda tjej i åldern 16-18 är väl förfan modeintresserad? Hur kul och unikt är det?
Och sen på toppen av de så finns de en intervju med BlondinBella, där hon påstår att hon spenderar 8 timmar om dagen med att blogga. Jag undrar ju vad det finns att blogga om, om man bara sitter inne på bloggen?

Men nu kommer det som skrämmer mig rejält:
"- Jag skulle gissa på att jag är Sveriges bäst betalda bloggare. Jag kommer att köpa en lägenhet i slutet av året för mina bloggpengar, säger Isabella, 17."

Och här sitter då jag och Benner, skriver om saker som faktiskt varje människa kan relatera till, inte bara överklasstjejer eller modebögar. Det är VI som skriver det folket vill ha, därför borde det vara VI som är Sveriges bäst betalda bloggare.

Nu ska jag studera körkortsteori.

//Thim

Idag hände det som inte fick hända. Låtsaslillebror Robin skaffade en blogg.

De hemska med de är självklart att jag nu kommer behöva slicka en jävla massa röv, så att säga. Annars finns risken att Robin kommer få mig att framstå som mindre bra i sin blogg bara för att jäklas. Jag kommer dessutom inte kunna skriva om Robins alla djävulskap (så som när han lurar på mig dricka från sin sodastream för att sedan kräva betalt) eftersom att även de kommer få Robin att se rött varpå han kommer slänga in ett par smutskastande rader om mig i sin blogg.

Som om nu inte detta vore nog så uppstår ännu ett problem i och med Robins bloggande. Jag kommer nämligen inte längre ha ensamrätt att skriva om allt som händer här i huset. Från och med nu måste jag se till att vara vaksam för att kunna skriva om härligheterna innan Robin hinner göra det.

En sån situation uppstod tidigare idag vid middagen.

Pappa kom nämligen hem och trallade lite lätt på dedär glada viset. Sådär som han bara gör när han har något på gång. Det kom att visa sig att pappa återigen planerade att prova en ny maträtt. "jag har fått ett recept på jobbet, det kommer bli det godaste ni någonsin ätit!" Den har man ju hört förr...

Hur som helst så kände jag att en spänd stämning fyllde rummet. Både jag och Robin ville nämligen vara först med detta "scoop".

När maten senare serverades var jag och Robin på helspänn. Båda hade kamerorna uppe och likt två paparazzifotografer som både ville ha den bästa bilden flög vi runt i rummet och letade efter rätt position. Jag hittade bäst ljus och bäst vinkel och vann rond ett på ett så överlägset vis som det bara är möjligt. Tyvärr vart bilden i något konstigt format, vilket gjorde att den inte gick att föra in i datorn. Jag känner nu att min trovärdighet som paparazzifotograf sjunker...

Efter maten lunkade Robin ljudlöst upp på sitt rum och har sedan dess inte kommit ut. Han är nog besviken efter sitt nederlag.

Förhoppningsvis tar dock inte Robin denna förlust så hårt och öser iväg en massa ogrundad kritik mot mig, utan inser istället sitt nederlag och publicerar istället en massa fina lovord om sin utmärkt trevlige och sympatiske låtsasbror. (Robin, du kan t.ex. skriva om hur sexigt bruna mina armar såg ut idag vid matbordet)


//Benner

Faik har klarat det, Ghali har klarat det, Alexandra har klarat det, Phillip har klarat det, jag har klarat det, Jinder har klarat det och nu, nu har även Angelo klarat det!

Grattis till körkortet brorsan :) 


//Benner

Nyss sändes TV4 sporten utan "kanon och kalkon". TV4 vill nämligen satsa på att sno åt sig tittare från Sportspegeln och genom att plocka bort listan och ersätta den med ett par minuter av Patrik Ekwalls snack tror dom på framgång.

Jag tänkte avrätta detta upplägg redan förra söndagen då jag fick nys om det, men jag valde att vänta tills jag sett vad Patrik Ekwall skulle gå för. Jag avrättar det därför nu istället.

TV4 verkar helt ignorera faktumet att många valt deras sportsändning på söndagar istället för SVTs just för "kanon och kalkon". Det är faktiskt så att dom tar bort det enda TV4 sporten har som är bättre än SVTs...

Och vilken ersättare? Patrik Ekwall liksom? Bara att höra hans namn får en att vilja byta kanal. Nu ska man alltså tvingas höra honom säga fyndiga saker om sportveckan som gått som en "trevlig" avslutning på programmet.

Från och med nu är det endast SVT som gäller på söndagar. Dom har en längre sändning, ingen jäkla paus och, framför allt, ingen Patrik Ekwall.


//Benner

Vid första anblicken tar man mig säkert inte för att vara en hejare på matlagning. Säkert inte vid andra heller, och inte vid tredje eller fjärde heller för den delen.

Men man misstar sig. Det visade sig nämligen idag att jag besitter enorma "matlagningsskills"!

Jag och lillebror har nämligen slängt i ordning en delikat middag à la lördagsmys. Middagen består av (håll i er) hemmagjord potatisgratäng som serveras med mediumstekt fläskfilé. Vi toppar med en klick bea. (bearnaise)

Faktum är att detta var andra gången den här veckan som jag slängde i ordning en middag. Okej, i måndags var det väl mest Marre som gjorde grovjobbet medan jag agerade "se och hör". Min insats idag var faktiskt helt annorlunda.

Faktum är att jag var den drivande kocken i köket. Detta gör att jag utan tvekan måste utse mig själv till "veckans kock". Ett pris som vi här på ThimBenner.blogg ser som en väldigt fin utmärkelse.

Nu är det hög tid att gå ner till köket och äta min fina middag, åtnjuta en kall lördagsöl som jag sannerligen gjort mig förtjänt av och som krydda på moset kolla på Färjestad-SSK! Kan det bli bättre?


//Kock-Benner