ThimBenner

Okej kära läsare, jag lever!

Ni kanske misstänkte att jag gått under jorden eller i alla fall sålt datorn p.g.a. familjen nya spelskulder. Turligt nog är detta inte fallet.

Hur det gick i pappas tips vet vi inte, eftersom vi inte förstod systemet. Vi kunde dock konstatera att Anja Pärson (som skulle vinna sin "match") slutade långt ner och med största sannolikhet förlorade.

Som tur är drog vi faktiskt inte på oss några spelskulder.

Nej, anledningen till min långa frånvaro är i själva verket att jag varit ute på Möja och hälsat på min älskade mamma och mina småsyskon!

Jag och lillebror har intensivt spelat NHL på playstation i timmar. Vi har startat en ny säsong i finska ligan (!). Mitt lag heter Saipa (tror jag), har extremt fula dräkter och är precis som SSK ett hårt krigande lag.

Faktum är att detta bara är en kort visit på fastlandet. Jag kommer nämligen återvända din ön senare i veckan då det är dags för halloween-festen. Troligtvis ska jag försöka kidnappa med mig Herr Thim ut också. Jag såg en jävligt stark film igår som gav mig kidnappningstips. Eller okej, de var bland de sämsta filmerna jag sett men i alla fall.

Jag snackar självklart om filmen som gick på sexan igår där dom åt exotiska frukter och vart så att säga förlamade i 4-5 timmar. Allt jag behöver göra är alltså att bjuda Thim på en sådan frukt (läs: tvinga i honom en med våld. Thim envisas nämligen med att vara sådär jobbigt allergisk mot alla frukter) för att sedan i lugn och ro slänga in honom i bakluckan. Innan han fått sin rörelseförmåga tillbaka kommer han vara ute på Möja!

Jag myser av välbehag bara av att tänka på min smarthet!

Allt jag behöver göra nu är alltså att få tag på denna exotiska frukt...

Som Thim nämnde vart hans inlägg nr 101, alltså Pongo-inlägget.

Detta var jag fullt medveten om. Det var faktiskt så att detta till och med var en anledning till att jag inte skrivit på ett tag. Jag ville ju, som ni alla säkert förstår, inte skriva inlägg 101 och bli Pongo.

Detta är en faktiskt en urgammal golfnorm. I golfsammanhang blir man Pongo om man går 18 hål på 101 slag (vilket jag aldrig gör eftersom jag är för bra). Den som således gör 101 slag blir Pongo fram till dess att någon annan gör 101 slag och därmed tar över Pongo-titeln.

Ni alla har nu med andra ord rätt att så länge ni vill kalla Thim för Pongo!

Btw 1. Igår vann SSK sin första bortamatch. Jag misstänker att vändningen har kommit!

Btw 2. Ikväll drar jag och Thim till stan för att svänga våra små lurviga. Det är ju faktiskt lill-lördag.

Mer info om det får ni senare ikväll, då vi kommer skriva ett gemensamt inlägg.

Hej så länge!

//Benner

"Imorgon blir vi rika!" säger pappa när han glider ut i köket där jag sitter och äter. Han har den där klurigt nöjda minen som jag misstänker att bara han och jag kan ha.

Anledningen till att vi kommer bli rika är att pappa, efter att ha vunnit en liten summa igår, återigen har spelat på oddset.

Vi börjar försiktigt tänka över vad vi ska köpa för pengarna.

Jag känner inte att jag "cravear" nått speciellt, men ett par nya högtalare till bilen vore ju faktiskt rätt okej.

Jag är fullkomligt beredd att köpa in mig i pappas system fram tills denne berättar att han återigen spelat på SSK.

Anledningen till att jag ifrågasätter hans spelade på SSK är inte enbart att de ligger sist, har gjort 18 mål på 13 matcher och dessutom, som om de tidigare inte räckte, möter tabellettan HV71.

Nej, anledningen är väl i första hand av betydligt högre karaktär. Av en helt annan viktklass så att säga. Anledningen är självklart att jag och pappa ALLTID spelar på SSK, och att de ALDRIG vinner när vi gör det.

Pappa kände sig i alla fall säker till 99% på att han har tippat på SSK, men för att kontrollera tog han ändå fram lappen, slängde den på bordet, log belåtet och sa: "kolla själv då. Imorgon kommer SSK:s vändning"

Noggrant och ytterst förvånat tittade jag på lappen i säkert en minut, samtidigt som en fullständigt tystnad bevakade rummet.

Pappa börjar nu bli lite obekväm över tystnaden och rycker därför till sig lappen, kollar på den och blir själv stående i ca en minut under tystnad.

På lappen finns nämligen inga hockeytips över huvudtaget.

Pappa har nämligen lyckats med bedriften att tippa på Anja Pärson istället för SSK. Han har även lyckats pricka in en rad andra skidtjejer inför morgondagens stor-slalom och helt missat alla elitseriematcherna.

Vi tittar förvånat på varandra. "Har skidsäsongen ens börjat!?" säger pappa. "Kan man ens tippa på skidor!?" frågar jag tillbaka.

Vi tittar på varandra och bryter sedan ut i ett långt och högt gapskratt!

Så fort pappa och jag stöter på varandra i huset intar jag nu en ihopsjunken skidåkar-ställning och svischar snabbt förbi honom samtidigt som jag kommer med mellantidskommentarer á la Stig Strand.

Vi båda garvar, kör en handklapp och skrattar lite mer.

Men imorgon är det färdigskrattat. Då är det allvar. Då är det nämligen dags för slalomen och vår framtida ekonomi är på spel. Vi vet inte alls hur tipset funkar, men vi misstänker att Anja Pärson ska slå en viss tjej som är en speciell "match". Dessutom ska två andra tillintetsägande tjejer slå två andra lika (i våra öron) okända namn.

Vi håller tummarna!

Btw. Ikväll tog jag en lugn hemmakväll med familjen och kollade på Idol. Efter kvällens avsnitt ska jag nu göra som David och aldrig mer kolla på skiten. Anledningen är självklart att den här Sam inte åkte ut.

Efter att fullkomligt ha våldtagit världens finaste låt bakifrån, var han inte ens en av de tre som fick minst antal röster. Nothing Else Matters får endast sjungas av James Hetfield. Den här killen förstörde hela låten.

Vilken låt blir hans nästa offer? Fade To Black?

Jag ber nu er, som fortfarande ska fortsätta följa Idol (vilket förhoppningsvis inte är så många), att tokringa på alla andra deltagare så att denna kille åker ut. På så vis kan vi kanske rädda låtar som "Still Loving You", "Stairway To Heaven", "Forever Young", "Trubaduren", "18 And Life", "Under The Bridge", "One" och låten som spelas på brandstationen i "Nile City"

Vi kan även rädda låtar som "The Unforgiven", "I Dont Want To Miss A Thing", "I Remember You", "Dont Look Back In Anger", "Too Young to Fall in Love" och "Forever"

Och framför allt! För Robbans skull. Vi kan rädda "A Heart In New York" med Simon & Garfunkel!
Ring, bara RING!

//Benner

I måndags hittade jag äntligen mina pilotbrillor, lagom till dess att sommaren är över. Men tänk va jag har letat!

Jag har dessutom beskyllt Thim för att ha snott tillbaka dom, för att återigen kunna sälja dessa till mig i ett senare skede av livet när jag har glömt bort att dessa existerar.

För er som inte vet så köpte jag dem av Thim för 15 snus, Dessförinnan hade Thim köpte dem av "Danet" för 12 snus. Danet i sin tur hade köpt dessa för 50 kronor. Thim har med andra ord redan gjort en för jävla bra affär, men jag misstänkte att han girigt ville tjäna ännu mer.

Därför vill jag nu be Thim om ursäkt för mina anklagelser. Jag hoppas och tror att vi kan låta det här glida förbi oss och att vi ska kunna fortsätta vår vänskap.

Men Thim, var beredd... Nästa gång dessa är borta kommer du troligtvis att anklagas på samma sätt igen. Jag vet ju faktiskt vilken briljant affärsman du är!

//Benner

Nyligen vid middagen satt jag och pappa och snackade gamla minnen. De va en trevlig stund där vi blickade tillbaka på våra liv och en mysig atmosfär bildades i rummet när alla minnen kom på tal.

Ämnet var självklart fotbolls VM 94...

Efter ett tag försökte vi även släppa in Robin i samtalet, men då han är född 1993 var hans minnen ganska suddiga och han hade därför inte så mycket att bidra med.

Helt plötsligt sprider pappa, från ingenstans, rykten om att Andrea var inne i stan och firade hjältarna när de kom tillbaka till Sverige eftersom hon var helt fotbollstokig på den tiden. Ungefär samtidigt gör denne Andrea entré i rummet och jag frågar nyfiket om detta är sant.

Andrea struntar totalt i frågan och börjar istället prata om sin väns hus. Trots upprepade frågor om VM fortsätter hus-snacket. Pappa klämmer då ur sig elaka kommentarer om Andreas väns hus, och när han hör hur jag och Robin skrattar känner han ett flow och fortsätter att utveckla sina elakheter. Till slut står pappa nästan upp på bordet och agerar med stor framgång stand-up komiker. Huset är nu i våra ögon helt kört i botten och både jag och Robin kan se detta "hus" framför oss som när som helst kommer falla ihop.

Hus-samtalet dör så småningom ut och en tystna infinner sig.

Jag passar då på att ge frågan om fotbolls-VM en sista chans, eftersom det blivit lite av en "cliffhanger" som alla i rummet suttit och inväntat svar på de senaste fem minuterna.

Andrea svarar med ett förvånat ansiktsuttryck nej, varpå alla blickar sakta glider över till pappa.

Pappa kollar sig obekvämt omkring, äter sin sista köttbulle, dricker ur sitt glas och säger:

-Nähä... Då måste det helt enkelt varit någon av mina tidigare tjejer!

//Benner

Precis som Thim upplevde jag imorse en väldigt orolig sömn. Till skillnad från Thims klocka som promenerade baklänges stod min helt stilla. Helt plötsligt kastar jag mig upp ur sängen med vetskapen om att jag stängt av alarmet och somnat om.

"HELVETE" hör jag mig själv skrika samtidigt som jag fumlar med en utav strumporna.

När jag ger klockan en snabb blick för att kontrollera hur sen jag är upptäcker jag att alarmet inte ringer förrän om 20 minuter. Jag har med andra ord inte försovit mig, utan mitt avstängande av alarmet måste varit en dröm.

Därför går jag nöjt upp med vetskapen om att jag, precis som Thim, kan ta en lång dusch, en lugn frukost och dessutom göra mina bestyr på toaletten i lugn och ro.

Mitt under pågående toalettbesök får jag Thims sms angående bussmissen. Resten vet ni redan.

När skolan väl är slut kommer Thim återigen snyftande. Han säger med ynklig röst att han är trött och troligtvis har skyhög feber, samtidigt som han ger min bil små suktande blickar.

Återigen faller jag för killens "tyck-synd-om-mig-trick" och vi beger oss till bilen. Thim skiner nu som en sol.

Snart skulle denna sol dock komma att gå i moln...

En hård odör slår oss nämligen rakt i ansiktet och vi båda får direkt två alternativ i huvudet.

Alternativ A: Doften kommer från någon form av matlagning som gått otroligt snett.

Alternativ B: Doften är en den grövsta svettlukt som någonsin trätt in i en mänsklig näsborre och lär med största sannolikhet härstamma från en otroligt otvättad mans pung. Thim misstänker en uteliggare samtidigt som jag hyser misstankar angående den där grovt äcklige öst-stataren som vi båda ogillar.

För att kontrollera känner vi båda försiktigt och oroligt på våra små huvuden efter ett par otvättade och svettiga kalsonger som uteliggaren eller öst-stataren i smyg kan ha kastat på oss. Som tur var hittar vi inga och vi kan andas ut och konstatera att alternativ A med största sannolikhet var det korrekta.

//Benner

Idag i matsalen fick jag ett sms från pappa med texten: "Om du städar ditt rum när du kommer hem ska du få pappas goda korvstroganoff till middag". Jag skickade en snabb blick på min tallrik med kycklingbefriad nasi goreng och tog ett snabbt beslut.

Direkt när jag kom hem tog jag hand om de olika klädhögarna som fanns placerade lite varstans i rummet. Jag gav varje klädesplagg en snabb sniffning och sa sedan "smutsig", varpå jag slängde ut plagget från rummet. Ungefär en tredjedel av alla plagg som slängdes ut var säkerligen oanvända, men min näsa förstod att det med största sannolikhet var betydligt jobbigare att lägga in dessa i garderoben än att slänga de i smuts-högen och han agerade därför ytterst luktkänsligt.

Därefter körde jag ett par snabba drag med dammsugaren på de ställen där de syns och gick sedan ner till tvättstugan med ca. två kvadratmeter kläder. (jag fick gå tre vändor)

En golfpegg försvann olyckligt in i dammsugaren när jag dammsög skrivbordet. "Typiskt min otur" mumlade jag högt för mig själv.

Nu, tio minuter senare, när rummet är skinande rent har jag gjort mig väl förtjänt av en sovstund. (för att hämta krafterna igen)

Jag kan redan nu känna lukten av korvstroganoff tränga in i mina näsborrar, så som jag kommer känna när jag vaknar om tre timmar!

//Benner

Nu var det ett tag sedan sist!

Att skriva ett inlägg efter den här typen utan frånvaro är faktiskt bland de svåraste man kan göra. Grejen är den att inlägget bör vara av otroligt hög kvalitet, annars finns risken att läsarna tröttnar.

När man nu sitter här känner man den där pressen smyga sig på, och man vet hur viktigt varje ordval och ämnesval är.

Jag hade hoppats att ett antal mail med ämnestips skulle ha dumpit ner i våran inbox, men icke!

De enda som fanns där var reklam, ett välkomsbrev från hotmail och en skamlig sexförfrågan till Thim från en okänd läsare. Thim funderar på saken och svarar senare i veckan. I nuläget lutar det mot ett nej.

På tal om Thim så förde vi en seriös dialog över telefon igår kväll. Jag körde en klassisk fylleringning på hemvägen och Thim svarade minst lika full från Harry B James. Jag hade en hel del relativt viktig information att dela med mig av, vilket jag tyvärr inte fick göra. Thim har nämligen en vana att ta över dirigentpinnen när han har ett par innanför västen, och han styrde därför hela samtalet från början till slut.

Allt jag fick fram var medhållande kommentarer och när jag till slut väl tog ord i munnen hör jag en upphetsad Thim i andra luren som skriker: "HÖR DU VAD DE ÄR FÖR LÅT?"

Jag skriker "FEAR OF THE DARK" och vi både börjar genast nynna varpå vi sjunger hela låten med stor inlevelse.

Efter låten lägger vi snabbt på och trots att jag inte har fått fram så mycket som en full mening under vårt samtal känner jag mig otroligt nöjd, och jag känner inombords att det varit ett mycket givande samtal.

Som jag sa innan jag åkte till Möja så var det här kalasens helg. Lillebror fyllde "fjortis" som han själv uttryckte de, Johanna fyllde meningslösa 17 och lilla kusinen hann dessutom med att bli fyra.

Tankspridd som jag är hann jag ringa Johanna två gånger under hennes födelsedag och ha långa samtal utan att gratta. Efter att ha lagt på för andra gången kom jag plötsligt på det och fick ringa en tredje gång för att gratta lite snyggt.

Johanna sa grinigt att det fan var på tiden och använde en allmänt kylig attityd resten av dagen.

Nästa helg blir det återigen en tripp till Möja. Då är det halloweenfest och jag, Thim och Jonte har storslagna planer angående utklädnad! Eller... Jag har i alla fall planer.

De andra två är än så länge lyckligt ovetande om att de ens ska med!

//Benner

Thim bad er skicka bilder som vi kan använda som bakrundbild. (han är den mest tekniska av oss så han vet säkert hur man fixar det)

Thim nämnde dock inte hur ni ska skicka den till oss.

Det är i sånna här lägen man beklagar sig över att man inte har en "bloggmanager"! Tänk va enkelt de hade varit att bara kunna ge er hans/hennes e-post så hade ni kunnat skicka den dit!

Men eftersom att vi nu inte har någon "bloggmanager" (ännu) så tvingades jag använda hjärnan och kom då på en fullkomligt briljant idé.

Jag skapade helt enkelt bara en thimbenner e-post dit ni kan maila.

Adressen är: [email protected].

Ibland är jag fan inte så dum!

Dit kan ni även maila spännande frågor som ni vill att vi ska ta upp och besvara här i bloggen.

På så sätt kan Ni påverka bloggens innehåll!

Vi har en hög tröskel när det gäller känslighet, så fråga om vad fan som helst!

I helgen bär det av till Möja igen. Det var ju otroligt länge sedan.

Brorsan fyller 14 och Johanna fyller 17, så det kan nog bli en alldeles förträffligt trevlig helg. :)

//Benner

I måndags gick mina framtidsplaner raskt upp i rök. Anledningen: min färgblindhet.

Jag har nämligen en längre tid funderat på att bli polis, vilket nu alltså inte är aktuellt längre då ett korrekt färgseende är ett måste.

Om nu inte en farlig och chansartad operation ge mig de fullgoda färgseende jag behöver.

Hur som helst måste jag nu tänka ut en back-up plan...

Hur klingar titeln "Andreas Benner, bloggmanager" i era öron?

//Benner

Igår tog jag steget som jag och Thim lovat varandra att inte ta. Jag gjorde det vi sagt är att fullkomligt "prostituera" vår blogg. Jag kommenterade ett inlägg i en annan blogg i syfte att själv få läsare.

Och jag gjorde det ordentligt!

När vi väl ska sälja vår blogg kan vi väl ändå göra det rejält tänkte jag, och drog en saftig elak kommentar till en okänd människa i självaste Herr Magnus Ugglas blogg!

På de viset sålde jag inte bara vår blogg, jag gjorde det även otroligt billigt.

Jag så att säga lät mig sättas på bakifrån för 5 kronor! (Jag vet, lite grovt. Men ändå.)

Att driva en blogg gör att man får ett visst maktbegär. Ju mer läsare man har desto mer makt känner man att man får. När folk ger en positiva kommentarer så känner man sig nöjd, vilket gör att man vill ha fler sådana kommentarer.

Jag tror jag talar för både mig och personen vars blogg jag gav elaka kommentarer när jag säger att man VET att man har en fullkomligt läslig blogg, som i själva verket är mycket intressantare och trevligare än de flesta bloggarna som har tusentals läsare.

På nått sätt vill man visa det. Men om man nu inte är känd sedan tidigare eller är en tät hårmodell så är det jävligt svårt...

Men vem vet. Om vi nu bara skulle ta och skaffa oss en sån där fantastisk "bloggmanager" så skulle vi säkerligen nå betydligt större framgång!

//Benner

Vissa dagar går det snabbt och enkelt. Den är hård som sten och med ett par snabba drag är det avklarat.

Andra dagar är det svårare...

Den är då mjuk och vägrar att gå upp. Man rycker och sliter med ingenting händer.

Man lirkar fram och tillbaka på den men resultaten uteblir fortfarande.

När allt hopp börjar rinna ut så får man slutligen upp den, men då visar det sig alltid att det inte var så härligt som man hade hoppats...

Man känner helt enkelt att det inte var värt allt dedär slitet bara för den korta stunden av njutning!

Jag pratar naturligtvis om att skala banan och idag var det ett helvete.

//Benner

Jag har ett allvarligt morgonproblem som jag nu måste ta mig i kragen och ta itu med... Min morgonrutin är helt enkelt inte fungerande. Jag har nämligen en tendens att bli sådär en fem minuter försenad till första lektionen, oavsett hur tidigt jag går upp.

Imorse hade jag bestämt mig för att söka svar på vart problemet uppstod, och klockade därför varje rörelse jag gjorde. Här är resultatet:

(Min lektion började 11:00 och resan till skolan tar ca 20 minuter.)

09:50. Min otroligt jobbiga alarmsignal tjuter rätt i örat på mig eftersom jag somnat med mobilen bredvid mig i sängen. Jag tänker: "jävla oflyt hela tiden" och stänger av.

09:52. Hörseln återfås på det skadade vänstra örat och jag är nu redo att gå upp. Tyvärr sover kroppen fortfarande och jag blir liggande orörlig.

09:57. Jag tänker: "om klockan är 09:58 går jag upp, annars ligger jag kvar tills 10:00". Jag ser klockan slå om sekunden efter jag fått ögonen på den, ler nöjt åt att den faktiskt var 09:57 vid första ögonkastet och ligger med gott samvete kvar i sängen.

10:01. Bestämmer mig för att gå upp. Eftersom jag saknar krafter att resa mig rullar jag istället ut från sängen och blir halvliggande på golvet.

10:03. Hasar mig med mina sista krafter in till badrummet.

10:05. Ställer mig i duschen och tänker att jag nog ska duscha riktigt varmt och skönt tills jag känner mig väldigt vaken.

10:24. Kliver ut duschen och känner att jag är vaken och redo för en skoldag!

10:27. Klär på mig.

10:28. Äter en snabb och stressig frukost bestående av juice, yoghurt och mackor.

10:31. Borstar tänderna och ger håret en tuff frisyr.

10:39. Är klar att åka och knatar ner mot ytterdörren.

10:40. Blir akut skitnödig och springer in på toan.

10:51. Åter vid ytterdörren, klar för avfärd.

Ni ser vad jag menar. Efter mina precisa klockningar idag kan jag komma fram till att det tar mig 34 minuter bara att vakna...

Jag har därför gjort en tidsplan över hur jag ska spara 8 minuter!

Här är den:


Jag kunde inte dra av så mycket från frukosten, där fanns ju ändå inte så mycket tid att hämta.

Jag kände även att de vore lite småäckligt att dra av för mycket tid från tandborstningen.

"tankborstning och hårfix=40 sekunder" Hur hade de sett ut lixom?

Aja. Vad tror ni om det här? Jag tror faktiskt stenhårt på det!

//Benner

Förra veckan fick vi skriva en kort historia på engelska c. Ni vet en såndär när man kommer på en mening var ungefär. När vi läste upp den för klassen idag fälldes en bomb med skrattsalvor. Mestadels från min och Dannes munnar.

Nu råkar de vara så att ni läsare har den stora turen att ni ska få läsa detta spektakel som fick en hel klass att dra på smilbanden!

He was dazed and trapped in a dense lush of greenery. He saw a reflection in a sunbeam and he realized that he had braids. Oh did i say braids, i meant AIDS. With a start he realized he was dying. He felt a snail snuggle up his face. Undiluted hasch-brownies was yesterdays menu. He needed nourishment now, so he ate the snail. It tasted like green frosting. The snail gave him new energy, and he started to crawl away from the bushes. Out of the shadows the cinnamon-boy appeared. - Do you want to buy some apple pie?
Lunarman looked down upon them and had seven quicks.
The cinnamon-boy felt very sad for him and realised that he had feelings for him, despite his face. The lunarman-incident hade only made his feelings stronger. Now the time was here for a kiss.

För att förklara lite kort för er som inte riktigt hänger med (Benner) så är det så att en man ligger fångad i en buske. Då kommer kanel-pojken och vill sälja äppelpaj, varpå gubben i månen drar 7 gånger, vilket i sin tur resulterar i att kanel-pojken får känslor för den fångade mannen.

//Thim

Okej, det är klart att kyrkan ska ha en ungdomskör.

Och visst, tryck upp en logga på bilen. (Om detta nu är en bil vilket jag tycker det ser ut som)

Men...

Va de tvungna att med STORA bokstäver göra en förkortning? Hur gick tankebanorna?

Ungefär såhär eller:
- Hörru Sven. Ska vi göra reklam på bilen om vår ungdomskör för att sprida den lite?

- JA! Bra idé!

- Vad ska vi skriva då? Jag brainstormade lite på de igår och kom fram till att vi kan göra en förkortning och skriva KUK med stora bokstäver. Vad tycker du om de?

- Låter skitbra! Vi kör på de!

Man undrar ju...

//Benner

Idag var det som sagt golftävling. För att göra David nöjd hade jag dragit ner förväntningarna och de gav faktiskt helt okej resultat!

Efter 9 hål låg jag nämligen delad etta på 37 slag (+1). Då bör tilläggas att det var flera proffs med i denna tävling och att väderförhållandena dessutom inte de allra bästa. Under dessa omständigheter var det alltså inte så illa pinkat!

På hål 10 gjorde jag 2 slag (birdie) och gick upp i ensam ledning. I dehär läget började jag slipa på tacktalet eftersom att jag VISSTE att jag för närvarande var het som en spisplatta, och därmed även bäst i hela jävla världen. Jag hade segern i en liten ask!

Nu är ju tyvärr en golfrunda inte 10 hål, utan 18...

Jag gjorde nu ett snabbt kostymbyte. Från att vara den överlägsna spisplattan med segertal i huvudet vart jag nu istället en kall kylväska, fullproppad med snö...

Efter 18 spelade hål landade jag tillslut på en 8:e plats och inkasserade ett stycke resefodral till golfbagen. Faktiskt första gången jag vinner det. Jag har tidigare haft en dålig vana att vinna ryggsäckar.

Ryggsäckarna är tyvärr försvunna för tillfället men om jag någon gång hittar dem lovar jag att auktionera ut dessa här på bloggen.

//Benner

Hej B*lla! din blogg är ju så sjukt bra men du jag har ett problem jag undrar vad är det för dofter som gäller i höst om man ska köpa en ny parfym asså? Man vill ju inte gå runt med fel doft hela hösten, snacka piinsamt! -.-
kram
/ c*rro"

Vår favorit sekvens i den här kommentaren är: "Man vill ju inte gå runt med fel doft hela hösten, snacka piinsamt! -.-"
Okej, vi är kanske lite bakom flötet inom dehär området, men vem fan tänker såhär?
Handen på hjärtat, har man nån gång känt doften av någon annans parfym och tänkt: "fyfan va dehär är 2003"
Tänker verkligen överklassflickor såhär, eller är det bara en fördom vi nyss fick p.g.a. detta skräckexmplar #1?

Denna "B'lla", som vi valt att nästan lite överdrivet censurerat kalla henne, verkar förutom att behöva svara på frågor av hög i-landsklass även ha en hel del andra järn i elden...
Förutom att hon studerar andra året på gymnasiet extraknäcker hon även på en juristfirma, är hårmodell, är högt uppsatt inom MUF (vad annars...?!) och driver en hel del andra sidoprojekt.
Ett utav dessa projekt skrämde oss rejält vid första åsyn. Bara att ta ordet i munnen gav oss kalla kårar längst ryggraden.
Projektet hette någonting med "org. tjejgruppen". (fotnot: projektet nämns inte längre på bloggens hemsida)
Nu tänker ni: vad är det som skrämmer er med detta?
Jo. Bara namnet får oss att tänka på någon slags nynazistisk rörelse förklädd i rosa. Vi kan framför oss se dessa 15-20 makthavande tonåringar från stockholms rikare delar när de sitter på ett möte och smider ondskefulla planer angående den "slutgiltiga lösningen" över hur de ska förinta ALLT med kuk.

Personen med bloggen, alltså B*lla (som vi snyggt censurerat de), har dessutom en såkallad "bloggmanager"!
Vi frågar oss; vad i helvete är en "bloggmanager"? hur utbildar man sig till "bloggmanager"? har man bra pröjs som "bloggmanager"? vad exakt gör en "bloggmanager"? hur skaffar man en "bloggmanager"? om man kallpratar med en främling på en fest, utger man sig då för att vara "bloggmanager"?
Och till sist: Finns det någon erfaren "bloggmanager" bland er läsare som vi skulle kunna anställa?

Nu vill vi till sist avrunda detta med att tillägga att vi inte hyser något som helst agg mot denna bloggare.
Vi snarare beundrar henne för att hon klarar av alla sina projekt och jobb samtidigt som hon lär genomföra sin skolgång med skyhöga betyg. Själva har vi ju problem att ens klara godkänt på alla våra kurser. Att därtill hitta ett jobb och samtidigt ha tid till att skriva denna surrealistiska blogg är rentav en omöjlighet som vi med nöd och näppe klarar av.
Men vem vet, kanske en "bloggmanager" skulle kunna vända på steken!

(vi väljer nu att även censurera våra egna namn på detta sanslöst säkra sätt)
//B*nner & Th*m

Igår var det TV mys-kväll hemma hos Sofie med godis, chips och 6 liter Cola.

Kvällen började med proviantinhandling i affären.

"Vi tar varsin spade och plockar varannan sort" sa Sofie snällt, varpå hon snabbt fyllde påsen medan jag enbart fått i en slev Ferrari-bilar. Sofie va otroligt nöjd med vårt gemensamma godisval.

Det vart i alla fall en jättetrevlig kväll. :)

Sofie är nog faktiskt topp-3 på min lista över roliga människor att vara med. Jag själv innehar nog förresten också en topp-3 placering!

Ikväll är det dags för släktens nästa 40-års kalas. Den här gången är det morbror Rilles tur.

Rille bjuder bland annat på ett stort lager alkohol och karaoke. Med andra ord helt i min smak!

Men eftersom att jag ska lira tävling imorn ska jag hur som helst låta alkoholen vara. Jag får istället agerar chaufför ikväll.

"Du tar det jävligt lugnt med alkoholen eftersom du ska gå caddie till mig imorn. En bakfull caddie får ju nämligen sparken..." sa jag hotfullt till pappa.

Han nickade och såg rädd ut.

Förhoppningsvis kommer ett gemensamt Thimbenner inlägg ikväll.

Det lär bli det mest intressanta och hårdaste inlägget vi någonsin skrivit, då vi planerar en stark skildring av de stora bloggarna.

Vi kommer gräva djupt och utnyttja yttrandefriheten till max!

//Benner

Eller vad tycker ni?

Funderar på att skaffa ett par enbart för att framhäva min intelligenta sida som tyvärr träder fram allt för sällan i vanliga fall.

På tal om sidor. Igår visade jag faktiskt en helt ny sida. Min såkallade kreativa sida.

Jag valde att uttrycka min nyfunna kreativitet i bilder. Bilderna ritade jag på tavlan i klassrummet och föreställde olika medlemmar av klassen.

Här är resultatet fångat på kort:

Angelo är jag nog nöjdast med, han vart ytterst träffsäkert avbildad.

Anledningen till att Danne blottar sig är ju förstås hans jakt på Thim i klassrummet med nerdragna byxor, som Thim berättade om i bloggen igår.

Danne vart lite sur över att han inte "utrustades bättre". "Jag arbetar för närvarande med realism i mitt målande" förklarade jag iskallt och elakt.

(Den sista bilden föreställer ingen klassmedlem, utan är min autograf. Alla kreativa konstnärer har ju en sådan.)

Bilderna är hämtade från Dannes bilddagbok: http://12juli.bilddagboken.se/.

Nu kommer Danne bli väldigt glad över att hans bilddagbok har nämnts i den här stora bloggen!

Mindre glad lär han bli när han får fakturan jag tänker skicka...

De är ju nämligen inte gratis att göra reklam via Thimbenner.blogg.se, de fattar ju vem som helst! :D

//Benner

När pappa kom hem från jobbet idag berättade jag för honom om mina filmkvällsplaner.
"åå va synd" sa denna pappa falskt och knöt näven, varpå han och Andrea snabbt bestämde att de skulle på restaurang.
Innan jag hunnit säga ett knyst hade han snabbt kastat ur sig orden "eftersom du ska bort hinner du väl inte följa med. Det finns en matlåda i frysen" varpå bilen snabbt försvann från uppfarten.

Därför sitter jag nu här och äter gårdagens torra rester, med vetskapen om att pappa och Andrea kommer hinna hem innan jag åkt.
Mätta och belåtna kommer dom säga: "jaha, är du fortfarande hemma?".

Sånna är dom, min såkallade familj.


Detta är btw dagens tredje inlägg från ThimBenner. Nytt rekord!

//Benner

Idag är det åter dags för mig, Robban och Denise att samlas för filmkväll.
Det har planerats länge men aldrig riktigt blivit av. Oftast är det faktiskt mitt fel då jag är sådär jobbigt upptagen varje dag med antingen plugg eller golf.
Nu är det nog nästan ett halvår sedan senaste filmkvällen och ni kan troligtvis inte ens föreställa er den glädje som kommer fylla luften.

Jag kommer oftast sist till filmkvällarna, och det första jag tänker på när jag kliver in är alltid Denise små skor.
Därefter kommer Denise och Robban ifrån Robbans rum och ett vilt kramkalas utbryter. Eller inte mellan mig och Robban. Robban har nämligen en lätt homofobi och en kram med en kille skulle troligtvis orsaka honom svåra bekymmer.
Jag ger honom därför ett stadigt handslag, ett par ryggdunk och avslutar med en klassisk fingerpistol med en tillhörande vänskaplig blinkning.
Denise har gett mig starka förbud mot "fingerpistolen" då hon hatar den grovt. Det har till och med förekommit mordhot. 
Jag är dock ganska modig och leker lite med döden och gör den i alla fall. jag vet ju trots allt hur god stämning fingerpistolen för med sig!

/Benner

Jag pluggar för närvarande mer än vad jag gjort under hela mitt liv. Detta trots att man alltid hört att trean ska vara de lugnaste året på gymnasiet.

Trots mitt intensiva pluggande receivear jag inte någon som helst cred från lärarna.

Högarna med läxor bara växer och växer, samtidigt som de nämnda lärarna fortsätter ösa ut hemarbeten i mängder.

Om det fortsätter såhär lär man ju inte ens ha tid för skivorna i vår och man lär dessutom vara så psykiskt knäckt att man inte ens kommer vilja gå på dom.

Idag när jag åkte hem från skolan fick jag en hastig tvångstanke av att jag behövde klippa mig. Min impulsklippning vart väl sådär. Huvudsaken är dock att jag fått bort de långa håret vid öronen och de i nacken som tidigare skapade en viss hockey-frisyrs tendens och bidragit till att Danne liknat mig med MacGyver.

Jag talade nyligen med Therese i telefonen. Hon har en benägenhet att ofta ringa mig när hon är på väg hem från diverse saker, i det här fallet jobbet.

En bit in i samtalen säger hon ALLITID med en panikslagen röst: "Andreas! Du har Comviq va?!?!"

Detta trots att vi snackar sådär en 100 gånger det senaste året och jag alltid svarar "ja".

De är en liten grej som vi har tror jag, som måste förekomma i varje samtal!

//Benner

Idag har det egentligen inte hänt något av intresse, men jag tänkte ändå passa på att skriva lite för att visa ett aktivt intresse för bloggen och dessutom passa på att gratta min käraste favoritmoster som fyller år!

Ni vet den här vänliga och ihärdigt blogg-läsande mostern som brukar kommentera våra inlägg med jämna mellanrum.

Tydligen var det hennes trettionio-årsdag, vilket verkade orimligt. Hon ser ju inte ut att vara en dag över 30! Eller 29 heller för den delen.

(jag skriver inte det här för att smöra till mig fler julklappar i vinter utan av ren ärlighet) ;-)

Som sagt har det inte hänt så mycket idag vilket förklarar de få raderna.

Allt jag har gjort (läs: försökt göra) är att skriva en uppsats som jag nämnde igår. Uppsatsen handlar om satanismen och kommer bli riktigt vass när jag är klar. Någon gång, sås måning om... Troligtvis. Förhoppningsvis.

Juste! Hela killgänget i klassen förutom jag, Phillip, Thim och Faik har startat en typ av "Fight-club".

Phillip är inte med eftersom han inte får, då han är en excellent boxare och troligtvis skulle göra såkallad slarvsylta av de övriga grabbarna.

Faik är inte med eftersom han inte vet om dess existens ännu.

Jag och Thim däremot har tagit starkt avstånd då vi finner de hela en aning löjeväckande och lite, lite barnsligt.

Men, men. Vi ska väl inte uttala oss förrän vi tagit del av resultatet.

Dock var en match mellan mig och Thim lustigt nog jävligt eftertraktad. Jag sa att de aldrig kommer komma på fråga.

Möjligtvis om vi mutas riktigt, riktigt ordentligt... Det skulle ju faktiskt vara lite skönt att få små-slå honom lite som hämnd för hans totala "pissning i ansiktet" på mig förra nyår. Haha!

//Benner

Ni får ursäkta den långa och oannonserade frånvaron, men jag har haft fullt upp.

Därför drar jag nu en snabb sammanfattning över helgen.

Lördag:
Spenderade först två timmar vid golfbanan och sedan hela kvällen hemma hos Jocke. Vi hade nämligen Tv-spels turnering. Och ja, de är lika moget som det låter.

På något sätt är vi barnsligt förtjusta i NHL 06, vilket gör att vi sitter helt slukade i timmar framför teven. Helt inne i spelet!

Söndag:

Dags för bortamatch i Gävle. Nu snackar jag alltså om Djurgården fotboll, ifall att ni tolkade bortamatch på något annat sätt...

Trots bortaplan var det nästan som en hemmamatch. Djurgårdare överallt och en härlig atmosfär. Vinst dessutom med 0-2!

Väl hemma i stockholmstrakterna tog jag och Jocke ett antal NHL-matcher till varpå jag begav mig hemåt.

När jag kom hem spenderade jag lite kvalitativ far och son tid med farsan. Eller rättare sagt; vi satt från 22 till 01 och kollade på golf då Jesper Parnevik hade vinstläge i USA. Torskade tyvärr efter särspel.

Det är verkligen trevligt när jag och pappa kan umgås såhär.

Idag åkte jag direkt till golfbanan efter skolan och putsade lite på svingen inför söndagens Viksberg Open. Börjar faktiskt hitta tillbaka till mitt gamla härliga spel!

För Davids skull kommer jag dock inte ösa ur mig en jävla massa positiv smörja den här gången, eftersom att de brukar gå som de går då...

Resten av dagen har jag kämpat för att få ihop en religionsuppsatts, men jag kommer ingenstans. Det är otroligt komplicerat. Om någon där ute råkar sitta på en uppsatts om sekter, ursprungsbefolkning eller någon naturreligion kan ni gärna höra av er. En okänd summa pengar väntar KANSKE, Men ni kan ju faktiskt skaffa fram den av ren godhet!

Nyligen hade jag ett riktigt "moment" inne på toan.
Det hela grundades i att tändkrämen var slut. Ni vet när tuben är sådär retfullt tom så att bara en viss liten klick tittar fram genom öppningen när med hela sin kraft står och pressar. När man tillslut inser att "fan, de finns nog inget mer i denhär" försöker man desperat lägga på den lilla klicken på tandborsten, varpå den elakt glider in i sitt hål igen eftersom man blev tvungen att släppa ena handen från tuben för att föra tanborsten till den och därmed minskade hårdheten i pressningen. Efter ca. fem sådana här försök inser man att det är dags att byta taktik.
Istället försöker man då lägga tandborsten på handfatet och placera ut den lilla klicken tandkräm på den där den ligger. Självklart välter tandborsten såfort man närmar sig den vilket gör att man tillslut överväger att skippa tandborstningen med motiveringen: "det är ju ändå kväll. En dålig andedräckt inatt påverkar ju enbart mig själv, och de kan jag faktistk leva med".
Envis som man är vägrar man dock att ge sig, vilket leder till taktik tre: sluttaktiken.
Under sluttaktiken tar man det hela ett steg längre, och sätter tandborsten med "handtaget" i munnen som en cigg varpå man pressar allt man kan på tuben och lyckas dra ut ett tunt lager tandkräm på tandborsten.
Otroligt nöjd går man sedan ut ur striden och känner sig som en riktig vinnare samtidigt som man ger tandkrämstuben överlägsna blickar och tänker "Vi ses imorn...."

//Benner

Om man bortser från "sjukdagar" med en lång sovmorgon som jag berättade om tidigare, så är nog eftermiddags-luren när man kommer hem från skolan de skönaste som finns.
Nu tänker ni: "Fan, den här killen sover ju dygnet runt, kanske är de därför han är så smart?"
Och nog kan det stämma att min intelligens faktiskt härstammar därifrån!

Dagens eftermiddags-lur tog sin plats i tresittssoffan framför teven, med täcke och hela paketet.
Jag letade efter ett sömnpiller till TV-program och hittade efter en hel del zappande en Tennismatch. "YEEEEES!" tänkte jag, en tennismatch har man ju aldrig lyckats kolla på i längre än fem minuter utan att somna. Sagt och gjort, tre minuter senare sov jag som en liten nerbäddad gris och väcktes först tre timmar senare då de va mat.
Skönt.


Pappa hade valt att prova något nytt till middag idag. På sitt sedvanliga vis satt han hela middagen och njöt av varje tugga, samtidigt som han gång på gång höjde upp sin nylagade maträtt i skyarna. Sådär som han alltid gör när han lagat något nytt.
"Mmmmmm! dehär va fanimej de godaste jag ätit!!!" osv...

I sanningens namn var det väl sådär... Okej typ.
Men de tycker jag väl allt som oftast. Jag gillar min pappas klassiska maträtter, dedär 4-5 som han lagat genom alla år, speciellt under vår period som ensamstående.
Kanske är jag lite konservativ och bakåtsträvande, men när de gäller mat så vill jag ha de så som de alltid har varit.
Pappa gör btw världens godaste köttfärsås!


Idag hände de otroliga. Vi fick sluta 30 minuter tidigare från svenskan. Nu tänker ni, "jaha, men de händer väl ofta att en lärare släpper lite tidigare?"
Ni som tänker så känner INTE våran svenskalärare. Hon är kall, skadeglad och stenhård.
Tidigaresläppningen var ju dessutom inte medveten (vad trodde ni!?). Faktumet var att kvinnan hade glömt bort att vi har 90 minuters lektion och inte 60.
Helt plötsligt avrundade hon bara lektionen, då klassen hade börjat förbereda sig för ytterligare 30 minuters tortyr.
Hela klassen höll masken.

Fem minuter senare stod jag, Alexandra och Camilla ensamma kvar borta vid skåpen. Då kommer svenskaläraren smygandes bakifrån, med en krigisk blick. Vreden innom henne gick inte att ta miste på!
Hon utbrister i en aggresiv utfrågning om varför vi inte sagt att vi hade 90 minuters lektion. "Tarvligt" användes ett antal gånger. (Hon svär inte, de får man enligt henne inte göra förän man ligger på hemmet. Väl där har hon dock lovat att svära nått så ofantligt mycket och även använda könsord) Haha!
Jag fick då akut bråttom med att kika långt inne i mitt skåp och försvann som någon slags struts medans tjejerna fick ta de jobbiga snacket. Som sagt; min smarthet lär komma från mina många timmars sömn! 

//Benner

Måndagsmorgnar är något av det bästa som finns. Man börjar alltid sådär trevligt tidigt och är trött och sliten som ett djur efter att ha fått ungefär fyra timmars sömn. Man får kämpa med hela sin kraft för att komma upp ur sängen och ta sig till skolan, där man möts av allt för positiva och överenergiska lärare.

Halvt sovandes ska man byta helghistorier med hela klassen fast man egentligen inte är så intresserad.

Resten av dagen glider man bara runt som någon slags zombie, och räknar ner minuterarna tills man äntligen ska få gå hem och sova.

Vet ni? Jag har legat kvar i sängen fram tills nu.

Ibland är det otroligt skönt att ta sådana här sjukdagar.

Och ja, de är klart jag hade lite känningar av sjukdom imorse när jag ringde och sjukanmälde mig. Även fast de nog inte direkt var något dödligt...

Annars hade jag ju inte ringt.

Nu kan man istället ta en lugn dag hemma, äta en ordentlig frukost, läsa ikapp de man ligger efter och dessutom börja på dedär jävla projektarbetet.

Sådana här plugg-dagar hemifrån är det mest givande som finns om man är på rätt humör.

Jag är laddad till max!

//Benner