ThimBenner

Igår när jag klev ut ur duschen hade jag ett gäng missade samtal från viktoria och ett sms från David. Jag kände att dom hade nått på gång...

När jag smsa David sa han att han var hemma och bara undrade vad jag gjorde. I nästa sms var han plötsligt hos Viktoria men ville fortfarande inget speciellt. Han ville bara kolla om jag var hemma.

Halvblond som jag är misstänkte jag ingenting trots att han ändrat om sin historia två gånger och trots att han ville veta om jag var hemma.

I nästa ögonblick ringde de på dörren. Jag anade fortfarande ingenting.

Så när David och Viktoria plötsligt tittade in i mitt rum vart jag så förvånad man bara kan bli. De sa att de tagit tåget och trots att det bra gått ca. 15 min sedan de ringde hemifrån Viktoria köpte jag den förklaringen helt och hållet. Även där ljög de små rackarna självklart!

David har nämligen tagit körkort! Helt i smyg. Sånt där berättar man väl för sina vänner tänkte jag, men ville sedan själv minnas hur jag för länge, länge, länge sedan också smög med min uppkörning. (jag ville bara poängtera att jag haft körkort ganska länge)

Det var i alla fall jätte trevligt att se er igen. Det var ju som man säger; inte igår. :) (nu var det ju i och för sig igår, men innan dess var det inte igår...) haha!

//Benner

Idag ringde pappa mig på skoltid och talade i koder. Han inledde samtalet spetsigt med orden "örnen har landat!".

Jag fylldes av lite lätt vemod då jag misstänkte att han satt i en jäkligt krisig situation och att han förlitade sig på att han och jag hade ett hämligt kodspråk. Lite "prisen break" känsla över det hela helt enkelt.

Jag försökte minnas om vi någon gång kommit på ett sådant kodspråk för extrema situationer men minnet svek.

När jag nyligen kom hem var pappa redan hemma. Det visade sig att hans "örnen har landat" bara betydde att han hade återvänt hem från Skellefteå. Jag kände mig oerhört lättat.

Nu funderar jag på om vi inte ska ta och lära oss ett par kodord i alla fall. Jag skulle t.ex. kunna ringa honom och säga "ormen är nergrävd", vilket skulle betyda "Andrea lagar fisk idag igen", varpå han köper med sig ett par pizzor hem.

//Benner

Våra läsarsiffror sjunker för tillfället drastiskt. Jag funderade en stund på vad orsaken kunde vara.

Efter en lång tids funderande hade jag endast hittat en tänkbar anledning. En anledning jag i början bara skakade på huvudet och fnös åt, men som jag nu motvilligt måste acceptera.

Det är nämligen så att jag har skrivit 17 raka inlägg (18 med detta). Mitt utmärglade tjat är säkerligen intressant att höra på lite då och då, men i grund och botten är ni läsare troligtvis ute efter Thims vettiga analyser.

Jag måste helt enkelt få Thim att greppa tangentbordet innan den här bloggen utvecklas till någon egocentrisk massa som jag slutligen kommer köra fullständigt i botten.

//Benner

Imorse avbröts min sköna sovmorgon ca en kvart för tidigt. Andrea knackade på dörren och berättade att några arbetare var här för att byta elementen i huset och att det nu bara var mitt kvar.

Lugnt, snällt och försiktigt förklarade jag att dom kunde dra åt helvete eftersom jag ändå aldrig har dedär jävla elementethelvetet på och att jag sket fullständigt i om dom ville byta de eller inte. Över min döda kropp att jag tänkte gå upp.

Andrea gav mig en hård blick och fem minuter senare var det nya elementet på sin plats och jag stod tjurig i duschen och muttrade. Det är märkligt vilken otrolig respekt jag har för Andrea!

//Benner

På aftonbladet.se kan man, förutom Magnus Ugglas exemplariska blogg, läsa diverse andra spännande bloggar som aftonbladets skribenter slänt ihop. I urvalet finns bland annat: bröloppsbloggen, ridsportsbloggen, pokerbloggen och, min personliga favorit, prinsessbloggen. Där kan man läsa om vad våra kära svenska prinsessor hittar på. Jääääääääääääättespännande!

Dessa bloggar kan ju knappast ens ha tvåsiffrigt med unika läsare under en hel månad tänkte jag!

Nu har mina tankar ändrats. När jag nyligen skulle kika lite på prinsessbloggen var det nämligen omöjligt att komma in på sidan. Den var som ett överbelastat ticnet.

Efter fem försök gav jag upp och konstaterade för mig själv att jag antingen hade anslutningsproblem eller också så var sidan så otroligt besökt att det inte gick att gå in på den.

//Benner

Ikväll har jag, pappa och Robin haft myskväll vid teven. Vi har kollat på "Van vetarn" som pappa säger.

Robin missade första halvan av filmen så jag försökte förklara. Det gick mindre bra... Efter att ha förklarat i en minut hängde jag inte ens själv med i mitt förklarande längre. Robin såg ut som ett frågetecken.

Jag låtsades bli akut trött och gäspade tills både pappa och Robin glömt bort att jag var mitt uppe i en förklaring. De va nog bäst så.

Till filmen åt vi pepparkakor och drack juice. Jag va törstig och hämtade juiceförpackningen och fyllde mitt jätteglas tills förpackningen var tom. "de är lugnt, jag var inte törstig ändå" sa pappa ironiskt och sneglade på sitt tomma lilla glas. Efter de vägrade han snacka med mig på femton minuter.

Nu har ilskan lagt sig och vi är återigen vänner. Skönt.

//Benner

Igår var det partaj hemma hos Kjellan. Thim ringde mig sent och bad mig komma över. De va han, Kjellan, Marina (bloggmanager-Marre), Oskar, Fredde, Erik, Jens, Fille och den skäggiga killen. Låter lite "korv-kalasigt" sa jag klyschigt men bestämde mig för att åka dit i alla fall.

Anlände vid 22:30 tiden och mitt anländande förbättrade som vanligt stämningen. Eller inte. Skit samma.

Ett flertal nya personer hade i de läget anlänt till Kjellans bostad och könsfördelningen var väl något mer ballanserad.

Oskar önskade en låt och jag och Marre gick för att byta. Nu uppstod problem. Stereon saknade byta-låt knapp. Minuterna tickade på och Oskar började bli smått otålig, medans jag och Marre stod och pillade på alla knappar. "Good Bye" dök upp på displayen efter att Marre försökt en knapp. "Bra" sa jag ironiskt.

Good bye:et fick bägaren att rinna över för Oskar som gick till bordet och plockade upp kontrollen till stereon, bytte låt och skakade på huvudet åt oss.

Senare på kvällen fick jag, Thim och Kjellan för oss att gå ut och repa lite inför vårat kommande samspel. De gick sådär. Jag fick inte fram en enda riktig ton från basen och kände hur frustrationen växte. Jag vet ju hur man spelar allt men på nått sätt kom jag inte ihåg de. Till slut gav jag upp och gick in.

Väl inne hittade jag Marre i soffan med ett stort glasspaket. Hon åt glass och berättade att hon var laktosintolerant. Dåligt kombination tänkte jag och slog mig ner.

Jag och bloggmanager-Marre satt där en lång stund och åt glass och hade de allmänt trevligt. Ett samtal med min pappa hann vi också med. Tydligen sjönk jag till plats två på Marres lista över trevliga människor i min familj. Tur att hon aldrig snackat med min mamma, då hade jag nog legat på bronsplats...

Efter att jag och Thim suttit och lyssnat på musik och sjungit ett tag var allt folk borta. Vi hittade ingen. Vi bestämde oss därför för att tacka för oss och begav oss hemåt. Det var kallt, snö-regningt och jävligt halt ute. När vi dyngsura och trötta kom hem till Thim var hans gästsäng uppe på vinden.

Vi bestämde oss för att sova skavfötters. De är ju nästan en klassiker nu för tiden i våra sammanhang.

I morse (läs i förmiddags) låg vi och kollade på bonde söker fru. Otroligt spännande.

En av bönderna ser dessutom ut lite som Thim gjorde bakifrån i låg ålder. Jag syftar på de kortet då Thim står i en blå pyjamas och urinerar. När bonden har sina blå arbetskläder på sig är likheten slående. Jag funderar på att anmäla de till Sportbladet så de kan publicera de i "lika som bär".

Gårdagskvällen vart hur som helst väldigt trevlig. Får väl tacka Marina för de som vänligt stod ut och sällskapade vid min sida stora delar av kvällen!

Btw. Visste ni att "tiks" baklänges blir "skit"? De kom jag på igår. Eller så försöker jag bara ta åt mig äran för något smart som Marre kommit på. Ni väljer.

//Benner

Idag är det precis en månad kvar till julafton.

Ååh va skönt kan många tycka. Men inte jag! Oavsett om det är en månad kvar till jul eller inte så är det faktiskt fortfarande en hel vecka kvar tills jag får börja öppna min choklad-kalender... Med andra ord: Fortfarande ingen julstämning.

//Benner

Igår pratade jag med Therese i telefon. Jag drog lögner om att jag skulle hem till olika tjejer i helgen för att spela svårfångad. De gick bra. Therese vart svartsjuk.

-Vi är faktiskt tillsammans... hörde jag i andra luren.

Jahopp, tänkte jag. Dedär med att spela svårfångad gick ju bättre än förväntat!

Jag och min nyvunna flickvän började nu planera framtiden. Vi kom fram till att två barn vore rimligt. Den äldsta ska vara en pojke och den yngsta ska vara en flicka. Så långt var vi överens.

Torsten och Kerstin lät som tillräckligt svenniga och tillräckligt elaka namn kom vi också överens om.

Även bostadsplaneradet gick som på räls.

Problemen började när vi planerade efternamn... Jag kan ju omöjligt släppa Benner, eller hur? De är ju ett otroligt känt namn i bloggvärlden och dessutom väldigt tufft.

Problemet var att Therese vägrade släppa sitt. Jag kom tillslut ut ur diskussionen med blotta förskräckelsen och hade lyckats rädda mig till ett dubbelnamns alternativ. (Ni gifta män som läser förstå nog vad jag menar, kvinnan får nästan alltid som hon vill!)

Dessutom slängde hon ur sig meningen "du får sova på soffan" ett flertal gånger under vår konversation vilket, som gift man, är bland de värsta man kan höra.

Idag ringde jag Therese igen. (ville ju veta vem som skulle hämta ungarna på dagis)

15 minuter in i samtalet berättade Therese att hon skulle ut ikväll, och att hon ville göra slut. Hon ville kunna ragga fritt.

Så nu sitter jag här, snart nyskild. Tror jag ska satsa på ensam vårdnad...

//Benner

Igår missade England sin plats i fotbolls-EM. På någon sätt känns det skönt, med tanke på hur de behandlade Svennis. Nu har de fått sin nya tränare, och vad lyckades han uppnå med laget? Inte ens en plats i EM...

Problemet med engelsmän och fotboll är att dom TROR att dom är bäst i världen, vilket dom inte är.

Okej, de har vunnit fotbolls-VM en gång. Men det var för 31 41 år sedan, på hemmaplan och med ett mål som ingen vet om det var inne...

Visst har dom ett bra landslag, men dom är inte bäst. De gäller för den engelska befolkningen att förstå de så dom kan sätta rimligare krav på tränarna än att VINNA fotbolls-VM.

//Benner

Efter en tre timmar lång vila väcktes jag vid sextiden av pappa som sa att maten var klar. Hungrig som jag var struttade jag raskt ner till köket. En gryta stod och puttrade och jag vart stående med en skeptisk min och bara kollade på den.

Andrea träder in i köket och säger överdrivet glatt "det är fisk!".

Alla vet att jag har smått svårt för fisk, och att vi dessutom fick det i skolan tidigare idag gjorde inte saken bättre. Som kryddan på moset så var det bara jag och Robin som skulle få ta del av "härligheten", de andra två familjemedlemmarna skulle äta annat.

Jag kände att jag inte ens kunde kosta på mig att ge Andrea ett litet tacksamt leende, utan tog istället bara en tallrik och fyllde den lite halvt med mat och gick och satte mig. Sur.

Strax därefter kom Robin och gjorde precis likadant.

Efter ett par tuggor märkte jag dock att just den här fiskrätten inte var så farlig trots allt, utan faktiskt ganska god. Jag kunde trots det inte se mig besegrad, utan fortsatte att ljudlöst sitta och småäta samtidigt som jag argt tittade ner på tallriken. Efter ytterligare ett antal tuggor började det hela faktiskt smaka otroligt bra, vilket gjorde att jag i smyg tvingades gå och hämta mer. I SMYG. (Jag ville ju fortfarande inte visa att mina förutfattade meningar om fisken faktiskt var fel)

Till slut stod jag inte emot längre. Jag vart helt enkelt tvungen att ge Andrea en eloge och förklara att om hon får för sig att experimentera med fisk någon mer gång, bör hon göra precis såhär!

Förhoppningsvis lär jag mig nu av mina misstag. Nästa gång ska jag inte uttrycka en negativ tanke eller inta ett skeptiskt ansiktsuttryck innan jag faktiskt smakat!

//Benner

Idag slog jag till. När jag trädde in i affären stod den bara där framför ögonen på mig!

Det är ju faktiskt en tradition och jag visste redan vid första ögonkastet att jag skulle ha den. Motivet var dessutom extra bra på just det här exemplaret.

Nu måste jag bara vänta elva dagar på att få börja använda den...

Jag talar förstås om den årliga choklad julkalendern och i år dubbelkollade jag dessutom att den verkligen innehöll choklad och inte äckliga godisar som förra årets upplaga tyvärr visade sig göra.

//Benner

Faik fortsatte idag sitt hånande över sina tips-framgångar från i lördags. Jag var arg och använda en allmänt kort ton mot killen då jag är ganska långsint och inte kommer glömma hans Sverige-svek på ett bra tag.

På rasten gick vi och tippade. Jag tippade tre elitseriematcher.

Faik tittar på min kupong, ler ett fruktansvärt ondskefullt leende och går och fyller i en kupong med samma matcher men helt tvärt om resultat. Helt enkelt bara för att jävlas.

Om han vinner kommer jag troligtvis aldrig mer prata med honom under resten av mitt liv, och definitivt aldrig mer tippa tillsammans med honom!

//Benner

Igår hade vi grabbar laddat för fotboll och utgång. Vi (jag, Danne, Faik, Angelo och Jinder) samlades hemma hos mig vid nio-tiden och stämningen var på topp. Faik var extra glad eftersom turkarna hade slagit Norge.

Faik börjar nu snacka om nordirland-matchen och frågar vad det står. Han är nervös. Han berättar att han hade tippat på dem och att om dom vinner så vinner han 1800 kr. Han fick det alltså att låta som att det var den sista matchen han behövde få in för att vinna. Tror ni det var så eller tror ni att den lilla förrädaren tagit sig friheten att fräckt tippa på Spanien också? Att han dessutom ansåg den som klar redan innan avspark...

Detta talade han dock inte om förens efter vi stått upp och sjungit nationalsången, skålat för Sverige och förens Spanien tagit ledningen med 1-0.

Alla suckar då tungt utom just Faik, som hoppar till och slänger ur sig ett "yes!".

Ni ska veta att det var bra nära att killen åkte ut ur huset i de läget...

Efter första halvlek rör vi oss besvikna mot stationen för att ta första bästa tåg till stan. Faik är inte besviken. Han trallar istället glatt.

Väl i stan träffar vi oväntat Jossan, varpå vi grabbar kommer ifrån varandra. Jag och Danne går då i förväg och när vi kommit in och betalat inträde och garderob ser vi hur Faik & co nekas inträde. Snåla som vi är vägrar vi då att gå ut. Vi har ju trots allt redan slängt bort 120 kr bara på att få komma in. Dessutom är vi nog fortfarande lite sura över att Faik tippade mot Sverige...

Innan vi gick in sa Danne: Det kommer med största sannolikhet vara idrott ledarskapare där inne. Vi hinner knappt träda innanför dörren innan vi stöter på en fyra-fem stycken. Danne log nöjt åt sina spåkunskaper.

När vi efter krogen begav oss till Donken utbröt två stora bråk. Ett tjugotal människor börjar helt plötsligt slåss, mitt inne på McDonalds. Jag och Danne lutar oss tillbaka för att följa dramat, och kommer fram till att vi hejade på den långhåriga killen som såg tuff ut.

Strax före klockan fem var jag hemma och jag somnade ganska omgående.

Idag mår man som man förtjänar.

//Benner

Varje morgon uppstår ett visst problem. Jag kallar det "jag-skiter-i-allt-problemet".

Så fort väckarklockan ringer får jag nämligen en ytters tråkig attityd till allt i hela världen. Jag tänker "jag skiter i första lektionen", jag tänker "jag skiter i provet" osv. Jag skiter helt enkelt i allt förutom att få somna om.

Imorse tog sig mitt "jag-skiter-i-allt-problem" till en ny nivå. Jag sjönk så lågt att jag fick tankar på att skita i att gå ner och sjunga och gratta pappa med frukost på sängen.

Som tur är har jag ju min plan. Imorse vaknade jag extra pinknödig och någon omsomning var aldrig aktuell. Min taktik funkar alltså förträffligt bra!

Efter uppvaktandet återgick jag till sängen för att få lite mer sömn. När väckarklockan återigen ringde en timme senare påbörjades en ny omgång av "jag-skiter-i-allt".

//Benner

Rykten cirkulerar angående att vår trogne "bloggmanager" stjäl läsare. Bloggmanager-Marre ville inte kommentera ryktena när jag tidigare sökte henne och offret, Kate, verkar ha fått munkavel.

Troligtvis rör det sig om en okänd summa pengar som betalats i någon slags muta. Det kan röra sig om en professionell verksamhet.

Vi bakom bloggen (jag och Thim) är i stor chock över ryktet men vi vill inte uttrycka några åsikter.

Vet DU något om detta? Droppa i så fall en kommentar.

Btw. Imorgon är det en stor dag för oss här på bloggen. En av de två männen som ligger bakom duon ThimBenner fyller nämligen år. Jag föreslår att ni skickar ett stort grattis till min käre far, Janne, som imorgon blir 41 år :)
(Han läser bloggen dagligen så ett grattis via en kommentar funkar utmärkt)

//Benner 

Idag var det dags för det skriftliga nationella provet i svenska. Provet började klockan 8 och laddad som jag var hade jag ställt klockan tidigt, 06:50, för att inte komma för sent.

Helt plötsligt hade jag genomför alla mina morgonrutiner och när jag kasta en blick på klockar var den 07:06. Vad i helvete har hänt tänkte jag. Resan till skolan tar i genomsnitt 18 minuter vilket lämnade mig med 36 minuter över! Skönt tänkte jag och gick och la mig igen.

07:25 satt jag ändå i bilen på väg till skolan (kan ju vara skönt med lite svängrum ifall det är kö). Dessutom skulle jag förbi donken och köpa nått att äta på när jag blev hungrig under provet.

När jag sedan missnöjd släntrade in i klassrummet vid 08.10 förstår ni att något på vägen gått fel...

Det visade sig vara grova köer hela vägen till skolan p.g.a. de hala vägunderlaget och till råge på allt vägrade McDonalds att servera mig ett gäng cheeseburgare. "inte före klockan 10" sa tjejen elakt.

I de läget kände jag mig tvungen att köpa någonting, eftersom jag ju ändå stod där. En frukostmacka och en kaffe kändes bra tyckte jag och slängde fram en tjuga. "30 kr" säger tjejen i kassan, om möjligt ännu elakare än tidigare.

Eftersom jag redan hade beställt kunde jag i dehär läget inte dra mig ur förhandlingarna, utan fick plågsamt hosta upp ännu en tjuga samtidigt som jag svor för mig själv att jag ALDRIG någonsin ska handla på McDonalds före klockan 10 under resten av mitt liv.

//Benner

Du var ännu en alkoholfri helg förbi! Jag har spenderat flera timmar varje dag med mina vänner läxböckerna, och ätit chips och druckit läsk.

Sådär hade jag velat starta det här inlägget... I och för sig startade jag ju faktiskt inlägget så nu i alla fall. Men jag menar att jag hade velat skrivit det och varit ärlig.

Gårdagen vart inte fullt så lugn som jag hade tänkt mig. Pappa hade grabbkväll med alla gamla polare. Det skulle drickas öl och snackas skit! Samtidigt hade Andrea tjejkväll hos en väninna som bor i krokarna.

Jag lyckades bjuda in mig själv till grabbkvällen och svepte snabbt tre öl för att obehindrat kunna delta i skitsnacket.

Pappa hade egentligen planerat att han och grabbarna skulle dra vidare in till stan, men när Andrea och väninnorna kom över sket sig planerna. Nu vart det istället allsång och mer alkohol.

Trots sällskapet av medelålders människor lyckades jag som vanligt med bedriften att stå i centrum under hela kvällen!

Plötsligt var allt folk borta och jag, pappa, Andrea, Kjelle och Oskar stod ensamma kvar i köket.

Kjelle ville nu röra sig vidare in till stan. Oskar var på eftersom han ändå bor där. Pappa valde att stanna hemma.

Jag kände att natten fortfarande var ung, och då jag varken fått med mig Thim, Danne eller David till krogen valde jag nu istället att ta rygg på de äldre sällskapet. Kvällen vart lyckad fram tills jag vart "rånad"(!).

Efter att jag och Kjelle praktiskt taget slängts ut från ett ställe känner jag att nått stöter till min bakdel, varpå jag snabbt känner i bakfickan och upptäcker att den är tom. Någon har alltså snott min plånbok. Jag kastar mig över tjejen som nyss gått förbi och försöker, eftersom att hon inte talar svenska, att på engelska förklara att jag vill ha min plånbok tillbaka. En stor kille ger sig nu på mig, med samma svårförstådda språk, och försöker få mig att förstå att dom inte tagit den. Jag skriker då "she took my.. my.. my.. PLONBOOK!" varpå killen skakar på huvudet och dom går iväg.

Jag ger mig inte. Samtidigt som jag talar med polisen i telefon för att få dom att spärra mitt kort förföljer jag "rånarligan". Efter att ha talat med polisen i 15 minuter och förföljt ligan ner till tunnelbanan ger jag upp. Med gråten i halsen sätter jag mig uppgivet på en bänk och är beredd att låta tårarna spruta. När jag sitter där och just ska till att börja känner jag att jag sitter på något. Jag känner i bakfickan och där, mina vänner, ligger självklart plånboken!

Jag hade självklart bara känt i den vänstra bakfickan tidigare och den låg i den högra.

Vad jag vill ha sagt med det här är att den vita månaden verkligen skulle behövas just nu...

//Benner

Bara så ni läsare vet så HAR jag en vit månad (Till skillnad mot Thim som inte riktgit kan ta sig i kragen). Den har pågått i snart en vecka och jag är nöjd.

När jag berättade för mamma i söndags att jag startat den vita månaden fick jag ett kraftigt hånskratt rakt i ansiktet. Det känns bra att ha hennes fulla stöd.

Idag hade jag utvecklingssamtal. Det var intressant. Min mentor, Bengt, föreslog en liten förbättring i psykologin och juridiken och en allmän uppryckning de sista veckorna på terminen. Han föreslog dessutom att jag skulle ta ett snack med den gode (läs onde) svenskläraren Christina Funke. Både han och jag vet att jag bör sikta på höga betyg i svenska, men då 99% av undervisningen består av att skriva prov om diverse litterära individer får jag inte möjligheten att glänsa.

Bengt är en otroligt bra lärare. Han förtjänar bättre än Tumba Gymnasium.

Igår vid matbordet utbröt en häftig debatt angående skolans betydelse i samhället. Jag hävdade att skolan i högre årskurser finns till av en enda anledning, nämligen i syfte att sortera. De som har ork och begåvning får åtnjuta saftiga betyg och kan därför söka vidare till vad de vill, medan de med mindre ork och/eller begåvning sorteras bort från toppjobben och får ta de som blir över.

Familjen höll inte med. De tyckte att skolan fanns till för att lära sig.

Visst, i lägre ålder handlar det väl om att lära sig, men så fort betygen träder in i bilden är det till 100% en sortering.

Bengt gav mig medhåll angående den teorin under utvecklingssamtalet. Som sagt, Bengt är en otroligt bra lärare.

Ikväll väntar en lugn hemmakväll. Som sagt, vit månad! Hur länge tror ni det håller?

//Benner

Förra veckan resulterade i en heldel krogbesök och hemmafester. Utan att vara raketforskare kan man nog räkna ut att min lever tagit lite stryk utav detta hårda leverne. Lösa planer på en vit månad låg och flöt runt i mitt (jävligt) bakfulla huvud. När mamma sen kommer in och säger "det är väldigt mycket supa skallen i småbitar" så kände jag att det verkligen var dags för den vita månaden, så mor min slipper oroa sig.
Men men, det var ju i söndags, efter en bra kväll på krogen. Nu är det fredag och och helt andra visor.
Ett krogbesök är inplanerat ikväll och en 40-års fest imorgon. Hallelujha!

Jag ser ju dock inte detta som ett slags misslyckande, att jag inte kan hålla en vit månad. Snarare att den vita månaden skjuts upp en vecka av goda skäl! Jag menar, vem vill vara nykter på en SVENSK 40-års fest?

Har btw lagt märke till att våran blogg upprör mer och mer. Eller snarare att våra läsare upprör varandra (syftar på Kate och Marina). Jag läste ju i en tidning att bloggen skall uppröra, de är då den når framgångar och framgångar vill vi ju nå. Så: Fortsätt bråka! *ler lömskt och gnider händerna*

Btw 2. Jag ställer självkalrt upp på lussebullbaket Denise, jag är ju känd, inte bara som den snyggare i thimbenner, utan också som en fenomenal bagare!

//Thim

Idag har jag varit hemma från skolan. Sjuk. Eller "sjuk" enligt min pappa. Han kommer nämligen alltid med standardfrasen: "jaha, vad är det för friluftsdag i skolan idag då?"

Okej. Det har väl hänt några gånger under grundskolan att jag råkat bli sjuk just i tid för höstens orienteringsdag eller vårens skogsvandring, men det är väl inget jag kan ro för. Jag kan ju inte direkt bestämma när mina rejäla sjukdomar ska infalla!

Robban och Denise föreslog nyss att vi skulle ha lite lussebak någon dag. Jag vägrade.

Man kan ju inte julbaka innan december? Det är ju som att fira midsommar i oktober! De båda vart lite griniga och sa "okej, vi klarar oss utan dig". Därefter dog konversationen.

Min stolthet gör att jag nu i efterhand vägrar komma krypande tillbaka och be om att få vara med, även fast jag skulle vilja det. Jag väntar istället på att de båda ska komma krypande till mig och vänligt säga att vi gör det i december istället. Detta kommer troligtvis aldrig att hända då de båda besitter nästintill lika mycket stolthet som jag.

Robban bör dock tänka över det hela eftersom jag nyligen langade en ordentlig kontaktannons till honom via bloggen...

//Benner

Nu var det ett tag sedan man skrev, och jag tänkte därför försöka pressa fram ett par rader.

Efter att ha suttit här i ca. 1½ timme var sidan allt jämnt lika blank som när jag startade. Jag försökte därför desperat bolla lite idéer med Robban och Denise. Robban kände ett desperat behov av att nämnas, och gjorde allt för att få mig att skriva något om honom.

Man kan väl nästan likna honom med glasblåsar-mannen som medverkade i hundra höjdare för någon säsong sedan, han som var den enda som anmält sig själv och som på alla sätt försökte få Filip och Fredrik att få upp ögonen för honom.

Just när Robban, så att säga, cyklar enhjuling och samtidigt blåser en glasskulptur börjar Denise snacka yoghurt. Hon undrar varför man måste skaka yoghurten innan man äter för att den ska smaka bra. Hon får det att låta som att man oavbrutet måste skaka den frenetiskt i ungefär 20 minuter, och berättar att hon än så länge bara suttit och kollar på den i en timme eftersom att hon saknar skakkrafter.

Nu ser Robban sin chans! Han hävdar att han aldrig ätit yoghurt i hela sitt liv. Jag känner att Robbans blickar riktas mot mig via msn, och att dom säger "dedär va ovanligt va? Något för bloggen... ;)"

Även fast jag tycker det hela är konstigt så känner jag ändå att de nog fan inte riktigt är tillräckligt "blogg-spännande".

Inte ens när han hävdade att han aldrig hade hört talas om "Yoggi Jalla" kändes de tillräckligt intressant.

Robban vart nu aningen bitter. Lite halvt uppmärksamhets-kåt som han är ville han ju få sin tid i ThimBenners rampljus, och han kände att tillfället var perfekt.

Jag övervägde en stund att ringa vår nya "bloggmanager", Marre, för att höra vad hon tyckte om det hela. Tillslut tog jag dock saken i egna händer, då jag kände att min och Robbans vänskap möjligtvis kunde få sig en kraftig törn om han inte nämndes. Låt det bära eller brista!

Jag misstänker att Robban försöker använda vår blogg för att ragga... Därför kan ni nu ta tillfället i akt och lägga in en stöt via en kommentar. Robban är 18 år, har ganska bra skäggväxt med tanke på att han är svensk (lätt tyskt ursprung), tycker om mysiga filmkvällar och är generös med plånboken! Kan det bli bättre?

//Benner

Som ni säkert uppmärksammat har någon i vår duo ändrat designen på bloggen. Denna någon, låt oss kalla honom NIKLAS THIM, har gjort det på helt egna initiativ. (Så vida vi inte fått oss en egen "bloggmanager" som gått in och putsat lite på dess utseende.)

Jag är i sanningens namn inte helt tillfreds med bloggens nya "look", men det är väl inte min uppgift att avgöra.

Jag tänkte därför låta er läsare agera domare. Vad tycker ni? Skickar inte det nya utseendet aningen för starka vibbar av smarthet?

Ger det dessutom inte lite väl starka känslor av att innehålla något överdrivet viktigt och är inte utseendet lite väl, så att säga, naturiskt?

//Benner

-Ikväll kan du väl vara hemma och ta det lugnt? Sa mamma igår under dagen.

Jag kände att lovet varit allt annat än lugnt och att en lugn kväll faktiskt skulle kunna komma ganska lägligt. Därför bestämde jag mig för att lyssna på mammas råd att stanna hemma.

Jag gjorde upp stillsamma planer med Therese som bara skulle hem till Johanna en stund och sen skulle hon komma förbi på filmkväll. Perfekt tänkte jag!

Klockan gick. Och gick. Och GICK.

Vid 23 tiden var Therese fortfarande inte på gång och jag bestämde mig för att gå ner till Möja krog som ju var öppen och som jag dessutom aldrig har besökt som 18 åring. En öl kan ju inte skada? Tänkte jag.

Tiden gick och en öl vart två, som vart tre, som möjligtvis kan ha blivit fyra. Max fem... Det är i det här läget jag föreslår för Jonas att vi ska kliva upp på scenen och spela lite på livebandets gitarrer, eftersom att dom just har gått av scen.

Detta är en mycket bra idé och Jonas går ut i köket där bandet befinner sig för att fråga om detta är okej. Genom den lilla rutan in till köket kan jag se hur de konverserar (jag kan dock inte höra vad de säger). Jonas pekar på mig där jag står och kikar in, och bandets sångare har ett betänksamt ansiktsuttryck och ger mig senare ett par gillande nickningar.

Jonas kliver ut från köket och jag frågar vad de kom fram till, varpå han säger "du ska upp om 15 minuter" och går sedan iväg. Kvar står jag, förvirrad, rädd, fundersam, förväntansfull och fullkomligt orörlig.

Bandet entrar återigen scen och spelar ett par låtar, vilket gör att jag sugs med i musiken och helt glömmer bort de Jonas tidigare sa. Så småningom tystnar musiken och sångaren säger "Vi har en speciell gäst med oss ikväll! Ge en applåd för Andreas Benner som ska spela lite metallica!"

Jag blir helt ställd. Jag vet att jag inte kan gå ifrån nu, och inför ett 60-tal människor kliver jag istället upp på scen, fattar en gitarr och knäpper fram introt till Nothing Else Matters. P.g.a. alkoholen och nervositet är koordinationsförmågan inte den bästa, och att spela och sjunga samtidigt visar sig vara otroligt svårt.

Jag väljer därför att lämna tillbaka gitarren till dess ägare och enbart satsa på sången, vilket går lysande! Ju mer jag sjunger desto mer växer mitt självförtroende. Slutligen står jag där med micken i handen och trycker iväg sånghelvetet i äkta James Hetfield-anda samtidigt som jag känner att jag fullkomligt mosar idol-deltagarens version.

Efter mitt framträdande duggar framgångarna tätt, och jag bjuds på gratis drinkar hit och gratis öl dit.

När jag ringer Therese har hon tydligen åkt hem, vilket gör att filmkvällen uteblir och jag själv drar vidare på efterfest.

När jag klockan 05.05 äntligen befinner mig i min egen säng efter diverse efterfester somnar jag som en stock, samtidigt som jag känner inom mig att det är fullkomligt omöjligt att ta EN öl på krogen.

//Benner