ThimBenner

Idag hände det som inte fick hända. Låtsaslillebror Robin skaffade en blogg.

De hemska med de är självklart att jag nu kommer behöva slicka en jävla massa röv, så att säga. Annars finns risken att Robin kommer få mig att framstå som mindre bra i sin blogg bara för att jäklas. Jag kommer dessutom inte kunna skriva om Robins alla djävulskap (så som när han lurar på mig dricka från sin sodastream för att sedan kräva betalt) eftersom att även de kommer få Robin att se rött varpå han kommer slänga in ett par smutskastande rader om mig i sin blogg.

Som om nu inte detta vore nog så uppstår ännu ett problem i och med Robins bloggande. Jag kommer nämligen inte längre ha ensamrätt att skriva om allt som händer här i huset. Från och med nu måste jag se till att vara vaksam för att kunna skriva om härligheterna innan Robin hinner göra det.

En sån situation uppstod tidigare idag vid middagen.

Pappa kom nämligen hem och trallade lite lätt på dedär glada viset. Sådär som han bara gör när han har något på gång. Det kom att visa sig att pappa återigen planerade att prova en ny maträtt. "jag har fått ett recept på jobbet, det kommer bli det godaste ni någonsin ätit!" Den har man ju hört förr...

Hur som helst så kände jag att en spänd stämning fyllde rummet. Både jag och Robin ville nämligen vara först med detta "scoop".

När maten senare serverades var jag och Robin på helspänn. Båda hade kamerorna uppe och likt två paparazzifotografer som både ville ha den bästa bilden flög vi runt i rummet och letade efter rätt position. Jag hittade bäst ljus och bäst vinkel och vann rond ett på ett så överlägset vis som det bara är möjligt. Tyvärr vart bilden i något konstigt format, vilket gjorde att den inte gick att föra in i datorn. Jag känner nu att min trovärdighet som paparazzifotograf sjunker...

Efter maten lunkade Robin ljudlöst upp på sitt rum och har sedan dess inte kommit ut. Han är nog besviken efter sitt nederlag.

Förhoppningsvis tar dock inte Robin denna förlust så hårt och öser iväg en massa ogrundad kritik mot mig, utan inser istället sitt nederlag och publicerar istället en massa fina lovord om sin utmärkt trevlige och sympatiske låtsasbror. (Robin, du kan t.ex. skriva om hur sexigt bruna mina armar såg ut idag vid matbordet)


//Benner