Spelkväll med familjen
Ikväll spelade familjen TP. Ni som har spelat spelet vet att det lätt kan bli en blodig tillställning. Den här kvällen var inget undantag...
Familjen delades familjevis in på lag. Jag och pappa mot Robin och Andrea. Det hela började lugnt och trevligt som ett familjespel ska göra.
När båda lagen hade ca. 2 pluppar var uppstod kvällens första konflikt. Andrea och Robin fick en fråga på pluppchans, och svarade Bellman. Jag och pappa krävde förnamn. Stämningen i rummet vart grinig...
Spelet fortsatte och vid ställning 4-3 till oss får vi frågan: I vilken månad uppmättes den hittills lägsta temperaturen på jorden på Antarktis. Jag och pappa klurade, tänkte att det är vintertid där när det är sommar här och svarade sedan Juli.
Svaret var rätt! Vår så kallade familj (läs före detta familj) nekade. De ville ha årtal också!
Det finns inga ord för att beskriva den ilska och vrede som jag och pappa kände... "Där fick ni igen för Bellman" hördes elaka röster säga från andra sidan bordet. En vild diskussion utbröt!
Tycker ni, kära läsare, att detta går att jämföra?
Vår fråga löd: vilken MÅNAD blablabla. Vi svarade vilken månad det var, men fick fel. Årtalet hade inget med frågan att göra, det var enbart där för vidare information. Annars hade frågan varit: vilken månad OCH ÅR blablabla.
Deras fråga rörde en människa. En människa ska, enligt mig, nämnas med för och efternamn. Annars kan man ju bara säga efternamnet på varje människa?
"Det är en så känd person på sitt efternamn" fick vi som svar. Okej, så vissa jättekända personer räcker det med efternamn på, andra inte. Vart går då gränsen för när en person är tillräckligt känd för att nämnas med bara efternamn då? Skulle Beckham ha gillts för David Beckham? Skulle Bush ha räckt för George Bush? Skulle Lindgren ha godkänts för Astrid Lindgren? Skulle Eriksson ha accepterats för Sven-Göran Eriksson?
Jag och pappa satt kokande vid bordet och sa inte ett ord. Spelet fortsatte, i ett rum fyllt av en så explosiv stämning att en tändsticka hade kunna sprängt hela Huddinge.
Som om inte detta vore nog så förlorade vi dessutom, efter att ha suttit i nästan två timmar med en plupp kvar att inkassera. Vilken då tror ni? JO! Natur och vetenskap, den vi fick fel på för "juli".
Jag misstänker att vi under de närmsta veckorna kommer tala så lite som möjligt med varandra här i vårt lilla hus. Robin, som jag vet läser bloggen emellanåt, kan dessutom vänta sig en obehaglig överraskning under de närmsta dagarna...
//Benner
Sammanhang?
de är jag som är den där benner säger:
vi hoppar över både bussen och hororna
Thim | säger:
har raketer
de är jag som är den där benner säger:
ikväll kommer farmor och tommy över hit
Någon som kan hitta ens ett spår av en röd tråd i detta samtal?
//Thim
Buss, Funäsdalen - STHLM
Bussen begav sig prick 13.00 och jag hade nu en 9 timmars färd framför mig. Inte allt för jobbigt, ja har iPoden fullproppad med film och musik, tänkte jag. Uppenbarligen var det fler än jag som ville fira nyår på hemmaplan, för redan på andra hållplatsen var bussen full. En äldre, ja otroligt gammal, tant sätter sig på sätet bredvid mig. Jag tänkte att detta var en av dom där som kommer sova/dö under resan. Icke sa nicke, hon var nog den pratgladaste individen på hela denna jord. Först pratade hon om hennes stackars barnbarn/barnbarnsbarn, T*va, som hade en sån fruktansvärd hemlängtan. Sen pratade hon om hur underbar skidåkningen var. Jag tittade på henne och försökte uppskatta en ålder. Sisådär 90-95 tippar jag på. Att se henne på ett par fräscha carving-skidor, susandes ner för Maggans fall känns väldigt, väldigt osannolikt.
När jag äntligen tror att hon somnat plockar jag fram iPoden och börjar lyssna. Snabb som en kobra är hon där och frågar vad de är för något.
"näe ja lyssnar på musik med den" svarar jag.
"Jasså, är det sån där pop du lyssnar på?"
Jag sneglar ner mot displayen som visar "Dimmu Borgir - The serpentine offering", riktigt, riktigt tung jävla döds metal.
"Precis!" svarar jag.
Jag börjar lyssna på musiken och tanten får då problem med sitt bälte. Det var ettt sånt där bälte som man måste dra ut hela vägen och sedan knäppa fast, eftersom det fastnar annars. Jag försöker förklara detta för henne, men hon verkar inte förstå ett dugg av vad jag säger. Tillslut får en annan gammal tant hjälpa henne. Hon verkade tillochmed äldre än min reskamrat. Efter några timmar utan att ha hört ett knyst från tanten så börjar jag undra om hon äntligen uppnått nirvana. Nej, nej, ack så fel jag har!
Jag byter artist till Judas Priest och då frågar hon: "Spelar du spel?"
Jag förklarar att det fortfarande är musiken.
"Jasså, vad är dedär?" frågar hon och pekar på displayen.
För att inte verka allt för korthuggen och otrevlig så började jag genomgående berätta om Judas Priest och metal överhuvudtaget för henne. Jag lät henne även lyssna lite.
Att dömma av hennes reaktioner tror jag inte hon kommer inhandla några priest skivor när hon kommit hem.
Resans stora mysterium var inte hur de båda gamla tanterna kunde vara vid liv i sån hög ålder. Det var hur min reskamrat (vem annars) hade lyckats tappa sin mössa inne på toaletten, utan att själv ha varit där! Hon och den andra tanten satt och diskuterade olika teorier i ca 1½ timme, sen var vi nämligen framme där vi skulle äta.
Härifrån och hem händer det inte mycket mer än att tanterna pratar lite mer om mössmysteriet och ojar sig över hur "mycket" det regnar!
Det duggade.
Väl framme så smsar jag Marina och frågar hur pass tåg och bussar går hem.
Får beskedet att jag måste vänta på centralen i 20 min, sen springa av tåget i Tullinge för att hinna med min buss. Bussen skulle nämligen gå 1 minut efter tåget.
Fram tills Huddinge har hela resan flutit på bra, vi låg nog till och med lite före i tidsplaneringen.
Då stannar tåget i Huddinge och står där ca 3 minuter. Jag känner en enorm desperation, då jag blir tvungen att sitta ensam på Tullinge station om jag missar den här bussen.
Arg som ett bi börjar jag smida djävulska planer på att göra en såkallad T-Bag om jag missade min buss pga den här förseningen. Exakt vad en T-Bag är vågar jag inte säga, då detta kan anses som förberedelse till mord.
När jag kliver av tåget ser jag busshelvetet stå vid hållplatsen. Springer ner för trapporna och upp mot stationen. Tågchauffören borde köpa en trisslott när han kommer hem, för bussen står fortfarande kvar! Jag springer på och möter den där busschauffören med turban och ett enormt stort, grått skägg, som jag och Danne trodde skulle spränga hela bussen påväg hem från skolan för ett tag sen. Han har ett brett leende och jag vet inte hur jag ska tolka det. Antingen är han en otroligt vänlig själ, eller så ville han bara fylla på bussen med mer folk, för att få mer effekt i sin självmordsaktion.
Eftersom jag nu skrivit allt detta så förstår ni att jag överlevde Usamas bussresa.
//Thim
Ilska
Som ni säkert märkt så har jag tagit ut lite kompledighet såhär över julen. Det var jag värd.
Thim däremot har ju som vi alla vet i stort sett tagit tjänstledigt.
En bidragande orsak till min ledighet har även varit ilska. En ilska som uppkom på självaste julafton. Då snackar jag inte ilska efter dåliga julklappar, brist på julkänsla, dåligt sällskap, ångest eller bara av ren trötthet på julen. Nej, jag snackar om något värre!
Vissa av er har säkert listat ut vad jag talar om, eftersom att ni känner samma ilska själva.
Jag talar självklart om Svensson, Svensson! VEM FAN HAR PLOCKAT BORT JULAVSNITTET AV SVENSSON, SVENSSON?!
Här har jag suttit i ett helt jävla år och väntat, och så har dom i smyg tagit bort det. Fy SVT, fy!
Vad blir nästa steg? Ta bort kalle Anka?
Bara genom att skriva detta inlägg fylls jag på nytt av denna ilska. Därför ska jag nu, klok som jag är, sluta mitt inlägg raskt innan jag går till personangrepp och tar min ilska till nya höjder.
//Benner
Att klä granen
Efter att diskussionen angående Efraim igår fick ett slut uppstod idag snabbt en ny.
Det var nämligen dags att klä granen och då det är familjens första jul tillsammans hade det handlats in nytt julgranspynt. Än så länge var alla överrens.
Nu kom problemet... Förutom Efraim finns det nämligen en liten tomte till som ligger mig och pappa varmt om hjärtat. Denna tomte hänger varje år i vår julgran och är skapad av ingen mindre än mig själv!
-Aldrig i livet. sa Andrea stenhårt.
Till skillnad från förhandlingarna angående Efraim va hon nu totalt omedgörlig. Tomten va enligt henne på tok för ful och förtjänade definitivt ingen plats i granen. Jag höll för den fula lilla tomtens öron så att han skulle slippa uppleva all den dynga som nu kastades mot honom, och erkände mig senare besegrad och gick därifrån. Detta var självklart bara en fint!
Så fort Andrea kommit tillräckligt långt bort ifrån granen va den fula lilla tomten på något mystiskt sätt tillbaka på sin plats igen. Själv satt jag i soffan och visslade oskyldigt.
Efter tre gånger fick Andrea nog... Nu kom hon istället med hot om att om den där fula tomtejäveln kommer tillbaka till granen så ska hon hämta alla sina egna juldekorationer och fixa till julgranen på de sätt som hon tycker passar. Jag och pappa skakade.
Hur tror ni granen ser ut nu?
En liten ledtråd...
Frågan är hur jag ska se till så att min lilla tomte hänger kvar sedan när jag har lämnat Huddinge för Möja... Jag får nog be pappa försvara vår lille favorit, om det så ska kosta honom livet!
//Benner
Julen är här
Nu är julen äntligen här!
Jag säger det inte för att vi har jullov, för att vi har skaffat julgran, för att det är snö ute eller för att det bara råder en allmän julkänsla på krokvägen. Nej, jag säger det självklart för att han äntligen är på plats!
Vem fan är äntligen på plats, tänker ni säkert nu.
Han som äntligen är på plats är självklart vår käre Efraim! Efraim är, precis som i julavsnittet av "Svensson Svensson", våran porslinstomte.
Efter mycket om och men och efter en hel del förhandlingar lyckades jag och pappa få de övriga i familjen att godkänna hans närvaro. Han står nu innanför dörren till vardagsrummet och sprider, med hjälp av sin mysiga tillbakadragna stil, en allmänt skön julstämning.
Efraim
För övrigt så har vi haft julavslutning idag i skolan. Vi (jag, Danne, Henke och Patrik) skulle spela på denna. Väl på plats fick vi problem... Patrik valde nämligen att p.g.a. okända skäl helt enkelt skita i att komma. Vi övriga var ICKE glada! Därmed missade vi showen för ettorna.
Till showerna för tvåorna och treorna lyckades vi dock snabbt rekrytera en ny sångare. (eller sångerska ska vi kanske säga)
Efter en hel del övertalningar, mutningar och hot fick vi nämligen Linnéa att ställa upp! Otroligt snällt må jag säga! Detta räddade faktiskt hela våran dag.
Patrik är nu troligtvis kickad från bandet, om han nu inte kommer med en jävligt bra anledning till varför han inte dök upp och därefter slickar våra rövar fram tills sommaren. Då finns kanske en liten, liten, liten chans att han kan få en chans till.
Anledningen ska då helst vara i klass med: "Jag fick en spruta med en skum drog i av en lika skum kille, vart överkörd och förd till ett mentalsjukhus där ett gäng killar pressade mig på information."
(Jag såg nyss detta på en film. Jävligt stark ska ni veta!)
//Benner
Lika som bär
Den här bilden laddade marina upp på sin blogg. Jag kollade på den och vid första ögonkastet svek min syn mig. Den högra ankan är ju nämligen skrämmande lik hon Pocahontas polare. Ni vet tvättbjörnen eller vad han är för djur.
Jag dumförklarades. ORDENTLIGT!
Tror ni jag gav upp då? Icke!
Jag valde istället att lägga till två ögon på bilden, och VIPS så vart den om möjligt ännu likare.
Marina övertygades med besked ska ni veta!
"Det har du ju helt rätt i Benner! Det är ju skrämmande likt!" sa Marina. I alla fall nästan...
//Benner
Självbelåtenhet
Ikväll var familjen Benner/Eriksson/Porkolab ute och åt på restaurang.
Pappa: Det är ju en tradition vi har att äta ute innan jul varje år.
Jag: Vadå tradition?! Vi har ju aldrig gjort de tidigare? ^o) :O
Pappa: MEN DET KANSKE SKA BLI EN TRADITION FRÅN OCH MED NU?!!?!?
Jag är över huvud taget inte mycket för dedär med traditioner. Jag är heller inte speciellt mycket för det där med att äta på restaurang. Dålig kombination alltså.
Hur som helst så känner jag att jag kan unna pappa det nöjet, eftersom han tycker det är väldigt trevligt med restaurangbesök.
Efter att vi suttit vid vårt bord i ca. 2½ minut går det förbi två tjejer utanför fönstret och spanar in mig sådär kraftigt. De till och med vände sig om två gånger. Mitt självförtroende steg till skyarna eftersom att jag kände att jag antagligen såg för jävla bra ut! Till och med pappa och Robin uppmärksammade hur kraftigt insparad jag var.
Jag lutade mig tillbaka i stolen, log nöjt och intog en, om möjligt, ännu sexigare pose i väntan på att få bli insparad igen...
...Det lät inte dröja!
Ca. 47 sekunder senare dyker nämligen nästa gäng tjejer upp, denna gång tre stycken, och spanar in mig för fullt.
Här va pappa och Robin inte lika överrens med mig dock. De tyckte jag överdrev.
"Tss! Klar kontakt" sa jag malligt.
Efter detta struntade jag i att kolla ut genom fönstret mer. Jag visste ju att det annars skulle komma förbi ännu fler och att den första omgången av förbipasserande tjejer säkert skulle ta en vända runt kvarteret för att få chansen att se mig igen...
Frågan är nu om tjejerna föll för min skjorta som jag fortfarande hade på mig efter begravningen och som säkerligen fick mig att se, så att säga, "smygrik" ut eller om jag faktiskt plötsligt har blivit attraktiv.
Btw. Det här var säkerligen det mest självbelåtna inlägget jag någonsin skrivit, och då har jag faktiskt skrivit ett par stycken...
//Benner
Julhandel
När jag satte mig på tuben så kom en ganska lång man med en kolosal ryggsäck och frågade om han fick sätta sig mitt emot mig. När han klämde sig in mot sätet och sedan skulle slänga av sig ryggsäcken så fick jag denna rätt i ansiktet. Detta brydde sig inte mannen om och han hade den där ett bra tag. Tillslut satte han sig ner ch då kände ja de. Eftersom ja hade hans ryggsäck i ansiktet hela tiden så hade ja inte känt de tidigare, men när han avlägsnade den så kände jag den otroligt äckliga odören han utstötte. Det märkliga var att han såg väldigt ordentlig ut, inte som någon slags luffare. Han höll tillochmed en 500 i handen! Det är först när jag lägger märket till denna sedel som jag ser hans naglar. Dessa gula, RIKTIGT gula och knöggliga naglar var nog det vidrigaste jag sett och dom var brutalt ruttna.
När jag sedan lyckats komma ifrån odör-nagel-mannen och inhandlat julklappar så beger jag mig mot tunnelbanan, ännu en gång, med förhoppningar om att slippa fler ryggsäcksbärande, illaluktande, nagelruttnande personer. När jag står i en korsning och väntar på grön gubbe (duktig som jag är), så hör ja ett öronbedövande skri från en bil som tvärnitar. Vänder mig om och ser en tjej liggandes på marken, precis framför bilen. Hon reser sig upp och föraren springer ut och frågar om allt är okej. Tjejen verkar vara otroligt oberörd med tanke på att hon nyligen blivit påkörd. Hon borstade av jacka, klagade lite över ett skrapsår på knät och gick sedan kyligt vidare.
Väl vid pendeln träffade jag Henke. Han skulle inhandla liknande julklappar som mig.
Anledningen till att jag skriver detta kl. 19:35, trots att jag kom hem runt halv 5 tiden, beror på att blodflödet i mina fingrar är helt strypt. Mina fingrar har varit iskalla i cirkus 2½ timme. Nu börjar jag känna en aning värme spridas i dom. Ska ta och klaga lite hos herrn i huset, som istället för att sköta värmen här hemma är ute och roar sig!
//Thim
Begravning :(
Tänk va stilig man kan vara ibland!
Jag har nu just avverkat mitt livs andra begravning. Det var farmors systers man Sune som tråkigt nog hade gjort sitt.
Låter som en ganska avlägsen släkting tycker kanske ni, men i brist på far- och mor-fäder så har Sune gjort mer för mig än morfar och farfar tillsammans.
Under fikat efter begravningen stal en av Sunes gamla vänner showen. Trots att han inte kände en enda av oss som han satt med så höll han konstant i taktpinnen och lyckades få varenda ämne att handla om honom. Efter bara 10 minuter visste jag att han var snart 80 år, jobbade lite lätt med att hjälpa en guldsmed trots sin ålder, hade en särbo sedan fem år tillbaka, bodde vid Albysjön, handlade mat på Vivo, hade ett high tech förstoringsglas av TV-variant som han läste tidningarna i samt att hans släkting nyss flyttat till Huddinge. Jag nickade intresserat samtidigt som jag med blickar försökte få pappa att säga "det är nog dags att tänka på refrängen".
Pappa skakade på huvudet. Jag låtsades då istället få otroligt dålig hörsel vilket gjorde att jag inte kunde höra ett ord av vad farbrorn sa.
Hörseln återkom två timmar senare, lagom tills det var dags att gå och lagom till att få höra farbrorn skryta om sin otroligt moderna klocka som med röst talade om för honom vad tiden var.
Sedan börja han säga "jaha... nu får man väl gå iväg till bussen då..." samtidigt som han med stora hundögon titta runt på alla i rummet i hopp om att få höra "fan, vi har en plats kvar i bilen, åk med oss!"
Ingen reagerade. Den stackars mannen stod vid busshållplatsen och frös när vi lämnade kyrkan. Jag fick nästan lite skuldkänslor... Han var ju hur som helst väldigt snäll!
Idag på hemvägen såg pappa en skylt och tvärstannade plötsligt. Han tänkte impulsköpa en julgran. Jag och Andrea sa nej varpå pappa vart skitsur. "´Nä... De är ju för tidigt att köpa gran nu va? Vi kan ju vänta fram tills sommarn istället..." tyckte jag mig höra hon muttra där framme vid ratten.
//Benner
Ringsignaler
Har ni någon gång tänkt på alla dessa reklamer för mobilsignaler och liknande som går på TV? Jag syftar på dessa reklamer som exempelvis säger: "Få den hetaste ringsignalen av alla! Smsa: A1 till 12345 så får du den här tuffa signalen med en bäbis som sjunger hej tomtegubbar slår i glasen!!!!"
Det kostar självklart ca. 50 kr att få detta ljud, som är helt meningslöst och bara allmänt störande. Frågan är självklart; hur går dessa ringsignalstillverkande företag runt? Jag menar TV-reklam är ju inte gratis att göra och jag kan inte se att en normal människa ens överväger att beställa en sådan här signal...
Jag får helt enkelt inte ihop det.
Eller är det kanske bara jag som inte förstår mig på det häftiga och roliga med dessa signaler? Ni läsare kanske sitter med hela mobilerna fulla av "häftiga" signaler och dylikt som ni spenderar flera hundra kronor på varje månad!
//Benner
Favoriten på jobbet
Marre var ikväll på firmafest med jobbet. De fick mig att tänka på att jag aldrig varit på en firmafest.
Jag frågade därför mamma när det var dags för oss att ha firmafest på Möja förskola.
Jag fick ett halvlångt skratt och ett "vi har inga pengar till det" som svar. Detta fick mig att börja fundera på ett arbetsbyte... Jag menar, hur kul är det att arbete om man aldrig har några firmafester?
Mamma berättade lite senare att schemat för jullovsarbetet hade kommit och att jag bara jobbar sena dagar som jag hade önskat. Jag kände då att jag nog var jävligt uppskattad på arbetet, om inte till och med favoriten, eftersom dom gör schemat efter mig. Mina planer på arbetsbyte är nu bortblåsta.
Jag känner mig istället säkrare än någonsin på att jag arbetar på rätt plats. Jag menar, nu när jag bevisligen är så poppis är det ju dags att börja löneförhandla! För inte vill Möja Förskola gå miste om sin favoritarbetstagare...
//Benner
Barnprogram
Jag gav just julkalendern på TV en chans. Det var nog det sämsta jag sett.
Helt ärligt. På vår tid va de ju verkligen bra... Är det dehär barnen ska minnas när de blir stora och tänker tillbaka på julkalendern från när de va små?
Det känns i allmänhet som att alla barnprogram har köpt ner sig.
Jag och Thim kollade tidigare i veckan på järnkontoret och kände båda två att det var den meningslösaste TV-stunden i våra liv. Jag menar, förut var det ju faktiskt lite lärorikt.
Det kan ju inte bara bero på att vi har blivit äldre och mer kritska som vi tycker såhär?
Hur som helst, på vår tid var det skillnad. Då var det Turtles, MC-mössen och Swatcats. De var grejer det!
Grejer som dagens barn tyvärr aldrig lär få uppleva.
//Benner
TV-kris
Om det finns någon dag och någon tid i veckan då TV-tablån är som svagast så är det absolut lördagar mitt på dagen.
Jag har nu kollat egendom tablån, övervägt alternativ hit och dit, och försökt bygga upp en positiv känsla kring alla skitprogram.
Nu har jag bestämt mig. Jag ska ta täcke och kudde, mysa ner mig i soffan och åtnjuta damernas skidskytte i 1½ timme. En bättre start på lördagen går ju inte att få!
//Benner
Fredag
Idag har jag varit hos Marre på filmkväll. Filmen vart Tarzan. Disneyversionen alltså. Originalplanen var lejonkungen men då videon krånglade hade vi självklart en backup plan.
Barnsligt filmval tyckte pappa när jag hämtade honom i Södertälje senare på kvällen efter att han varit på julfest med jobbet.
Vår familj är för närvarande dock inte kända för bra val. Andrea berättade idag om när hon tidigare i veckan var på Ikea och kände när hon var klar att hon var otroligt hungrig. Man kunde köpa en korv eller en bit pizza med tillhörande läsk för 10 kr.
Andrea gick fram, stod ett tag och velade och promenerade senare nöjt till bilen med en påse bilar i handen, köpt för 10 kr.
Där snackar vi val!
Idag var jag i skolan helt i onödan. Gick upp kl. halv åtta för att skjutsa pappa till jobbet och åkte sedan till skolan. Väl där visade det sig att filosofilektionen bara var för omprovsskrivare. Jag var självklart ingen av dessa.
Jag spenderade istället tre timmar på Angelo-manér. Dvs. sitta i kafeterian och vara social.
När klockan sedan blev 12.10 var det dags för religionslektion. Där satt vi i en timme och kollade på en film. (kursen är typ avslutat) Kändes nödvändigt.
Sedan slutade jag för dagen.
Nu är jag därför väl förtjänt av en ordentlig sovmorgon imorgon!
Btw. Jag fastnade tidigare idag med fingret i en sax av juniormodell. Jävla otäck händelse!
Läs mer om den i Marres blogg: http://jiellow.blogg.se/
Kommer som vanligt att skicka en faktura för reklameringen. Eftersom bloggen sjunkit en aning i popularitet ligger kostnaden för reklam på ca. 350 kr. Marre tycker säkerligen att det är värt det!
//Benner
Lucia
En recension av luciatåget var det. Jag har på aftonbladetmanér plussatt de olika låtarna från ett till fem. Förhoppningsvis kan även Thim ge en opartisk recension från läktarplats senare.
1. Ingång till Santa Lucia. ++
Jag och Danne gick längst bak med gitarren och basen och kände oss tuffa. Vi spelade inte på denna låt eftersom tjejerna ville ha den utan musik. Kanske lite synd, eftersom det var en av de låtar som lät bäst med komp.
2. Gläns över sjö och strand. ++
Ett lite trevande inledningsnummer för oss grabbar som satt långt ifrån fullständigt. Inga applåder tilldelades.
3. Så mörk är natten. +++
En ganska säker låt från vår sida.
4. Tänd ett ljus. +++
Vår absolut rockigaste tolkning och kanske den låten som fick mest applåder. Rent musikaliskt ett ganska dålig genomfört nummer, även fast vi satte den svåra biten.
5. Tre olika dikter. +
Inte ett ord gick att uppfatta. Spridda skrattsalvor på läktaren.
6. Julen är här. +++
Satt ganska bra fram tills avslutningen. Eftersom tjejerna i sista sekunden strukit ett stick och en refräng uppstod ett missförstånd. Jag missade strykningarna vilket ledde till att vår annars så tuffa avslutning kom av sig. Vi reparerade misstaget hyfsat och inte många lär ha lagt märke till det.
7. Nu tändas tusen juleljus. ++++
Vårt på pappret absolut starkaste nummer levde upp till förväntningarna och vart en fin avslutning.
8. Utgång till Santa Lucia. ++
Höll ungefär samma kvalitet som ingångsnummret. Återigen utan komp.
Sett till de stora hela och sett till mina och Dannes förväntningar vart det faktiskt ett ganska skapligt framträdande. Tjejerna gjorde bättre ifrån sig än någonsin tidigare.
Danne hade småtullat lite på den femtonprocentiga glöggen innan spelningen för att lätta sina negativa känslor en aning. Lite ångestdämpande så att säga.
"Jag skulle sagt åt dig att ta med all öl du kunde hitta hemma. Det här kommer gå åt helvete" va Dannes första ord imorse.
//Benner
Luciadags imorn
Imorgon är de då dags. Luciaspelningen.
Knappt en enda låt sitter, sångerskorna vill ändra tonarter kvällen innan och vi ska samlas kl. 07:30 i skolan. Det kan med andra ord inte bli bättre!
Henke är för övrigt tillbaka bakom trummorna. Han ser ut att undvika en tredje kickning.
Jag fattar mig kort idag. Ska nämligen sova nu.
En detaljerad sammanfattning av den förhoppningsvis inte allt för misslyckade spelningen kommer imorgon.
//Benner
Tisdag
Igår gymmade jag ben för i stort sett första gången i mitt liv. Det var icke kul.
Idag är det ännu mindre kul... Jag går runt som någon slags stel, ingipsad kille och känner mig allmänt rövknullad samtidigt som jag intalar mig själv att aldrig mer träna benen. Låta dom vara dom fågelben som dom alltid har varit lixom!
Idag skulle jag jobba med mitt projektarbete. Efter att ha mailat en kille, som vidarebefordrade mig till en annan, fick jag slutligen ett nummer att ringa.
Mannen jag skulle ringa var numera pensionerad men hade tidigare varit (håll i er nu) ordförande i svenska golfförbundets regelkommitté. Smaka på den titeln!
Jag ringde för att fråga om vi kunde träffas efter jul och nyår så han kunde ge mig lite hjälp angående golfreglernas historia. Samtalet tog 50 minuter...
De sista 20 minuterna försökte jag avrunda samtalet utan framgång. Mannen var nämligen allt för social och trevlig. Han kommer bli till stor nytta i vårt projektarbete, och har redan gett oss en rejäl skjuts framåt!
Danne hade idag planer på att adoptera mig. Efter att pappa tidigare kom hem och sa att han skulle på kurs om hur man bäst slår och straffar sina barn börjar jag nu överväga Dannes förfrågan.
Jag tror dock att pappa kan ha varit oseriös. Man ska inte alltid ta vår familj på allvar.
//Benner
14 och 10
Idag skedde ett stort, stort misstag. Jag tänkte nämligen att nu är det bara två veckor, alltså 14 dagar, kvar till julafton. Detta i sig var inget misstag utan en helt riktig beräkning.
Nu kommer misstaget. Efter att ha kommit fram till att det var 14 dagar kvar öppnade jag nämligen snabbt lucka nr 14 på chokladkalendern och innan jag upptäckt mitt misstag var chokladbiten redan på väg ner i magen.
Nu är frågan: vad ska jag göra?
Som jag ser det har jag fyra alternativ.
Alternativ 1. Jag fortsätter öppna luckorna som dom ska öppnas men tar lucka nr 10 den 14:e december istället för nr 14. Jag byter alltså öppningsdag på de båda.
Alternativ 2. Jag öppnar 10:an imorgon, 11:an i övermorgon osv. fram tills jag kommit ifatt.
Alternativ 3. Jag öppnar även lucka 10 ikväll och blir därmed utan choklad den 14:e december.
Alternativ 4. Jag skiter i hela kalendergrejen och slänger istället snabbt i mig varenda jävla chokladbit den innehåller och åker imorgon raka vägen till willys och köper ett antal nya så jag kan frossa i choklad hela vägen fram till dopparedagen.
Alternativ fyra känns i nuläget ganska lockande.
//Benner
Alarmsignal
Idag vidtog jag nya åtgärder för att få bukt på min problem med morgontröttheten. Jag har nu bytt alarmsignal till en lugn harmonisk "vakna-skönt-signal" istället för den tidigare "vakna-av-ett-irriterande-jävlaläte-signalen".
Den tidigare gjorde mig nämligen bara irriterad och fick mig att må psykiskt dåligt vilket gjorde att jag inte kunde finna tillräckligt med kraft för att ta mig upp ur sängen.
Imorse vaknade jag pigg och glad till det njutningsfulla musikstycket. Nu återstår att se hur länge den nya signalen har positiv effekt. Jag misstänker nämligen att jag om en vecka kommer uppfatta den som sövande och därmed somna om.
//Benner
Söndag
Idag har jag på något sätt en kraftig julkänsla. De är konstigt, eftersom att det inte snöar, jag har inte köpt några julklappar och jag sitter inte och lyssnar på julmusik.
I alla fall. På tal om jul och musik. På fredag ska vi göra ett rockigt luciatåg i skolan. Jag och Danne ska kompa med bas och gitarr. Till en början kändes de som att det aldrig skulle funka, men efter ett par hyfsade rep senaste veckan börjar det faktiskt kännas mindre hopplöst.
Anledningen till att jag och Danne ställer upp på detta är nog troligtvis att det är vi och ca. 20 tjejer. Det ger oss med andra ord ganska bra chanser!
Synd för min del bara att gitarristen alltid får tjejerna...
Henke har fått kicken från luciatåget två gånger. Nu ser han dock ut att kunna få ett wildcard under sista veckan för att trots allt rycka in på trummor.
De återstår nu att se om Henke får en inbjudan och om han i så fall kan släppa sin stolthet och acceptera den trots sina upprepade kickningar.
På tal om musik så spenderade jag igår kvällen på Debaser med pappa och Andrea. Det var Magnus Uggla som uppträde och det var faktiskt väldigt bra.
En trevlig familjekväll helt enkelt!
//Benner
Thim & Benner
Tjena Hejsan!
Dedär va en spetsig inledning va?
Hur som helst, nu sitter vi här igen båda två!
Vi går rakt på sak. Igår hade vi två en hetlevrad diskussion via msn. Det handlade förstås om det klassiska krogen-problemet. Varje gång det är dags för krogen fylls man ju av en fruktansvärt positiv energi och man VET att man kommer få nos, så att säga. Men ger med andra ord sig själv falska förhoppningar och man är bombsäker på att man inte kommer vakna upp ensam...
Morgonen efter vaknar man sliten och ensam, med minnen av hur man kvällen innan stått på dansgolvet fram tills stängning och raggat på fulare och fulare och fulare och fulare brudar helt resultatlöst. Man tänker: fan, jag ska aldrig mer gå ut.
Igår började vi spana vidare på dedär och kom fram till att man nästan överväger att börja satsa på killar. Vi menar, glida in på en gayklubb med 100 kåta gubbar som alla vill ge sig på de två "oskulderna" till lammkött. Helt enkelt få kuk så in i helvete.
Morgonen efter vaknar Benner mitt emellan Tony Irwing och Jonas Gardell samtidigt som Thim vaknar skedliggandes med Pekka Heino och med Mark Levengood som suger hans tår.
Intressant tanke...
Msn-konversationen fortsatte med måleri. Benner gick till attack med en gris och en tuff haj och kände att han hade övertaget. Se Bilden.
Thim svarade kobrasnabbt.
Mer behöver inte sägas...
Hur som helst. Ikväll är det utgång och vi båda är som vanlgit proppfulla av positiv energi!
Obs. Vi kommer inte satsa på killar ikväll.
//Thim & Benner
Ledig
Idag har jag varit ledig och imorgon har jag endast en lektion. Låter slappt. Tyvärr är det bara lugnet före stormen... Nästa vecka väntar nämligen två prov och en omfattande inlämning och veckan därpå ytterligare två prov. Lägg där till projektarbetet och ni förstår min situation!
Som sagt, idag var vi lediga. Två personer hade dock missat att vi var de. Thim som p.g.a. olika sjukdomar, jobb och mönstring har missat en hel del skoltid på sistone och Angelo som för närvarande föredrar att komma till skolan vid lunchtid för att sedan slappt avverka hela dagen i cafeterian.
De båda var på plats då första lektionen skulle börja. Angelo ringde och väckte mig och fråga vart alla var. "Vi är lediga idag. De hade du vetat om du varit på lektionerna..." sa jag otroligt otrevligt och somnade om.
Idag har vi grabbar spelat CS hela dagen. Danne ville inte vara med. "jag ska ta hand om min kropp" sa han och gick för att gymma.
Skaffa dig ett liv tänkte vi varpå vi spelade i ett antal timmar.
Jocke tjatade nyss på mig om att jag skulle åka och köpa kebab till honom. Det var inget nytt. Han ber mig om det några gånger i veckan.
Jag vägrar. En spänd stämning bildas och vi blir ovänner. Jocke tar då som vanligt upp min skuld på 120 kr från när vi åkte på bortamatch i Gävle tidigare i år. Han kräver dessutom ränta.
Jag har börjat fundera på hur vida Jocke är en bra kompis eller inte...
//Benner
Kontring
Eftersom att Marina prompt skulle kontra mitt julminnesinlägg ska jag nu kontra hennes julmysinlägg! Därav bilden. Märk väl chokladkalendern bakom fotot. (Den finns där för att krydda julstämningen lite extra)
Nu undrar ni läsare kanske varför jag inte kontrade lite snabbare. Det är ju självklart så att man inte får skriva dessa julmysinlägg förens man går och lägger sig. Man måste nämligen avsluta med att skriva att sängen ropar.
Det räcker dock inte med att bara skriva att sängen ropar, utan man måste även skriva hur lång den ropande sängen i fråga är. Eftersom jag inte har något tillgängligt måttband och mitt ögonmått är halvdant tvingades jag därför akutmäta.
Mätningen vart väldigt exakt. Resultatet visade att min säng var en Benner och en chokladkalender (på bredden) lång.
Så. Nu har jag gjort allt rätt, och kan lugnt avsluta med att säga:
Nu ropar en säng som är en Benner och en chokladkalender lång på mig med mysig julbelysning! :)
//Benner
I ain't dead yet
Anledningen till min långa frånvaro är bla. en trasig dator, mycket läxor och att jag behövde "finna mig själv", som man så poetiskt säger.
Detta blir dock inget långt inlägg, men jag lovar att ett sådant lär dyka upp under veckan!
Btw. Jag tror ThimBenner har fått sin första sponsor! Som lösning på mitt datorproblem så gick nämligen min farmor in och GAV mig en ny dator. Jag misstänker att hon tjyvläst bloggen och kände att det var värt ett par tusingar för att få mig tillbaka.
//Thim
Joraasattee
Tidigare idag när jag pratade i telefon med Therese så kom det fram en man och frågade henne vart en gata låg. Therese var osäker. Efter en hel del tänkande kom hon fram till att gatan mannen sökte nog faktiskt var den dom var på!
Therese kände sig nöjd med dagens goda gärning och fortsatte prata med mig. Plötsligt avbröt hon mitt i en mening, vände sig om och skrek efter mannen som frågat efter gatan. "URSÄKTA. Förlåt, jag sa fel... Jag tror den gatan ligger på andra sidan vägen!"
I dehär läget kunde jag se mannens förvånade ansiktsuttryck framför mig. Han lär troligtvis ha varit lika snopen över hennes smarthet som jag var.
Som alla (eller tydligen nästan alla) vet så är det ju nämligen samma gata oavsett vilken sida av den man går på...
//Benner
En klassisk julklappsinslagning
För två år sedan satt jag och pappa och slog in julklappar tillsammans. En mysig far och son grej helt enkelt.
Jag slog in paket till mina anhöriga på Möja samtidigt som pappa slog in tre stycken böcker. Jag granskade böckerna och kom fram till att jag läst en av dem i skolan året innan.
Det var frid och fröjd, stämningen var på topp och vi båda var sådär otroligt nöjda med våra inslagningar.
Ett par dagar senare, närmare bestämt på julaftons morgon, studsade jag som vanligt tidigt upp ur sängen för att kika i den stora strumpan som hände vid öppna spisen. Till min stora glädje hittade jag ett paket, slet upp pappret och hittade: Vad tror ni? *trumvirvel* BOKEN SOM PAPPA SLOG IN SOM JAG HADE LÄST I SKOLAN!
Pappa mår fortfarande lite dåligt över händelsen och lär inte uppskatta det här inlägget till hundra procent. Han hade nämligen gett mig fel paket. Jag tycker dock att det redan är en klassiker, och känner därför att ni läsare borde få ta del av den.
Årets julklappsinslagning kommer med största sannolikhet ske var och en för sig, bakom stängda dörrar.
//Benner
Den sjungande snögubben
Ledsen för den dåliga uppdateringen. Jag har varit på Möja och Thim har, som vi alla har märkt, slutat skriva. (hans avhopp är dock inte offentligt än så länge.)
I alla fall. Nu kör vi igen.
Julkänslan här hemma är på topp. När jag kom hem upptäckte jag att pappa och Andrea hade pyntat med ljusstakar och stjärnor i alla fönster och diverse andra julattribut runt om i huset. Jag kände att stämningen var så julig den bara kunde bli!
Då plötsligt fullkomligt exploderar huset i någon slags högljudd och skrikig julmusik av högsta leksakskvalitet. Musiken vägrar upphöra. Efter ca. fem minuters musik utan uppehåll hör jag hur musiken kommer närmare. Andrea har smugit upp för trappen och i sina händer håller hon de musikaliska vidundret. Det visar sig vara en snögubbe som förutom att ösa ur sig en saftig mängd oljud även kunde dansa och lysa.
Andrea var mycket nöjd med sin musikaliske snögubbe och lät den därför sjunga i ungefär en kvart till. När musiken sedan plötsligt dog la sig en läskig tystnad över hela huset.
"Ååååååååååååh va synd, tog batteriet slut nu?" sa pappa falskt efter ett tag.
"Nej då" svarade Andrea och fick den glatt sjungande snögubben att ge sig på en ny 15-minutare.
Familjens senaste tillskott. Ser snällare ut än vad han är...
Just nu sitter jag och knackar pepparkakor och önskar grejer. Jag har i nuläget knäckt fem raka i tre delar. Jag lär troligtvis vara världens bästa pepparkaksknäckare. De handlar, precis som golf, om teknik och psyke.
Misstänker att jag ärvt de från pappa.
Nej, nu ska jag ta den sjungande snögubben med mig och gå ner till vardagsrummet där familjen sitter och kollar på film. Vi ska tillsammans förmedla en härlig julkänsla med våra hjärtkrossande röster.
Det lär inte bli populärt...
//Benner
