ThimBenner

Idag gästade David, Viktoria och Viktorias skånska kompis Malin min lilla bostad i Huddinge. Det var upplagt för filmkväll och allt var planerat in i minsta detalj. Förutom en liten sak...

Det visade sig att jag inte hade några filmer. Jävla oflyt hela tiden tänkte jag.

Efter en noggrann genomsökning av huset lyckades vi dock vaska fram filmen bodyguard. Eftersom jag bara sett den ca. 167 gånger lät det som en utmärkt idé!

Ca. två timmar efter att filmen sats på hade jag rabblat varenda replik i filmen och hittade mig själv gråtandes (i en för övrigt lika gråtande) Davids armar. Jävligt stark film dedär.

Som om det inte vore nog med att jag dränkte David i tårar så lyckades jag även med konststycket att hälla ett glas cola över den stackaren. Det hela var dock en olyckshändelse.

Eftersom att jag för tillfället är väldigt stel i kroppen, och dessutom har drabbats av en illasinnad nackspärr, så hade jag stora rörelseproblem. När David (för första gången under hela kvällen) fattade sitt glas för att dricka så vart jag omedelbart väldigt törstig. Med häftiga armrörelser försökte jag på något sätt slå mig upp ur soffan som jag intagit på ett halvliggande sätt. Det gick sådär. Istället för att slå mig själv upp ur soffan lyckades jag nämligen slå till undersidan på Davids glas just då han förde det mot sina läppar, vilket ledde till att glasets innehåll på ett retfullt sätt hamnade över Davids tröja och halva ansiktet. David påstod sig även ha fått colastänk i örat men det var troligtvis bara ett påhitt för att ge mig ännu sämre samvete.

Efter colainsidenten uppstod ett stelt och fåordigt läge mellan oss båda. Fem minuter senare valde vi dock att röka fredspipa och, på vanligt vis, rikta vår ilska mot Viktoria istället via elaka kommentarer. Vi lyckades bra. David tillfredställdes dock inte fullständigt av detta utan kände även för att slänga ett par hårda ord mot vår skånska besökare. Lite under bältet kan tyckas.

Efter detta kollade vi på en film om en person som uppfann ett spray som trollade bort bajs. Jag och David följde med stort intresse filmens utveckling. Den gav oss idéer.

Vi har nu bestämt oss för att själva uppfinna något spännande som vi kan bli snuskigt rika på. Vi ska börja brainstorma på idéer imorgon.
Jag tror vi har goda möjligheter att lyckas.


//Benner

Nu har jag suttit här i drygt en timme och funderat på vad jag ska skriva. Jag har fortfarande ingen aning.

Därför lär det här inlägget snabbt gå till historien som ThimBenners tråkigaste inlägg någonsin.

Hur som helst. Nu ska jag åka på golfträning och sen ska jag ta en sväng förbi farmor som snällt bjuder på middag. Kanon!

//Benner

Igår var det dags för en av mina årliga singstarkvällar! Jag och Thim stod som värdar och på gästlistan fanns David, Viktoria, Viktorias kompis Malin, Marina, Emelie, Denise och Denise kompis. De två sistnämnda dök dock aldrig upp.

Som vanligt när det är singstarkvällar stod jag i centrum. Jag levererade utmärkta tolkningar av allt från "under ytan" till "ace of spades". När andra vacklade visade jag prov på en sådan tonsäkerhet att folk vart chockade och rörda. Jag tyckte mig till och med se tendens till gåshud på Thim när jag vackert framförde "himlen runt hörnet", på ett mer magnifikt sätt än den någonsin framförts tidigare.

Nu vill jag inte sitta här och skryta över mig själv, men att ge mig något annat betyg än fem getingar för min insats vore tjänstefel. Jag är säker på att alla som närvarade håller med!

Hur som helst. Efter att jag berört alla tillräckligt med min fina stämma började folk tröttna på att jag alltid vann, vilket ledde till något upprörda känslor. Mest upprörda var Thim och Marina, som började någon slags brottningsmatch. Jag agerade opartisk domare.

Efter mycket om och men utsåg jag slutligen "in the red corner, the man with the big nose and the ugly face, the russian bear, Niklas Thim" till vinnare. Marina in the blue corner var inte helt till freds med mitt beslut. Hon yrkade på domarskandal och jag fick sparken. Därefter fortsatte matchen utan domare.

Kvällen avslutades med Tv-spels turnering och även här var jag oslagbar.

Aja. Jag får be att tacka alla som var här för en jättetrevlig kväll! :) 


//Benner

Imorse gick jag upp en timme tidigare bara för att hinna städa mitt rum.

Okej, den där spetsiga inledningen var självklart endast en lögn som jag använde för att få er läsare att bli häpna och ryckas med i texten direkt. Ett knep som svensklärare Funke säkerligen uppskattar om man använder.

Igår var jag och Thim på möte. Vi besökte golfens hus i Danderyd. Vi skulle nämligen på möte med den f.d. ordföranden i Svenska Golfförbundets regelkommitté. Smaka på den titeln ni!

Pappa låter sig dock inte imponeras. "sales manager" är enligt honom en betydligt giftigare och respektfylld titel.

För att hitta dit hade jag ringt denna betitlade man, och fått en vägbeskrivning. Den var mycket utförlig och såg ut ungefär såhär:

Kör Essingeleden

Någon tull (hörde inte riktigt vad han sa här)

Norrtäljevägen

Sväng av mot Djursholm, Danderyd sjukhus.

--->

Uppförsbacke

--->

FRAMME!

Thim var inte riktigt tillfreds med min vägbeskrivning. Han tyckte att pilarna och i synnerhet uppförsbacken var ganska oprecisa vägbeskrivningar. Jag var lugn.

Klockan 12:20 (40 minuter innan vår avtalade tid) svängde vi av mot Djursholm, Danderyd sjukhus. "jag sa ju att de va lugnt!" sa jag iskallt och kaxigt till Thim. Därefter tog jag höger, (enligt högerpilen) tyckte mig se en lätt uppförsbacke som självklart måste vara den jag skrivit upp och tog därefter höger igen. Därefter gav jag Thim en kaxig min samtidigt som jag kände att jag var den bästa på att hitta i hela Sverige!

Två mil senare hade vi passerat två skolor, ett apotek, två mataffärer, en jävla massa företagsbygnader men inget "Golfens hus". Vi befann oss nu vid ett lyxigt villaområde belägrat vid vattnet...

Thim gav igen för mina kaxiga blickar och skickade mitt självförtroende helt åt helvete. Vi var vilse.

Med gråten i halsen fick jag ringa pappa och be honom om en vägbeskrivinging.

Tre minuter före avtalad tid var vi på något mirakulöst vis äntligen framme! Detta tack vare en bra vägbeskrivande pappa, en utmärkt kartläsare i form av Thim och, inte minst, tack vare en lysande insatts bakom ratten av undertecknad!

Efter att lyckoruset lagt sig för mig och Thim lyckades vi enas om att han i fortsättningen nog bör ta hand om vägbeskrivningarna...


//Benner

Sen någon vecka tillbaka har jag, Thim och Danne börjat med en ny grej. Det hela uppstod när det visade sig att vi hade en gemensam kärlek. (jag syftar inte på Linnea så folk kan vara lugna)

Vår kärlek är nämligen riktad till McDonalds nya 15 kronors hamburgare "el nacho". I stort sett varje lunchrast börjar vi med att äta i skolan, för att sedan åka till Mcdonalds då skolmaten inte alltid gör oss riktigt mätta. Väl där kör vi McDriven och beställer tillräckligt många el nacho för att fylla våra magar totalt.

Men nu kommer grejen med det hela! Vi åker nämligen och parkerar oss lång bort på parkeringen och förtär njutfullt våra hamburgare i bilen medan vi spelar kiss låt "Beth" om och om igen på stereon. I de läget känner vi att det fan är den vackraste låten som någonsin gjorts och i kombination med den smakfulla hamburgaren blir vi extremt sentimentala.

På tillbakavägen till skolan känner vi dock att vi måste tuffa till oss lite. Då slänger vi på den såkallade "dödskalleskivan" som finns min bil. (namnet kommer från att skivan är obetitlad och endast prydd med ett gäng dödskallar)

Dödskalleskivans första spår är ofantligt tungt, vilket gör att vi alla går från sentimentala myskillar till stenhårda män på tre minuter. Eller i alla fall nästan...


Dagens låt(ar):
Kiss - Beth
Dödskalleskivan - spår ett


//Benner

Det värsta som kan hända har hänt...

Efter att ha plågat mig upp ur sängen vid sjutiden går jag 40 minuter senare ut till bilen för att åka till skolan. Väl vid bilen uppstår problem då låset fryst fast. Detta har dock hänt förr, och efter ett par halvhjärtade men meningslösa försök att få upp det tvingas jag gå in i huset för att hämta sprayet som tinar upp frusna lås. Tyvärr är sprayet spårlöst försvunnet, vilket gör att jag tvingas leta. Jag hittar det sju minuter senare och går med ny energi ut till bilen. Efter lite sprayande och lirkande går låset upp!

"Yes" tänker jag och tar tag i handtaget för att öppna. Tror ni det funkar? ICKE!

Det var nämligen inte bara låset som frusit fast inatt, utan hela jävla dörren... Nu börjar aggressiviteten flöda och tålamodet brista. Jag drar, skriker, slår, sparkar, knuffar, drar ännu mer, sparkar ännu hårdare och ger slutligen upp.

Andfådd efter allt mitt slit och arg som en nyväckt björn ringer jag pappa och avlossar ett gäng väl valda ord. Pappa och hans arbetskamrater kommer med tips på hur jag ska få upp dörren. Jag ger mig ut en tredje gång för att prova dessa tips men resultaten uteblir.

I det här läget har låslirkandet, dörrdragandet, sparkandet och svärandet pågått i 35 minuter. Jag känner hur blickar riktas mot mig från folk som passerar i närheten och jag förstår att dom säkerligen tror att jag försöker bryta mig in i en bil jag inte äger...

Jag bestämmer mig för att gå in och ringa Angelo och be att få prata med idrottslärare Uffe och förklara mitt problem. Angelo säger att han är i skolan om fem minuter och ber mig ringa upp. Okej tänker jag och börjar fundera på hur jag ska lägga fram min historia för Uffe för att få den att verka trovärdig och inte bara få den att framstå som världens sämsta bortförklaring till att jag tagit sovmorgon istället för att komma på lektionen. Jag kommer fram till att historian är otroligt svårköpt hur fan jag än väljer att förtälja den.

När jag fem minuter senare ringer till Angelo kopplas jag till "iq-svar tanten". Jag ringer igen och igen och igen och igen men samma sak händer.

I det här läget kokar jag av ilska, samtidigt som jag VET att det här kommer bli mitt livs sämsta dag då allt tycks gå emot mig.

Som om det inte vore nog med all denna förödmjukelse så kommer jag snart få gå förbi bilen och se mig besegrad, för att sedan promenera vidare ner till bussen...

Heja, Heja!

//Benner

En rolig sak när man kollar på film på TV4 är att man kan se när det ska bli paus. Jag är dock den enda i familjen som vet hur man ser det, vilket gör att jag uppnår en väldigt hög och respektfylld status när vi sitter och kollar.

Pappa är lika impad varje gång. Jag tror till och med att han börjar misstänka att det är en gåva jag besitter, en gåva att kunna se framåt i tiden.

På senaste tiden har jag flera gånger varit nära att berätta för honom hur jag vet, men när jag väl tänker efter så kan det vara ganska nyttigt att behålla min hemlighet. Jag menar, nu kan jag köra med honom och få honom att serva mig med allt jag vill ha när jag ligger där på soffan och njuter, i utbyte mot att han får veta min hemlighet. Någon gång i framtiden, så småningom...


//Benner

Ursäkta att redogörelsen dröjt en aning, men jag har som pappa nyss informerade mig om "inte gjort så många knop idag".

Hur som helst. Gårdagskvällen vart faktiskt förträffligt trevlig! Jag och David stötte på Marre och hennes kompis Emelie. Som om det inte vore nog med detta sällskap så träffade jag även på en hel bunt gamla skolkompisar från mina ungdomsår! Där ibland Marcus med sexiga rösten. Även fast rösten inte är lika sexiga längre. (de är Denise som har kommit fram till de.)

På tal om Denise så dök även hon upp under kvällen. Utom ordentligt trevligt.

Tillbaka till Marcus med sexiga rösten. Vi gick i samma klass från dagis till sexan, men tappade senare kontakten i sjuan efter en misslyckad minigolfrunda... Allt gick bra fram tills vi kom till ett lite lätt lutande hål, och Marcus med sexiga rösten säger: "du måste klappa på den ordentligt här!"

Sagt och gjort, en dryg kvart senare var jag hemma och Marcus med sexiga rösten satt indränkt i blod på Liljeholmens akutmottagning med en bruten näsa.

Jag svingade kanske lite väl hårt...

Men men. Gammalt groll var glömt och igår festade vi helt utan tankar på händelsen!

Nu ska jag bege mig ner till vardagsrummet och göra det jag är absolut bäst på. (Dvs, ligga på soffan och anstränga mig så lite som möjligt)


//Benner

Idag startade jag och pappa vår ensamvecka på allvar med ett besök på Olearys. Tillsammans med pappas gamla polare såg vi Modo slå SSK. Tråkigt, men vad gör de? Det är fortfarande vår ensamvecka och SSK spelade faktiskt ganska bra.

Ikväll väntar en återförening med David via ett krogbesök. Det var ett tag sedan vi sågs men nu ska det alltså ut och svängas på våra små lurviga! Vi är laddade som aldrig förr.

Imorgon kommer troligtvis en dyster och irriterad recension av en troligtvis misslyckad utekväll.

//Benner

Imorgon åker Robin och Andrea till Thailand och blir borta två veckor. Pappa åker dit nästa fredag och blir borta en vecka.

Jag och Pappa har alltså en ensamvecka framför oss. Precis som på våran ungkarlstid! Detta innebär McDonalds 3-4 dagar i veckan, soffliggande med täcke och kudde och en allmänt avslappnad och skön attityd till livet.

Pappa är nog gladast av oss alla åt ensamveckan. Flera gånger dagligen kommer han inrusande i mitt rum och viskar: "snart åker dom Benner, snart så!" varpå han kollar sig oroligt omkring.

Desto närmare morgondagen vi har kommit desto mer glädje har han visat. (I smyg dock, vi vill ju inte reta upp de övriga familjemedlemmarna)

Idag har han även börjat knyta näven så fort vi stöter på varandra i huset. Ingen hotfull nävknytning alltså, utan en i viss glädje. Man skulle kunna jämföra den med Richard S Johnsons nävknytning under 2006 års "Bank of America Colonial" när han satte putten på sista hålet och fick särspel. (Jag förstår att många av er höjer på ögonbrynet av förvirring till denna liknelse då ni inte riktigt förstår den, men det gör inget. För övrigt så förlorade "Rille" tyvärr i särspelet.)

Imorgon när pappa skjutsat familjen till Arlanda kommer han hem och vi korkar upp champagneflaskan som jag då lagt på kylning. Här ska firas!

Nu ska jag gå ner och göra upp lite planer med pappa angående ensamveckan. Planerandet kommer avslutas med en manlig high five. Därefter ska vi gå runt utanför sovrummen i huset och med tillgjord röst säga saker som: "åååååh va synd att dom ska åka imorgon" och "hur ska vi klara oss ensamma!?" (vi vill ju inte att de ska misstänka vår glädje)

Därefter kör vi ytterligare en high five och går och lägger oss. Det här ska bli vår vecka :)


//Benner

Jag läste idag att Bengt "Bengan" "tvålen" Andersson börjat fundera på comeback.

Fan, killen har ju knappt hunnit lägga av. Dessutom har han väl fler säsonger som proffs på nacken än vad jag och Thim är gamla. Tillsammans alltså... (för er som inte vet så är det IFK Göteborgs ca. 50 år gamla målvakt)

I sånna här lägen misstänker man om det inte bara är så att han är lat och lite uppmärksamhetssökande. Jag menar, på detta sätt kunde han slippa vinterträningen och dessutom få lite plats i media genom att ringa Sportbladet och fixa en "jag lägger handskarna på hyllan"-artikel, en "Jag funderar på comeback men vill inte uttala mig"-artikel och slutligen en artikel för att erkänna att han ska göra comeback.

Att slänga in en liten fyllegrej på fotbollsgalan var säkert också en del av planen för att göra sitt namn ännu hetare i media.

Vi på ThimBenner.blogg.se väntar nu bara på att han ska fixa sig den klassiska fyllekörnings-artikeln för att på så sätt uppnå sitt mediala klimax.


//Benner

Jag har dragit på mig en skada... Golfsäsongen är i nuläget hotad!

Nej, jag pratar inte om en bruten nacke, en fot som behöver amputeras eller en arm som lossnat. Nej, Det är tyvärr mitt högra "fuck you-finger" som spökar.

Skadan uppkom tidigare idag när jag va på väg till träningen.

Jag gick helt obekymrat och ovetande om vad som väntade mig ner till bilen, låste upp och satte mig. Hittills gick allt enligt planerna. Det var i nästa moment som skadan uppkom...

När jag satte i nyckeln och vred om så högg det till i fingret. En smärta så stark att jag vart sittandes i bilen, skrikandes, i flera minuter. Okej, så ont gjorde det kanske inte, men i alla fall.

Just nu befinner sig fingret i de stadiet då de gör ont när man trycker på det. Ni vet, sådär ont så man måste trycka på de lite då och då bara för att känna på de, även fast de gör ont. Ungefär som när man har en konstig lukt på fingrarna. Då måste man också smålukta lite då och då. Eller ni har kanske inte detta tvångsbeteende som jag har... haha

Danne vet i alla fall vad jag pratar om!

Jag funderar på att ringa mig sjuk i morgon. Jag menar, vad kan jag tillföra i skolan med ett så illa tilltyglat finger? Jag kommer ju inte kunna skriva, (jag är i och för sig vänsterhänt, men i alla fall) jag lär ju knappast kunna räcka upp handen och kommer troligtvis inte kunna äta med kniv och gaffel så som det är tänkt att man ska göra...

Nej, en dags vila och omplåstring hemma är nog vad som behövs i det här läget! Jag menar, man vill ju inte dra på sig några följdskador så att säga.


//Benner

Klubbförhandlingarna med pappa gick tyvärr inte hem. Han var inte på samma humör idag...

Företaget hade nämligen bara tryckt upp 100 visitkort åt honom, och då han spritt dom över hela vårt hus har han nu endast ett fåtal kvar.

Jag får återuppta förhandlingarna när han fått nya kort.

Imorgon väntar en lång träningsdag. Idrottsprofilen i 2 timmar på morgonen, sedan vanlig idrottslektion senare på dagen och därefter golfträning på kvällen.

Hur som helst så kan jag nog ha nytta av mitt tuffa schema. Nu har jag ju nämligen något att skylla på ifall jag skulle halka efter i skolan...

Nu är det sovdags. Go natt!

//Benner

Pappa har den senaste tiden varit lite extra glad. Han har nämligen fått en ny titel i företaget. Han har numera titeln "sales manager", en titel han är otroligt stolt över.

De senaste veckorna har han flera gånger dagligen glidit runt i huset och varit lite extra mysig, varpå han har sträckt fram handen och sagt: "tjena. Jan Eriksson......... SALES MANAGER"

Idag när han kom hem var han dock lite extra glad. Inte nog med att han fått den nya titeln, han hade idag även, som en extra fet bonus, fått visitkort med titeln upptryckt.

Dessa visitkort har vi i familjen nu lyckats hitta utspridda lite varstans i huset. Själv har jag hittat 8 exemplar bara i mitt rum...

Jag är i alla fall glad för pappas skull. "En lycklig far ger en lycklig son" som man brukar säga! (Eller så kom jag på de nu...)

Hur som helst. Pappas gladhet öppnar nya möjligheter för mig... Imorgon är det dags att ta tillvara på hans lyckliga tillstånd, och börja förhandla om nya golfklubbor...!


//Benner

Idag var det dags för massage på idrotten. Då snackar jag inte om något lätt småklämmande på någons axlar, utan om totaltmassage för hela överkroppen med oljor och hela paketet.

Hela klassen fylldes med en obekväm känsla och började därför småklämma lite lätt och stelt på varandra. Jag och Faik kände då att det var dags att bryta isen...

Fyllda med självförtroende och uppumpade efter ett gympass strax innan gick vi fram till massage stolen, tog av oss tröjorna, övervann den homofobiska känslan som vi lixom alla andra i rummet kände och började därefter massera varann med oljor.

Vi kom fram till att det faktiskt inte var så farligt, utan faktiskt ganska skönt! Skönast var det när instruktören visade på mig hur man skulle massera. Man nästan rös av välbehag och efter demonstreringen föreslog jag att hon nog borde visa en gång till, eftersom det är en ganska trög klass...

Alla i klassen hävdade då att dom fattat och min andra massage uteblev. Förrädare...

Efter allt masserande och inoljande kände vi dock att vi nog fan var tvungna att visa upp någon form av manlighet också. Danne anslöt sig och vi körde en klassisk brottningsmatch. Vi agerade ungefär som tjurarna i Ferdinand på julafton, för att visa att vi nog visst var hårda som stål.

Brottningsmatchen urartade dock då en i trion (vill inte peka ut någon här, men vi kan kalla honom Daniel Engström) Tog ett fast punggrepp om den ena av oss och bet den andra i bröstvårtan.

Personen i fråga tyckte dock att eftersom han har flickvän så är han säker i sin sexuallitet, och kan därför göra på detta viset utan att det skickar några signaler. Jag och Faik var tveksamma...

Domare Thim tyckte dock att Dannes metoder var okej, och gav honom dessutom pluspoäng för det fasta punggreppet.


//Benner

Under de senaste dagarna har Robin utvecklats till en smart, elak och lömsk kille. Jag berättade ju tidigare om hur han lurar på mig dricka och kräver betalt. Igår var han igång igen...

Jag och pappa låg nämligen med täcke och kuddar i den stora soffan i vardagsrummet. Soffan är formad som ett "L" så att säga och vi tog en längd var. Det är nu Robin kommer in i bilden. Då han kommer till vardagsrummet och upptäcker att soffan är fullsatt och vi vägrar flytta oss ser han sig besegrad och slår sig ner på golvet.

Jag och pappa känner oss extremt nöjda, eftersom vi fortfarande inte har släppt Robins grymhet under TP-kvällen. (vi är ganska långsinta i vår familj)

Hur som helst. I detta läge känner vi såklart ett stort övertag!

Plötsligt ringer det på telefonen. "jag svarar inte" hör jag pappa säga. "inte jag heller" säger jag direkt varpå vi låter signalerna gå. Robin verkar inte heller vara inställd på att svara.

Personen som ringer vägrar ge upp. Det går kanske 15 signaler innan han slutligen lägger på. Efter en minut ringer han dock igen... "Vafan. Benner gå och svara då" säger pappa.

Snäll som jag är pressar jag mig upp från min bekväma plats i soffan och hasar mig fram emot telefonen. När jag väl kommer fram, efter kanske 4 signaler, lägger personen som ringer på. "Jahapp" tänker jag, varpå jag vänder mig om för att hasa mig tillbaka. Här stannar jag dock upp. På min plats ligger nu nämligen en utsträckt Robin och gör det bekvämt för sig med kuddarna och täcket samtidigt som han ger mig det elakaste leendet ni kan tänka er!

I sin hand håller han mobiltelefonen som han använt för att ringa hem till oss för att få någon av oss att flytta på sig...

Detta, mina vänner, är råhet på hög nivå! Jag till och med skakar av ilska bara av att berätta om det...

Nu undrar jag om det är någon av er läsare där ute som är lite sugen på att adoptera en 14 (snart 15) årig kille? Han är nog snäll innerst inne! haha


//Benner

Idag gjorde jag en Aerosmith, så att säga. Det hela inträffade inne på toaletten. (Ni som tycker att toalettbesök är en känslig sak som man absolut inte talar om kanske ska sluta läsa här)

Jag satte mig i alla fall på toaletten för att göra nummer två. Nummer två brukar dock alltid avslutas med att man även gör nummer ett. Som ett extranummer lixom.

I alla fall. När jag nu satte mig så startade jag med nummer ett. Detta gjorde att när ettan va färdig så trodde jag att även jag var det, vilket ledde till att jag lämnade toalettsitsen och skuttade in i duschen. Först där kände jag att jag hade glömt tvåan...

Hur som helst. Jag skulle komma till en Aerosmith-liknelse och jag kan gissa att många av er undrar vad fan det här har med Aerosmith att göra.

Det jag vill komma till är historian jag hört om hur Aerosmith, vid sista spelningen på en turné, valde att köra setlisten bakifrån för att få lite variation från tidigare spelningar. Problemet var bara att dom knarkat en jävla massa innan, vilket gjorde att när dom spelat den första låten (som i vanliga fall var den sista) så trodde dom att dom var klara varpå dom tackade och gick av.

Och nej, jag vet inte varför jag berättar det här, så fråga inte.

PS. jag var inte drogpåverkad under mitt toalettbesök.


//Benner

Dags för ännu ett gemensamt inlägg av ThimBenner duon! Det ligger en underbar (vi sökte ett mer specifikt adjektiv men kom inte på något) stämning i luften. Sparks are flying så att säga.

Som vanligt när vi två skriver tillsammans är det alkohol inblandat. Ikväll är det nämligen dags för krogen och ni vet ju hur vi brukar peppa upp oss inför dessa krogbesök. Den historian har vi ju redan dragit i tidigare inlägg.

Denna gången har vi dock bestämt oss för att verkligen inte komma hem själva. Vi har en plan som vi har finslipat hela dagen, och har nu kommit fram till en ultimat lösning. Den är nästan lite för bra för att avslöjas om vi ska vara ärliga!

Men, men. Vi gillar er läsare så mycket att vi kan tänka oss att dela med oss av denna briljanta idé.

För att slippa sova själva ikväll har vi bestämt oss för att: *trumvirvel* ... *musiken som spelas när HAJEN går till attack i hajen-filmerna* ...*fågelkvitter* ... *ännu en trumvirvel* SOVA TILLSAMMANS!

Vi måste dock förtydliga att det inte kommer förekomma någon sexuell aktivitet (vi är ju trots allt släkt), annat än en godnatt-puss.

Då ska vi tacka för oss, för att gå ner och sätta huggtänderna i lite kyckling. Därefter bär det av mot innerstan.

Tjingeling, vi hoppas på ling. Btw. Slå en pling

//Thim & Benner

Igår var jag och pappa och handlade kläder på rean. Eller, rättare sagt: pappa handlade och jag gick med och höll koll på honom. Han for nämligen runt som en liten tonårstjej och röck tag i det mesta han hittade. Kostymer, skjortor, tröjor, slipsar osv. osv. Jag fick agera klok förälder och fick pappa att inte impulsköpa allt för många halva-priset artiklar.

När vi var klara med vår handlig fick pappa en idé. "Kan vi inte gå in på systemet och köpa ett gäng starköl och sätta oss på bänken där borta? Jag har alltid velat göra de!"

Jag kände inte att det var en bra dag att leka A-lagare på, och föreslog därför att vi skulle ta de nästa gång.

"mm. Bara vi inte gör det när det är varmt ute, då försvinner hela tjusningen med det hela" sa pappa varpå vi promenerade tillbaka till bilen och åkte hem, samtidigt som vi kände oss nöjdare och lyckligare än någonsin. :)


//Benner

Ni undrar kanske varför vi inte skrivit på några dagar trots att vi så sent som i krönika-inlägget lovade att "blogga som fan". Detta beror på att vi verkligen ville ge krönikan en chans att synas, så att alla hann läsa den. Även de läsare som bara kikar in sådär var tredje dag ungefär.

De tre senaste dagarna har vi haft rekordmånga läsare. Det är lite roligt. Huvudanledningen lär ju vara att Thim hittat tillbaka och att han dessutom, så att säga, har "hittat sig själv".

I alla fall. I julklapp i år fick Robin bland annat en sån där Sodastream. Den har använts flitigt.

Grejen är bara den att Robin enbart vill utnyttja den för eget bruk. För oss andra kostar det 10 kr glaset har den giriga lilla killen bestämt.

Affärerna skulle troligtvis inte gå så bra för honom, om det nu inte vore så att han använde sig av ett smart försäljningsknep. För någon dag sedan slog jag mig nämligen ner i fåtöljen för att kolla på OC, och i soffan bredvid satt Robin. Precis när det hela skulle börja säger han med extremt vänlig röst: "jag tog upp ett glas och lite dricka till dig ifall du är törstig!".

Jag kände törsten komma krypande, hällde upp ett glas och tackade vänligt samtidigt som jag kände att Robins höll på att ta sig tillbaka till plus igen efter TP-kvällen.

I samma stund som jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, slängde upp benen på fotpallen (läs: den stora bollen som jag använder som fotpall) och tog mig en stadig klunk såg i ögonvrån hur Robin hånlog, sträckte fram handen mot mig och sa: "10 kr!"

Robin ligger nu på ännu mer minus än vad han gjorde efter TP-kvällen...


//Benner

Som ni ser har bloggen fått sig ett litet ansiktslyft. Eller ett stort kanske?

Vår "bloggmanager" Marina har nu verkligen gjort skäl för titeln!

Vi valde att låta bloggen vara i babyblå, trots att Thim var väldigt inne på mintgrön. "för Hammarby inspirerat" kom jag och Marre fram till.

Vad tycker ni om vår nya design?

Jag får i alla fall passa på att tacka, buga och bocka för hjälpen! Vi har nog världens bästa "bloggmanager". :)

//Benner

Vi är ledsna att årskrönikan kommer en aning sent, men vi har haft fullt upp. Här kommer den i alla fall!

Året så som vi minns det och/eller vill minnas det:

• Året inleds med att Thim, klockan 03.00 circus den första januari, kastar en äcklig spyskjorta i ryggen på Benner. Ribban läggs direkt...

• 12/7 2007. Behöver vi säga mer? METALLICA PÅ STADION!

• Benner tog sitt pick och pack och lämnade Älvsjö för Huddinge.

• År 2007 var även året då bloggen slog igenom i största allmänhet. Från att det funnits ett par modebloggar har nu plötsligt ALLA en blogg. 

• Det är dessutom självklart året då vi båda fyllt 18 och därmed kom även krogdebuten, som lett till bland annat en utkastning och ett insomnande på en nattbuss och ett uppvaknande i Södertälje. 

• Samhällslärare Bibi knäcktes fullständigt av Juridik05 och tog tjänstledigt från samhällsundervisningen. Hon avsade sig senare också mentorstiteln för klassen. 

• Anne Lundberg tar över som svt:s julvärd, och som om det inte vore nog med att vi tvingades ta del av henne hade dom även bytt ut det kraftiga ljuset mot ett enkelt stearinljus. Skäms SVT, skäms.

• SVT fortsätter sin "lyckade" julafton med att plocka bort "Svensson, Svensson" från tablån. Hela Sverige går i taket av ilska.

• Benner gör sin första hole in one. Detta på en tävling vilket resulterar i hotellweekend-priser och presentkort.

• Marcus Schenkenberg fortsatte sin kvinno-erövring i kändisvärlden och lär nu ha legat med precis alla kvinnliga kändisar i hela världen.

• Sverige kvalificerade sig till fotbolls-EM.

• Linda Rosing gör ett gäng karriärsändringar. Hon går från dokusåpakändis, till sångerska, till porrskådis. Något som dock inte ändrats är hennes kärlek till skvallerpressen, hennes on/off-relation med Fadde och hennes kärlek till att snorta kokain på Spy bar.

• BP gjorde en kort sejour i allsvenskan. 

• Marie Picasso vinner, vad som känns som, det sista idol i Sverige. Vi kan ha fel. 

• Hagsätra Pizzeria IF åkte pladask ut ur skolans fotbollsturnering efter sammanlagt 0-7 i målskillnad på tre matcher. Detta trots en hängiven kämparinsatts av kapten Benner. 

• Filip och Fredrik sommarpratar i P1 och gör det med bravur. 

• ..dock lyckas dom inte med bedriften att göra ännu ett fenomenalt tv-program. "Myggan" lär nog inte leva länge i våra minnen.

• SSK tar sig återigen upp i elitserien.

• Andres Vasquez gjorde årets, ja kanske tidernas, mål i allsvenskan.

• Benner tog körkort. 

• Melodifestivalen hade som vanligt tack vare media osv. redan en klar vinnare innan den börjat. Lägg ner hela tävlingen någon gång...  

Om ni undrar varför krönikan kretsar mycket kring Benner och hans bravader så är det troligtvis för att han är fruktansvärt egenkär och aningen skrytsam. Dessutom är han kanske något bättre än Thim på att göra "en höna av en fjäder".


Årets...:

...Citat: Linda Rosing: "Jag har varit beroende av Fadde i tre år, det räcker. Nu vill jag göra porr!"
Motivering: Behövs det någon motivering?

...Flopp: Myggan i Kanal 5
Motivering: Levde tyvärr inte upp till våra förväntningar och höll inte på långa vägar Filip och Fredrik klass. Bortsett från klockrena gestaltningar av Leif GW Persson och Janne Josefsson var det inte mycket att hänga i granen...

...Musikupplevelse: Metallica på stadion.
Motivering: Metallica är ju alltid Metallica. Dessutom hade dom en jävligt bra setlist.

Konkurrensen var dock stenhård då vi i år bland annat sett storband som Mötley Crüe, Aerosmith och "Black Sabbath".

...Utpressning: Denise Nattstjärna.
Motivering: Vi (eller iaf Thim) fick uppleva kändisskapets baksida när han flera kvällar fick motta ett gäng hot och utpressningar av ovannämnd. Att nämnas i denna blogg är ju väldigt exklusivt och bör nästan ses som en livsmerit. Denise Nattstjärna var dock den som kom med dom grövsta hoten och vinner därför priset som årets utpressare.
 

Bilderna vi minns och/eller vill minnas:






Nu när vi summerat året ska vi självklart passa på att sätta upp lite målsättningar och förväntningar inför det kommande 2008.
Faktum är ju att året redan har börjat och att det idrottsmässigt redan hänt en del. Jag syftar då på junior-VM i hockey, som bjöd på stor underhållning. Årets överraskning kanske!
Om dom vunnit i sudden hade vi nog till och med kunnat diskutera bragdguld. Nu känns det dock som att bragdguldet istället kommer gå till denne Charlotte Kalla, som plötsligt börjat åka skidor på allvar. Sådär plötsligt att vi alla svenskar skulle sagt att hon var dopad om hon kommit från ett annat land... Nu är hon ju dock svensk, vilket gör att hon självklart placeras under titeln "jättetalang" istället får under "rådopad". Så går det till i Sverige.
Några som verkligen sett till att förstora upp svenskans talangstatus är ju den svenska tidningseliten som med rubriker som "kommer Charlotte Kalla bli vår största skidåkare genom tiderna?" försätter tjejen i en pressad situation. Vårt tips är att Charlotte får vara med och smaka på rampljuset ett tag, för att sedan göra en Elofsson och knäckas totalt.

Hur blir då fortsättningen på 2008?
Vi väntar på ett fotbolls-EM, vi ska ta studenten, vi ska därefter bli arbetslösa, vi ska blogga som fan och vi ska "utvecklas som människor". Haha!
Dessutom är det nästan lite tradition på att skaffa ungar tidigt i våran släkt, så vem vet vad som händer. :O
Vi tror dock inte att vi är mogna för papparollen än så vi ska försöka att undvika det.

//Thim & Benner

Jag har nu tre glada nyheter.

1. El Maco är tillbaka på McDonalds!

2. Kompledigheten från bloggen är nu över.

3. 2007 års krönika kommer ikväll.

Ha tålamod :)

//Benner

Inatt skulle en årskrönika skrivas av ThimBenner. Den sket sig.

Vi ska försöka arbeta på den och förhoppningsvis publicera den senare i veckan. Den kommer innehålla alla höjdpunkter från de gångna året samt nyårslöften och vara allmänt skitbra!

Tills vidare får vi passa på att önska er läsare ett gott nytt år :)

//Benner