En "perfekt" start på dagen!
Det värsta som kan hända har hänt...
Efter att ha plågat mig upp ur sängen vid sjutiden går jag 40 minuter senare ut till bilen för att åka till skolan. Väl vid bilen uppstår problem då låset fryst fast. Detta har dock hänt förr, och efter ett par halvhjärtade men meningslösa försök att få upp det tvingas jag gå in i huset för att hämta sprayet som tinar upp frusna lås. Tyvärr är sprayet spårlöst försvunnet, vilket gör att jag tvingas leta. Jag hittar det sju minuter senare och går med ny energi ut till bilen. Efter lite sprayande och lirkande går låset upp!
"Yes" tänker jag och tar tag i handtaget för att öppna. Tror ni det funkar? ICKE!
Det var nämligen inte bara låset som frusit fast inatt, utan hela jävla dörren... Nu börjar aggressiviteten flöda och tålamodet brista. Jag drar, skriker, slår, sparkar, knuffar, drar ännu mer, sparkar ännu hårdare och ger slutligen upp.
Andfådd efter allt mitt slit och arg som en nyväckt björn ringer jag pappa och avlossar ett gäng väl valda ord. Pappa och hans arbetskamrater kommer med tips på hur jag ska få upp dörren. Jag ger mig ut en tredje gång för att prova dessa tips men resultaten uteblir.
I det här läget har låslirkandet, dörrdragandet, sparkandet och svärandet pågått i 35 minuter. Jag känner hur blickar riktas mot mig från folk som passerar i närheten och jag förstår att dom säkerligen tror att jag försöker bryta mig in i en bil jag inte äger...
Jag bestämmer mig för att gå in och ringa Angelo och be att få prata med idrottslärare Uffe och förklara mitt problem. Angelo säger att han är i skolan om fem minuter och ber mig ringa upp. Okej tänker jag och börjar fundera på hur jag ska lägga fram min historia för Uffe för att få den att verka trovärdig och inte bara få den att framstå som världens sämsta bortförklaring till att jag tagit sovmorgon istället för att komma på lektionen. Jag kommer fram till att historian är otroligt svårköpt hur fan jag än väljer att förtälja den.
När jag fem minuter senare ringer till Angelo kopplas jag till "iq-svar tanten". Jag ringer igen och igen och igen och igen men samma sak händer.
I det här läget kokar jag av ilska, samtidigt som jag VET att det här kommer bli mitt livs sämsta dag då allt tycks gå emot mig.
Som om det inte vore nog med all denna förödmjukelse så kommer jag snart få gå förbi bilen och se mig besegrad, för att sedan promenera vidare ner till bussen...
Heja, Heja!
//Benner
Men du hann skriva ett inlägg på bloggen.........
åk kommunalt lite oftare din bortskämda jävel
Positiva David har kluddrat lite ser jag
alltid lika gullig!
Hände mig också när jag tog körkort på min 18-års dag för ungefär ett år sedan. Jag stod och ryckte och slet i dörren och fick verkligen inte upp den. HAha, så jag var tvungen att be första bästa förbipasserande om hjälp. Olyckligt nog blev det en 11-åring som bara genom att rycka lite lätt i handtaget fick upp den med ett "klick". Den lilla ungen log ett elakt flin som bara småungar kan, så jag struntade i att säga tack för att han precis räddat mitt liv då jag var sen till en arbetsintervju!
haha okej.
synd för mig att det inte gick förbi någon liten stark unge då! haha
