ThimBenner

Nu är det fixat.

Bloggmanager-Marre styrde upp det på några sekunder. Hon kan hon!


//Benner

Okej, bilden har inte blivit uppdaterad än. Jag gjorde ett tappert försök, men misslyckads. (som vanligt när jag ska leka teknisk)

Det finns också chanser att det tar ett tag innan den nya bilden visas. I så fall så är det inte jag som har gjort fel. Detta alternativ är dock mindre troligt...

Vi är nu alltså i akut behov av våran bloggmanager Marre. Hon måste styra upp det här. Fixa lite ordning och reda.

Medan vi inväntar hennes hjälp så får vi nöja oss med den lilla bilden som finns på vår profil. Den är nämligen uppdaterad!


//Benner

Har ni lagt märke till uppdateringen på vår bild?

Jag kände att det var dags att slänga på oss varsin härlig liten studentmössa för att öka student-känslan en aning liksom. Sprida lite studenten-vibbar.

Det är ju faktiskt bara 10 dagar kvar.

Se på Thim. Lägg märke till hur han verkligen myser när han har sin mössa på sig och hur den verkligen passar perfekt på hans huvud. Hur han smuttrar lite på sin kalla öl och känner att nu, nu jävlar tar jag studenten!

FUCK YOU alla tvivlare tänker han.

Det är så vi vill att den här bloggen ska uppfattas. Lycklig, liksom.


//Benner

Det här är vad jag kallar en snabb vändning. Visst är det fruktansvärt kul egentligen.

Kovalchuk går från att vara helt avrättad av såväl svenska kommentatorer som av övriga världen till att bli VM-hjälte. I två och en halv period öser dom svenska kommentatorerna dynga över killen. Klankar ner på hans dåliga självförtroende, hävdar att han borde bänkas och påpekar alla hans fel och brister. Han gör helt enkelt ingenting rätt. Han är ingen fördel för sitt lag, enbart en belastning.

Sen har han plötsligt på egen hand vänt VM-finalen och lovorden flödar.

Han går från att bli ihågkommen som VM:s största flopp till att möjligtvis få bli den första personen som till publikens jubel lyfter bucklan på Rysslands motsvarighet till Sergels torg.

I övrigt är jag inte speciellt förtjust i hockey-VM. Jag tycker helt enkelt att hela tillställningen är värdelös.

Tänk er själva att fotbolls-VM spelades varje år och att Sverige i praktiken bara spelade med allsvenska spelare. Inte alls kul.

Det är precis så hockey-VM går till.

Dock tycker jag att det är kul att lyssna på kommentatorerna. Dom svenska kommentatorerna är nämligen så fruktansvärt jävla blågula att det är skrattretande. Så fort svenskarna gör fula grejer så är det skitbra gjort. När motståndarna senare gör liknande företeelser så blir kommentatorerna rasande, ja riktigt upprörda. Då ska matchstraff delas ut och motståndaren i fråga borde brinna på bål för sitt satanistiska handlande.

Att dom sedan koncentrerar en hel VM-final till att kommentera dom svenska domarnas insatser istället för att prata om matchen gör bara det hela ännu mer komiskt.

Nog snackat om hockey nu. Vi vill be om ursäkt för att bloggens kvalitet sjunkit drastiskt den senaste tiden. Det är lite mycket i skolan just nu och vi har helt enkelt inte tid. Speciellt inte Thim som just nu är inne i den mest intensiva pluggtiden som jag någonsin skådat. Han gör en riktig monsterinsats faktiskt.

Det kommer dock bli bättring. Om 11 dagar tar vi nämligen studenten och gör därmed ett drastiskt karriärbyte. Vi går från att vara studerande till att faktiskt bli arbetslösa. (bortsett från en del ströjobb)

Därmed kommer vi ju ha ofantligt mycket tid att skriva på och kanske, jag säger kanske, kommer bloggen då uppleva sin bästa period hittills.

Kanske kommer vi satsa på att göra en Kovalchuk och gå från att få höra att vi har tappat allt till att faktiskt bli hjältar!


//Benner

Har ni någon gång varit med om att ni sitter och gör något och plötsligt blir slagna av tanken: vad fan håller jag på med?

Det hände nyss för mig. Jag satt nämligen med ett glas vatten som var i stort sett tomt. Eftersom jag var törstig så bestämde jag mig för att dricka det sista och på så vis släcka min törst.

När jag skulle ta dom där sista klunkarna så upptäckte jag i sista stund att det låg en liten, liten fluga i glaset. Jag fick alltså lov att avbryta mitt i klunken och ställa tillbaka glaset på skrivbordet. Troligtvis upptäckte jag flugan av en ren slump. Jag har nämligen den konstiga vanan att kolla ner i glaset när jag dricker. På ett så att säga vindögt vis. Ganska många har påpekat detta för mig.

Hur som helst. Tillbaka till flugan i glaset. Jag var ju nu tvungen att försöka få bort den. Då den hade lagt sig på kanten av glaset och numera inte längre vidrörde vätskan så kändes detta som en ganska lätt uppgift.

Jag nöp åt mig första bästa sak, som i det här fallet råkade vara en blyertspenna av modell: välanvänd trä-blyertspenna, och försökte därefter peta upp flugan.

Jag misslyckades katastrofalt. När flugan nästan var uppe lyckades den nämligen trilla av pennan och ner i glaset. Denna gång la han sig återigen på vattenytan och började flyta runt på ett retfullt sätt. Det var nästan så att det kändes som att han försökte göra mig irriterad genom att retas, medan jag i själva verket försökte rädda hans jävla liv. "Otacksamma jävel" tänkte jag.

Dock var jag ju fortfarande törstig, och då behovet av att låta flugan drunkna för att sedan kunna säga "skrattar bäst som skrattar sist" inte kändes lika stark som behovet av att dricka så bestämde jag mig för att starta räddningsaktion nr. 2.

Jag stoppade nu ner pennan i glaset och försökte peta upp den simmande flugan. När flugan fortfarande vägrade samarbeta växte frustrationen inom mig och räddningsförsöken höll därför lägre och lägre kvalitet.

Till slut satt jag där och grävde desperat med pennan i glaset samtidigt som jag mumlade saker i stil med "jävla flughelvete".

Det var väl ungefär här som tanken slog mig... "vad fan håller jag på med?"

Hur desperat är jag?

Jag har liksom suttit och krigat i två-tre minuter för att få upp en fluga ur mitt vattenglas. Hur fräscht är egentligen det där vattnet vid det här laget? Det har legat en fluga i och jag har grävt desperat med en välanvänd blyertspenna. Det är ju inte direkt så att vatten är någon direkt bristvara här i Sverige heller. Att det där liksom var det vattnet som jag hade att klara mig på under resten av dagen.

Nu har jag i alla fall gått och hämtat ett nytt glas med vatten och gjort mig av med det förra. Det känns bra.

Btw. Dagens tennismatch mot Angelo vart inställd p.g.a. för mycket vind. Synd, jag var nämligen grymt laddad. Jag tror i ärlighetens namn att Angelo är lite rädd...


//Benner

Imorgon är det dags för en ny tennismatch mellan mig och Angelo. Nu har jag fixat ett eget rack. (ett vinnarrack)

Nu jävlar ska han få sig en ordentlig omgång!

Som sagt. Det handlar inte om att vinna, bara om att ha roligt...


//Benner

Igår var det mösspåtagning och vi grabbar var extremt taggade. Vi hade ju faktiskt planerat den här dagen i över en vecka. Dagen skulle dock inte helt komma att bli som vi planerat, men det återkommer jag till senare.

Klockan ett samlades alla treor i aulan. Vi tog på oss mössorna, hörde rektorn framföra ett av sina kortaste tal någonsin och fick sedan åtnjuta två stycken musiknummer. Danne medverkade i ett av dem. Han var nog bäst.

Med sina musikaliska färdigheter smekta han iväg tonsäkra soloslingor och levererade en i största allmänhet fläckfri version av Bryan Adams låt "heaven". Eller som Fiak och Jinder uttryckte det: DJ Sammys låt "heaven". Det är väl en tolkningsfråga...

Oturligt nog för Danne så hördes inte hans gitarr... Det var synd, annars hade han nog varit ännu bättre.

Efter den lilla stunden i aulan så begav vi oss nu mot Flottsbro. Jag, Jinder och Polash lyckades nu dra en rejäl nitlott. Vi tvingades nämligen bära 1 SÄCK bullar, en back bullar och en back med juice och bullar. De övriga ca. 10 personerna i vårt sällskap tog tillsammans en back bullar och försvann. Dom tyckte det var en rättvis uppdelning. Vi vågade inte klaga.

När vi ca. 30 minuter senare befann oss vid Flottsbro föll vi pladask ner i gräset och vart liggande. Troligtvis av utmattning. Vårt så kallade sällskap på ca. 10 pers tyckte vi var klena. "det där var väl inget", fick vi höra gång på gång.

Efter att ha hämtat andan och fått bort krampkänningarna i kroppen dök plötsligt Faik upp med diverse alkoholhaltiga drycker. Av den fick vi snabbt tillbaka vår styrka.

I det underbara vädret varvades därefter alkohol med såkallad "street-workout". "Street-workouten" gick ut på att, med våra nakna överkroppar, göra chins i fotbollsmålet. Detta för att bli lite mer uppumpade och stärka våran redan så starka sex appeal. (haha) Det var dock bara jag, Jinder och Henke som deltog i denna aktivitet.

För att skaffa fler poäng till poängjakten så deltog vi även i vissa lekar som studentkommittén med Jessica i spetsen hade arrangerat. Det gick bra. Jag tror att vi och EK fick ett poäng var. Jag är dock inte säker.

Efter en lång dag i Flottsbro började folkmassan senare minska, och snart satt i princip bara folk från vår klass kvar. Vi hade nu druckit, gjort street-workout, druckit, badat, druckit, blivit fulla och därefter druckit lite mer.

Somliga klarade det bra, andra inte. Tyvärr måste jag nog placeras under "andra inte".

När kvällen kom hade vi nämligen bestämt oss för att ta en sväng in till stan och festa lite mer. Det var här planerna sprack. Jag lyckades nämligen komma hem, sätta mig vid datorn och somna. Vid halv 8 tiden hittade därför pappa mig, sittandes vid datorn, med handen på musen och försjunken i djup sömn.

Jag vaknade, förflyttade mig med stor smidighet över till sängen och somnade sedan på nytt. Min förflyttning var så smidigt att jag till och med lyckades veva ut ett halvt glas fanta på golven.

Vid halv 1 tiden på natten vaknade jag sedan och insåg att kvällen var förbi. Jag hade nu även hunnit med att ådra mig en fruktansvärd huvudvärk.

Nu gäller det att dra lärdom från det här. Om tre veckor är det nämligen dags för studenten, och då gäller det att ha krafter kvar till skivan på kvällen. På studenten blir det därför: mer street-woekout och mindre alkohol.


//Benner

Idag bjöd pappas kompis Johann med mig och pappa på fotboll. En fin liten gest för att visa hur mycket han tycker om oss.

När matchen väl drog igång uppstod en stark känsla av typisk svennighet på läktaren. Eftersom det var på sittplatsläkaren så förväntade sig folk självklart att få sitta, men då några längst fram valde att stå upp så uppstod ett problem. Detta gjorde att nästan alla till slut fick stå upp.

Många på läktaren var upprörda, men få vågade säga till. Man vill ju liksom inte göra sig hörd i onödan. Istället för att säga till så valde alltså de flesta att istället även själva ställa sig upp. De få som vågade yttra något ord om att folk stod upp framför dom, fick den självklara kommentaren "men dom framför mig står upp", och så en liten uppgiven axelryckning.

När dom då själva inte fick som dom ville så inriktade dom sig nu istället på att smått sabba för andra. Om dom nu inte kunde sitta ner och kolla på matchen, så skulle dom minsann i alla fall sabba för dom bakom eller bredvid och ställa sig på sådana sätt att dom skymde överdrivet mycket. För att liksom få lite tillfredställelse genom att få andra att lida, precis lika mycket som dom själva ju fick lida.

Denna onda spiral, som började med att några där framme valde att stå, hade nu gjort att mesiga människor som inte vågade säga ifrån till dom framför nu istället stod och försökte jävlas så mycket som möjligt med folk runt omkring. Dom hade ju minsann betalat för sittplatser, och om nu inte dom kunde se matchen på det sätt som dom ville så skulle fanimej inga andra heller få se matchen så bra som dom ville!

Så går det till.

På hemvägen var jag aningen besviken över förlusten, samtidigt som pappa var pratglad. Han ville snacka om matchen. Då jag inte orkade bad jag honom på ett otrevligt sätt att vara tyst. Pappa tog illa vid sig. Han tyckte jag bidrog med dålig stämning.

Därefter satt vi tysta i ca. 10 minuter och gav varandra hårda blickar. Som att vi var rivaler.

Till slut bröt pappa isen, och frågade Johanns son Daniel i framsätet om han skulle skaffa moppe nu.

Pappa: ska du skaffa moppe nu då Daniel?

Daniel: aa, ska nog skaffa en cross

Pappa: Jasså. En cross-moppe. Är det någon slags vespa eller?

Jag: Men för i helvete pappa, du vet väl vad en cross är? Du måste väl ha sett en någon gång? T.ex. när dom har visat på sporten?

Nu vart stämningen om möjligt ännu sämre. Johann va dock snabb med att fortsätta moppesnacket. Han kom in på flakmoppar.

Jag (ironiskt): Flakmoppe? Är det någon slags vespa eller?

Därefter yttrades inte ett ord under resterande tid i bilen. Ingen vågade, antar jag.

När vi gick ur bilen sa pappa: du ligger jävligt illa till!

Jag: du med kan jag säga. Det här kommer komma på bloggen, som du kanske förstår. Jag ska smutskasta dig så in i helvete!

Nu såhär i efterhand, när jag läser igenom, så ser jag att jag nog inte har något att smutskasta honom för. Jag har nog rakt igenom bara smutskastat mig själv. Fått mig själv att framstå som en grinig, pubertal tonåring.

Jag tror faktiskt jag ska gå ner till pappa och be om ursäkt på en gång. Fan. Allt är hur som helst Djurgårdens fel. Om dom inte hade torskat så hade vårt munhuggande aldrig uppstått. Eller, mitt munhuggande, rättare sagt.



//Benner

Jag tänker på den där skylten varje gång jag kör förbi den. Jag vet inte varför, men jag irriterar mig något så fruktansvärt på den.

Jag antar att ni inte ser vad det står. Det står i alla fall "VARNING! SVAG IS".

Kan dom liksom inte ta bort den nu? Står den där året runt? Är dom kanske oroliga för att bli stämda ifall någon tokstolle ger sig ut för att försöka gå på vattnet och blir chockad över att det inte funkar?

Eller tycker dom sig helt enkelt bara se ett mycket, mycket tunt lager av is liggandes ovanpå vattenytan?
Jag har ingen aning, men irriterande är den i alla fall.


//Benner

Idag efter idrotten fick Angelo och jag (läs jag) en snille-blixt. Vi bestämde oss för att det var dags för en prestigefylld tennismatch.

Det började dock illa. När Angelo gick ut till bilen så visade det sig att han fått parkeringsböter på 700 kr för att ha stått på handicap-plats. Surt. Speciellt surt med tanke på att varken han eller ja visste att det ens fanns hadicapplatser där.

Men men. Efter att ha hämtat rack, bollar och vatten hemma hos Angelo så bar det iväg. Angelo hämtade även svettband för att verka lite extra seriös. Ett tag övervägde han starkt att även köra i pannband, men där någonstans drog jag gränsen. Jag tyckte nämligen att han gick in lite väl hårt för det och att han dessutom skaffade sig ett överdrivet stort psykologiskt övertag. Angelo vart grinig, la ifrån pannbandet och gav mig därefter sura blickar.

Väl på banan fortsatte hans aggressioner och jag kände hur han nästan siktade på mig när han levererade sina hårda backhandslag. I syfte att skada.

Jag vet inte om hans ilska berodde på böterna eller på att han inte fått ha på sig pannbandet...

Med sitt offensiva spel lyckades Angelo förhållandevis enkelt ta hem första setet med 6-3. I och med sin setseger avtog ilskan. Jag misstänker att han började känna att segern var bärgad, och började nu lägga mer fokus på segertalet och mindre fokus på ilska.

Detta utnyttjade jag. Som en ny människa gick jag ut på planen och tog dom två första gemen. Därefter var det roliga slut... Angelo tog nämligen 6 raka och vann det andra setet med 6-2. Sedan hånades han och var mallig.

Jag var bitter.

Jag började skylla på att Angelo hade gett mig det sämsta racket (vilket han hade) och att underlaget passade honom bättre (vilket det gjorde). Jag är ju som vi alla vet lite mer av en grusspecialist...

Hur som helst. Jag är verkligen inte en dålig förlorare, därför vill jag nu öppet gratulera herr Angelo. Han var veeeeeerkligen förtjänt av segern. Att han sedan försökte skada mig och att han gav mig ett rack som saknade cirka hälften av trådarna spelar ju ingen roll...

Det handlar inte bara om att vinna, även fast vissa verkar tycka det...

Nej, eftersom jag inte är någon dålig förlorare så jag accepterar det. Även fast jag tyckte att hans uppträdande var jäääääääääääävligt osportsligt...

Nästa vecka är det returmatch. Då ska jag ha eget rack, egna svettband, eget pannband och egna bollar. Då jävlar ska jag vinna!


//Benner

Shit! Man kan få dålig andedräkt helt GRATIS. Vilket klipp!

Det där borde ju folk verkligen satsa på.


//Benner