ThimBenner

Har ni någon gång varit med om att ni sitter och gör något och plötsligt blir slagna av tanken: vad fan håller jag på med?

Det hände nyss för mig. Jag satt nämligen med ett glas vatten som var i stort sett tomt. Eftersom jag var törstig så bestämde jag mig för att dricka det sista och på så vis släcka min törst.

När jag skulle ta dom där sista klunkarna så upptäckte jag i sista stund att det låg en liten, liten fluga i glaset. Jag fick alltså lov att avbryta mitt i klunken och ställa tillbaka glaset på skrivbordet. Troligtvis upptäckte jag flugan av en ren slump. Jag har nämligen den konstiga vanan att kolla ner i glaset när jag dricker. På ett så att säga vindögt vis. Ganska många har påpekat detta för mig.

Hur som helst. Tillbaka till flugan i glaset. Jag var ju nu tvungen att försöka få bort den. Då den hade lagt sig på kanten av glaset och numera inte längre vidrörde vätskan så kändes detta som en ganska lätt uppgift.

Jag nöp åt mig första bästa sak, som i det här fallet råkade vara en blyertspenna av modell: välanvänd trä-blyertspenna, och försökte därefter peta upp flugan.

Jag misslyckades katastrofalt. När flugan nästan var uppe lyckades den nämligen trilla av pennan och ner i glaset. Denna gång la han sig återigen på vattenytan och började flyta runt på ett retfullt sätt. Det var nästan så att det kändes som att han försökte göra mig irriterad genom att retas, medan jag i själva verket försökte rädda hans jävla liv. "Otacksamma jävel" tänkte jag.

Dock var jag ju fortfarande törstig, och då behovet av att låta flugan drunkna för att sedan kunna säga "skrattar bäst som skrattar sist" inte kändes lika stark som behovet av att dricka så bestämde jag mig för att starta räddningsaktion nr. 2.

Jag stoppade nu ner pennan i glaset och försökte peta upp den simmande flugan. När flugan fortfarande vägrade samarbeta växte frustrationen inom mig och räddningsförsöken höll därför lägre och lägre kvalitet.

Till slut satt jag där och grävde desperat med pennan i glaset samtidigt som jag mumlade saker i stil med "jävla flughelvete".

Det var väl ungefär här som tanken slog mig... "vad fan håller jag på med?"

Hur desperat är jag?

Jag har liksom suttit och krigat i två-tre minuter för att få upp en fluga ur mitt vattenglas. Hur fräscht är egentligen det där vattnet vid det här laget? Det har legat en fluga i och jag har grävt desperat med en välanvänd blyertspenna. Det är ju inte direkt så att vatten är någon direkt bristvara här i Sverige heller. Att det där liksom var det vattnet som jag hade att klara mig på under resten av dagen.

Nu har jag i alla fall gått och hämtat ett nytt glas med vatten och gjort mig av med det förra. Det känns bra.

Btw. Dagens tennismatch mot Angelo vart inställd p.g.a. för mycket vind. Synd, jag var nämligen grymt laddad. Jag tror i ärlighetens namn att Angelo är lite rädd...


//Benner