Dags för förändring?
Vad tycker ni kära läsare, bör thimbenner.blogg.se genomgå en makeover?
Kanske ska vi ta och göra om bloggen lite, för att åter igen väcka er läsares intresse och även vårat egna intresse.
För som ni säkert uppmärksammat dom senaste månaderna så har mängden inlägg hamnat på en skrattretande låg nivå, som inte enbart kan bortförklaras med studenten och liknande.
Några förslag från min sida är:
Thims myshörna - En kategori där jag kanske då och då droppar in med ett filmförslag eller liknande. Allting toppas med att jag alltid kommer vara barfota på äkta Ernst Kirschteiger (svårstavat) maneér!
Benners kvinno-erövringar - En kategori likt "This myshörna". Här ska då min bättre hälft berätta om alla sina framgånger hos kvinnorna.
En ny header?
Var så snälla nu och tala om vad ni tycker vi bör göra.
//Thim
Kanske ska vi ta och göra om bloggen lite, för att åter igen väcka er läsares intresse och även vårat egna intresse.
För som ni säkert uppmärksammat dom senaste månaderna så har mängden inlägg hamnat på en skrattretande låg nivå, som inte enbart kan bortförklaras med studenten och liknande.
Några förslag från min sida är:
Thims myshörna - En kategori där jag kanske då och då droppar in med ett filmförslag eller liknande. Allting toppas med att jag alltid kommer vara barfota på äkta Ernst Kirschteiger (svårstavat) maneér!
Benners kvinno-erövringar - En kategori likt "This myshörna". Här ska då min bättre hälft berätta om alla sina framgånger hos kvinnorna.
En ny header?
Var så snälla nu och tala om vad ni tycker vi bör göra.
//Thim
Mitt natt i Stockholmstad
Efter ett stenhårt 9 timmars pass på jobbet stämplade jag äntligen ut, 02.00.
Fan va skönt att sluta "tidigt"!
...trodde jag ja.
Helt ovetande om att den tidigare buss-strejken nu är bruten så börjar jag lite smått inse att jag måste ta mig en promenad från Fridhemsplan till Gullmarsplan.
Att lägga mina sista besparingar på en taxi var helt uteslutet.
Efter en lång lång promenad, kantad av fyllon och spyor, så når jag äntligen min destination.
Jag ser Globen skina framför mig, som en stor vit boll som skiner.
Jag sneglar på uret som visar 03.04.
Precis när jag börjat klappa mig själv på axeln och sagt hur duktig jag just varit som gått så långt, så ser jag buss 94 mot Gullmarsplan glida förbi. Det var alltså ingen strejk, jag hade lika gärna kunnat åka buss hela vägen.
Jag kände mig lurad, våldtagen och väldigt väldigt ensam.
Jag går mot hållplatsen till nattbussen.
"791 Södertälje centrum 03.56"
50 minuters väntan, kul.
Efter 10 minuter börjar jag inse att situationen är omöjlig.
Jag får ständigt försöka försvara mig mot blodtörstiga fiskmåsar och duvor, samtidigt som en rysk/polsk hora går och skriker på varenda taxichaufför.
En idé börjar ta form i mitt skarpa huvud. Jag sneglar mot 7/11 bakom mig. Går in, 2 påsar Haribo godis och en Kalle Anka. Årets kap!
Med ca 20 minuter kvar så får jag sällskap vid hållplatsen. En tjej vid namn Nala (ja, hon hade hört Lejonkungen-referensen tidigare...) sätter sig och frågar mig vad jag tycker om hennes fötter.
Efter lite diskuterande hit och dit så kommer tillslut nattbussen och jag känner att jag äntligen börjar närma mig min sköna säng hemma i Tullinge.
Efter 40 minuter bussfärd och ytterligare 20 minuters promenad så sätter jag tillslut nyckeln i låset, vrider om och hasar mig upp till sängen för att slumra in direkt.
Ja visst va de skönt att sluta tidigare, när de tog ca 3 timmar att ta sig hem.
//Thim
Fan va skönt att sluta "tidigt"!
...trodde jag ja.
Helt ovetande om att den tidigare buss-strejken nu är bruten så börjar jag lite smått inse att jag måste ta mig en promenad från Fridhemsplan till Gullmarsplan.
Att lägga mina sista besparingar på en taxi var helt uteslutet.
Efter en lång lång promenad, kantad av fyllon och spyor, så når jag äntligen min destination.
Jag ser Globen skina framför mig, som en stor vit boll som skiner.
Jag sneglar på uret som visar 03.04.
Precis när jag börjat klappa mig själv på axeln och sagt hur duktig jag just varit som gått så långt, så ser jag buss 94 mot Gullmarsplan glida förbi. Det var alltså ingen strejk, jag hade lika gärna kunnat åka buss hela vägen.
Jag kände mig lurad, våldtagen och väldigt väldigt ensam.
Jag går mot hållplatsen till nattbussen.
"791 Södertälje centrum 03.56"
50 minuters väntan, kul.
Efter 10 minuter börjar jag inse att situationen är omöjlig.
Jag får ständigt försöka försvara mig mot blodtörstiga fiskmåsar och duvor, samtidigt som en rysk/polsk hora går och skriker på varenda taxichaufför.
En idé börjar ta form i mitt skarpa huvud. Jag sneglar mot 7/11 bakom mig. Går in, 2 påsar Haribo godis och en Kalle Anka. Årets kap!
Med ca 20 minuter kvar så får jag sällskap vid hållplatsen. En tjej vid namn Nala (ja, hon hade hört Lejonkungen-referensen tidigare...) sätter sig och frågar mig vad jag tycker om hennes fötter.
Efter lite diskuterande hit och dit så kommer tillslut nattbussen och jag känner att jag äntligen börjar närma mig min sköna säng hemma i Tullinge.
Efter 40 minuter bussfärd och ytterligare 20 minuters promenad så sätter jag tillslut nyckeln i låset, vrider om och hasar mig upp till sängen för att slumra in direkt.
Ja visst va de skönt att sluta tidigare, när de tog ca 3 timmar att ta sig hem.
//Thim
Eriks nattbuss-sömn
Jag ska för er berätta en sann berättelse, om min mycket gode vän Erik.
Vi hade varit på Tullinge gymnasiums slutskiva. Ett hejdundrandes partaj!
Dock ledde kombinationen alkohol+extrem värme till att flera utav oss var totalt utmattade vid 02.00.
Vi begav oss därför till vår gode vän 791, med andra ord: nattbussen.
Efter några minuter kommer Jan Blund och slänger sand i ögonen på folk och en efter en slumrade folk in.
Min vän Erik, som var min sätesgranne, sov dock på ett väldigt obehagligt sätt.
Som ni ser så lyckades han inte riktigt sluta ögonen helt tätt innan han trädde in i drömmarnas land.
Detta var något jag störde mig oerhört mycket på, så jag gjorde det enda rätta.
Jag löft upp Eriks ena ögonlock. Tydligen föredrog han drömmarnas värld framför den riktiga, för han vägrade vakna.
Här fick jag även hjälp utav en annan god vän, Patrik, som agerade kameraman och skrattkamrat.
Mitt i all upphetsning får jag en helt outstanding idé. Något jag aldrig varit med om tidigare.
Jag lyfter båda ögonlocken på honom.
Trots att jag nu öppnat båda hans ögon på vid gavel så vägrar Erik ge med sig, han sover fortfarande!
Hur är detta fysiskt möjligt?
Och döm av min panik när jag genomfört detta och mannen fortfarande inte reagerar!
Är han död?
Ligger han i koma?
Som tur är lyckas jag senare få liv i Erik med hjälp av den beprövade "hålla för näsan-metoden". När luften tog slut så vaknade Erik, helt ovetande om vad vi just utsatt honom för under vad som utan tvekan varit den roligaste/läskigaste bussresan i världshistorien!
//Thim
