ThimBenner

Efter ett stenhårt 9 timmars pass på jobbet stämplade jag äntligen ut, 02.00.
Fan va skönt att sluta "tidigt"!
...trodde jag ja.

Helt ovetande om att den tidigare buss-strejken nu är bruten så börjar jag lite smått inse att jag måste ta mig en promenad från Fridhemsplan till Gullmarsplan.
Att lägga mina sista besparingar på en taxi var helt uteslutet.

Efter en lång lång promenad, kantad av fyllon och spyor, så når jag äntligen min destination.
Jag ser Globen skina framför mig, som en stor vit boll som skiner.
Jag sneglar på uret som visar 03.04.
Precis när jag börjat klappa mig själv på axeln och sagt hur duktig jag just varit som gått så långt, så ser jag buss 94 mot Gullmarsplan glida förbi. Det var alltså ingen strejk, jag hade lika gärna kunnat åka buss hela vägen.
Jag kände mig lurad, våldtagen och väldigt väldigt ensam.

Jag går mot hållplatsen till nattbussen.
"791 Södertälje centrum 03.56"
50 minuters väntan, kul.

Efter 10 minuter börjar jag inse att situationen är omöjlig.
Jag får ständigt försöka försvara mig mot blodtörstiga fiskmåsar och duvor, samtidigt som en rysk/polsk hora går och skriker på varenda taxichaufför.
En idé börjar ta form i mitt skarpa huvud. Jag sneglar mot 7/11 bakom mig. Går in, 2 påsar Haribo godis och en Kalle Anka. Årets kap!

Med ca 20 minuter kvar så får jag sällskap vid hållplatsen. En tjej vid namn Nala (ja, hon hade hört Lejonkungen-referensen tidigare...) sätter sig och frågar mig vad jag tycker om hennes fötter.
Efter lite diskuterande hit och dit så kommer tillslut nattbussen och jag känner att jag äntligen börjar närma mig min sköna säng hemma i Tullinge.
Efter 40 minuter bussfärd och ytterligare 20 minuters promenad så sätter jag tillslut nyckeln i låset, vrider om och hasar mig upp till sängen för att slumra in direkt.

Ja visst va de skönt att sluta tidigare, när de tog ca 3 timmar att ta sig hem.


//Thim