ThimBenner

Bestämde mig för att ta några glas igår, med Erik och Oskar. Eftersom Erik och Oskar båda studerar så var vi tvugna att ta ett billigare hak, som stängde klockan 1. Vi var alla tre lite runda under fötterna och Erik började ringa runt. En vän till honom, Abba, hade fest i sin lägenhet i Eriksdal. "Dit drar vi, det blir säkert riktigt kul!"

Vi möts i dörren av en tjock grabb med rasta-mössa, smuttandes på en folköl. Sen kom "skägget". För er som inte vet så är "skägget" en kille som heter Pontus, som haft skägg sedan 11-års åldern. Riktig skepparkrans. För övrigt verkade just skepparkransen vara "the shit" på den här festen, alla utom jag, Erik och Oskar hade prytt sina käkben med denna ansiktsfrisyr. Även en och annan kvinna hade kransen...

Vi sitter inne i musikrummet och letar rolig musik på Spotify. Då händer det. Ett kluckande skratt hörs från hallen. Skrattet närmar sig och golvet under oss börjar skaka. Vi tittar förskräckt på varandra och Erik säger lite osäkert: "Det är nog Tony...".
In kommer en ny grabb i rasta-mössa, större än den tidigare. Stolt ägare av en skepparkrans även han. Han drar upp en 50 cl flaska ur sin ryggsäck, öppnar den och sätter den mot sina läppar. Han ser sig om i rummet, skannar av alla ytor. Sen slänger han huvudet bakåt och låter flaskans innehåll porla ner i hans skrattande strupe.

Må hända att detta i kombination med musiken, slog an en sträng hos honom. Gav honom feeling.
"Den här låten vill jag inte ha kläder på mig när jag hör! Jag känner mig fången!"
Först åkte mössan av. Besviken som få vart jag när han inte ens hade rastaflätor. Jävla wannabe.
Sen åkte tröja och byxor av. Kvar har vi en otroligt tjock och extremt hårig kille, i enbart kalsonger och strumpor. Folk i rummet börjar skruva på sig, vi är inte riktigt lika bekväma av situationen som Tony verkade vara.
Han börjar dansa runt, skaka pung och mage fram och tillbaka. Sedan dansar han ut i köket och vi drar alla en lättnadens suck. Vi börjar så smått lugna ner oss igen, skrattar lite försiktigt åt hela händelsen. Sen kommer han tillbaka. Dansar hårdare än någonsin, skrattar mer kluckande än tidigare och halsar som aldrig förr ur flaskan.
Då händer det. En tjej i sällskapet säger det dummaste någon någonsin yppat från sina läppar.
"Du har ju fortfarande strumporna och kalsongerna på dig!"
Vi andra försöker hejda henne, grabben är ju inne i ett flow, uppmana honom för faan inte!
"Hö Hö Hö, ja det har du ju rätt i!", säger Tony.
Vad gör Tony då? Vad GÖR Tony då? Tar han av strumporna? Nej, Tony har feeling så in i helvete.
Tony tar av sina kalsonger.

Vi sitter där, skräckslagna, och skådar denna tjocka, håriga man. Som nu även är naken.
Jag ville slita ut mina ögon, kasta mig ut genom fönstret eller tända eld på mig själv.
Jag åkte hem, la mig i min säng och grät. Jag vill aldrig någonsin mer se något såhär horribelt.


//Thim

För er som missade det så var Magnus Samuelsson gäst i Mix Megapol imorse. Ni vet stora Magnus. Världens starkaste man-Magnus. Lets Dance-Magnus.

I alla fall. Som avslutning på intervjun frågade Anders Timell honom lite generat om "allt var stort på hans kropp...?", och syftade då självklart på Magnus intimare kroppsdelar.

Magnus avvaktade lite och svarade sedan kaxigt: Jag är 2 meter lång, har stora händer och stora fötter. Vad tror du oddsen är?

Jag funderar på att börja säga på samma sätt. Vara lite tuff och kaxig sådär. Så att folk förstår hur välutrustad jag är.

I mitt fall skulle det då låta: Jag är strax över 170 cm lång, har små händer och små fötter. Vad tror du oddsen är?

Såhär i efterhand är jag dock inte så säker.

Jag vet ju inte vad ni tycker, men jag tycker på något sätt att mitt svar inte låter fullt så övertygande som Magnus Samulessons gjorde...


//Benner

Vid första anblicken är det lätt att man misstar Thim för en helt vanlig jeans-kille, men det är också en del av hans charm. Fast under ytan är han, ja vad ska man säga... Mjuktuff kanske?

Ja, mjuktuff är nog rätt ord, och jag hade helt enkelt inte förstått innebörden av det ordet förrän jag träffade Thim.

Han är alltid lös och ledig men utan att någonsin bli mesig. När andra vacklar visar han klara ledaregenskaper. Thim är född till ledare.

Det är just därför jag tycker det är så bra att han tagit ansvaret och blivit lead-bloggaren på den här sidan.

Sån är han, mjuktuff. Thim.

Hur som helst. Thim gjorde för ett tag sedan en mycket intressant research över alla bilder på honom på facebook. Resultatet slog honom som en knuten näve över näsbenet. Han var full på i princip varje bild.

Jag skrattade elakt åt det hela och tänkte: shit, den killen har problem. Honom kommer det gå illa för!

Sedan tänkte jag inte mer på det.

Idag kom jag dock att tänka på det igen och jag bestämde mig för att kolla hur det stod till med mina egna bilder. Mest som en kul grej sådär, för att ytterligare förtydliga hur grova Thims alkoholproblem är.

Resultatet vart detta:
Antal bilder på mig: 141
Antal bilder på mig där jag är nykter: 35

Antalet bilder av dom jag är nykter på som är tagna i skolan: 14
Antalet bilder av dom jag är nykter på som är tagna på golfbanan: 7

Detta lämnar mig alltså med 14 bilder av 141 där jag är nykter på "fritiden".  Alltså drygt 10%.

Av dessa 141 bilder förekommer dessutom alkohol på 67 av dom, varav jag håller alkoholhaltig dryck i näven på 28.

Det här är inte bra. Först nu förstår jag vilken problematisk situation jag och Thim befinner oss i.

Det finns bara en sak att göra åt det här, och jag tror ni alla förstår vad jag pratar om.

Jag och Thim klarar det dock inte ensamma. Vi kommer behöva er hjälp för att ta oss ur den här onda cirkeln...

Så nu ber jag er, alla ni som brukar umgås med oss.

Snälla, SLUTA TA KORT PÅ OSS NÄR VI ÄR FULLA!


//Benner

Jag går ut mot busshållplatsen. Snön yr och minusgraderna gör sig påminda mot min arma hud. Jag biter ihop och försöker uthärda kylan, bara 2 minuter kvar nu.
Klockan blir 18.16 och min buss bör anlända. En buss kommer. "Ej i trafik".
18.20, en ny buss kommer. "721 Tullinge station".
18.22, en äldre man, troligtvis bara veckor ifrån pension, kommer gåendes mot den frysande skaran som väntar på bussen. Han är klädd i busschaufförskläder och informerar oss om att en buss är påväg!
Jag gör mig påmind om ryktet som säger att bussen inte får vara mer än 7 minuter försenad, då får man åka gratis.
Som alltid annars när det börjar närma sig 7 minuters gränsen så lägger jag upp min plan. Jag ska bara snabbt gå förbi chauffören, inte visa något busskort. Han kommer ropa: "Hallå där, man måste betala för sig!", varpå jag ska kontra blixtsnabbt med ett: "Och du skulle varit här för 7 minuter sen, idiot!". Sen skulle jag dra ihop mina ögon och ge honom en hård, kall blick.

18.30, en buss kommer. "Ej i trafik". Den svänger in på hållplatsen och vår snart pensionerade busschaufför informerar oss om att detta är vår buss, 713 mot Visätra sportcenter. Han säger åt mannen som kör bussen att öppna alla dörrar. Här ska nämligen ingen behöva betala, det är bara att stiga på. Sedan tar han själv över körandet.
Under resans gång så ber han varje ny passagerare om ursäkt och talar om vad som hänt (bromsarna i den förra bussen saknade luft, så vi fick en ny. Som dock saknade bensin...).

Än en gång har jag stått där och frusit och undrat var i helvete den där bussjäveln befinner sig, förberett en riktig avhyvling till den värdelösa chauffören som inte kan hålla en tid.
Och så får jag alltid den trevligaste, mest kärleksfulla och oskyldiga chauffören, ja människa överhuvudtaget, som någonsin vandra på denna jord.
Det är inte rättvist, någongång måste jag få ut min ilska. Risken finns att jag begår ett vansinnes-dåd, kanske löper amok inne på Åhléns med en ljusstake. Fem personer hinner jag slå ner, varav 2 är barn, innan jag blir nerbrottad av 3 stora väktare, får en elpistol mot halsen och tårgas i ansiktet. Jag ser offren ligga och blöda ymnigt från sina huvuden, samtidigt som jag får elstöt på elstöt genom min kropp. Och detta bara för att jag inte får släppa lös min vrede på busschaufförerna.


//Thim

Skarpnäck är ett ställe jag aldrig haft en aning om vart de ligger. Min vän Marina har ändå bott där och nu när jag söker lägenheter så finns det rätt många i Skarpnäck. Känns som om det vore bra att ha koll på vart det egentligen ligger då.
Så jag söker upp det på eniro. Kartan visar detta:


Jag har försökt att betona de på olika sätt, men det går inte. Det blir "pungpinan" hur jag än försöker.

För övrigt undrar jag hur pass ofta den där hundkapplöpningsbanan används. Men vad vet jag, Skarpnäck/Pungpinan kanske är världens hundkapplöpningsmeteropol?


//Thim (som bloggat väldigt duktigt idag!)

Vispade just lite vaniljvisp till någon slags choklad bakelse som fanns i köket.
Vispen blir ju fluffig och fast eftersom man vispar in luft i den, så långt är jag med. Men om jag sedan vakuumförpackar den vispade vaniljvispen, återgår den då  till en mer flytande och rinnig konsistens igen?


//Thim

Igår kom jag hem från jobbet och drog på mig myskläderna. Jag var hemma runt 00.20.
Jag la mig till rätta, satte igång en film och njöt. Men något fattades. Godiset såklart.
Ryktet säger att det skulle finnas en statoil-mack  som har öppet 24/7. Jag bestämde mig för att undersöka denna myt och eventuellt inhandla lite godis. Så jag går ut till bilen och finner ett svagt, svagt lager av frost på rutan.
Jag tänker "äh, jag kör på värmen och vindrutetorkarna medan jag åker, jag orkar inte skrapa."
Sagt och gjort, efter några minuter var frosten spårlöst försvunnen. Som om den aldrig ens vart där.
Men fortfarande va jag inte nöjd. Jag såg ju för sjutton knappt något, trots att all frost var borta?

Då slår det mig, mitt på 70-vägen. Jag har ju för fan tagit ur mina linser.
Som tur var gick det bra, trots att jag var en lika stor trafikfara som min gammelfarfar på 90+.

Väl framme vid statoil så går jag med raska steg fram mot ingången. Den består av två dörrar. Jag tycker mig se att dörrarna öppnas inåt, så jag går rakt emot den ena. PANG. Okej, mitt fel, den öppnas väl utåt. Dörren är helt fast. Jag tittar inåt och ser att det är lite folk där inne, så då väljer jag att testa min lycka med dörr nummer två. Jag anser fortfarande att dörren ser ut att öppnas inåt, så jag tar sats! PANG. Nu börjar människorna där inne titta på mig, så jag börjar snabbt försöka rycka upp dörren för att få detta överstökat illa kvickt. Då går en av dom anställda fram och vevar ner en lucka.

-"Hej."
-"Hej, har ni stängt?"
Sneglar upp över luckan och ser skylten "Nattöppet".
-"Vad vill du ha?"
-"Godis."
-"Va? Jaja, vad ska du ha då?"
-"Bilar. En påse vanliga och en påse däck."
Kassörskan drar på sig ett par vita handskar, som om de vore något pest-smittat hon skulle hantera.
-"Jamen jag hämtar väl de åt dig då..*suck*"

Jag får mina påsar och luckan vevas ner snabbt. Mycket märklig situation.
Men jag hade ingen lust att spekulera mer i detta, Batman Returns väntade på mig där hemma.
Så jag satte mig i bilen och begav mig ut på en ny skräckfärd, denna gången med målet: hem.
Denna gången mötte jag en polis på vägen och kalla kårar spred sig som en löpeld genom min kropp.
Men så kom jag på: "hur sjutton ska dom se på mina ögon, om jag har linser eller ej?" och dessutom, kan man bli bötfälld för att ha kört med för dålig syn?

Jag kom hem välbehållen och obötad och njöt resten av kvällen med Batman, bilar och folköl.


//Thim

Nu är det ju så att vi inte precis har en läsarskara värd att skryta om.
Så därför kan vi inte på 1000apor-manéer ha en frågestund i ca 2 timmar. Men vi tror ändå att ni där ute är lite nyfikna och har en del saker att fråga! Därför har ni tillochmed fredag 18.00 på er att ställa era frågor här i kommentarfältet. Skriv vem frågan är riktad till, annars svarar vi båda.


//Thim

Alla har vi ju hört att göteborgare älskar ordvitsar. Att dom kan dra en ordvits om exakt vad som helst.
Jag har alltid trott att detta bara är en fördom.
Men häromdagen när jag var och knegade på Spendrups så hörde jag detta samtal mellan en göteborgare och min mor:
-"Vad äre för fesk?"
-"Det är sej."
-"Sejer du de!"

Jag slår vad om att han hade en ordvits på lager för varje fisksort. Hade det varit gädda hade vi nog fått höra: "Det som är så gäddra gott!".


//Thim

På fredag är det dags för maskerad. Det är bloggmanager-Marre som har ordnat och temat är döda kändisar.

Jag är laddad. Thim är laddad. Alla är laddade.

Person efter person har nu tackat ja, och det är därför över 100 personer som ska dit. Detta är ju kul, men jobbigt på ett annat sätt. Det blir nämligen fruktansvärt svårt att hitta döda kändisar som är tillräckligt kända för att majoriteten ska veta vem det är.

Nu såhär två dagar innan har väl dom flesta som ska komma redan tackat ja, men risken för att någon vill droppa in sista minuten finns fortfarande. Tyvärr finns det nog inga fler kändisar kvar...

Av denna anledning har jag nu en strålande idé.

Det är nämligen så att jag ska in till stan och göra ett jobb imorgon, hos ingen mindre än Anders Berglund! Ni vet, den gamle "så ska det låta"-pianisten. Han som spelade på Robert Wells tid.

Om det nu är någon som planerar att joina maskeraden i sista sekund så får Anders helt enkelt bli vår lösning.

Jag menar, om någon ringer imorgon och vill vara med så finns risken att Anders kommer råka "ramla" ut genom ett fönster där jag står och jobbar. Lite otur sådär, men risken finns.

Så nu vet ni.

Och Anders, om du läser detta, ta det inte personligt. Det handlar helt enkelt om att ställa upp för laget. Är vi underbemannade på kändisar så är vi, då borde du faktiskt kunna offra dig lite för vår skull!


//Benner