ThimBenner

Igår var pappa med jobbet i Västerås. Dom skulle ha något slags möte. Brainstorma lite. Bolla idéer. Ja, ni förstår.

Efter mötet skulle dom alla gå ut och äta lite och därefter kanske ta några glas.

Vid halv tolv igår kväll ringde han plötsligt på min mobil. Jag, som börjar jobba klockan sju varje dag, ville förstås sova då. Jag tryckte därför bort samtalet och la mig igen.

Tre sekunder senare ringde han igen. Jag tryckte återigen bort samtalet och antog att han skulle förstå budskapet den här gången. Det gjorde han inte...

Ytterligare några sekunder senare ringde det nämligen för tredje gången. Jag kände att det var dags att få ett slut på det hela och svarade därför med ett aggressivt "JAAAAAA?!".

I andra luren fanns dock inte pappa... Det var en tjej!

Jag trodde först att det var någon av pappas kvinnliga arbetskollegor som körde en busringning men jag misstog mig.

Det var nämligen min kära far som hade "fixat tjejer" åt mig. Han hade raggat upp västerås-tjejer och "lagt in ett gott ord" för mig som han uttryckte det. Sedan hade han fått en av dom att ringa mig.

Jag tyckte det vart pinsamt och fick förklara att jag var trött och ville sova och la sedan på.

När jag nästan hade lyckats somna ringde det igen. Återigen pappas nummer. Jag svarade, denna gång något snällare, ifall det var en tjej till. Jag ville ju inte ta ut min ilska på någon stackare som hade tvingats ringa mig av min pappa...

Den här gången var det dock ingen stackars tjej. Det var min gode far himself. Han ville att jag skulle tacka honom. Han tyckte det var på sin plats.

Jag skulle just förklara att jag faktiskt ville sova när jag hör hur pappa börja snacka med nästa tjej. Den här gången var det tjejen som jobbade i receptionen på hans hotell. Pappa förklarade för mig att hon var 19 år och såg väldigt, väldigt bra ut. Sedan frågade han efter hennes nummer.

Tjejen i receptionen ville inte alls ge honom numret. Hon kände sig väl lite påhoppad i det här läget skulle jag gissa. Pappa försökte lirka fram det men receptionist-tjejen var stenhård.

Pappa talade då om för mig att han skulle gå och ta en till öl och därefter la vi på och vi hördes faktiskt inte mer under den kvällen.

Imorse ringde han dock på nytt. Han sa att han hade bra nyheter. Han hade berättat allt om mig för receptionst-tjejen och till slut hade han fått hennes namn så att jag skulle kunna söka upp henne på facebook. Själv tyckte jag bara att den här "ragga tjejer på fyllan åt sonen"-grejen hade gått lite väl långt.

Pappa tyckte jag var larvig. "Sök upp henne nu, hon var hur söt som helst. Helt klart något för dig!", sa han och la på.

Problemet är väl bara att hon troligtvis lär tro att jag är något freak som skickar min pappa på uppdrag att hitta tjejer åt mig. Att jag säger åt honom att vara en påfrestande och jobbig jävel till dess att han får tag på ett nummer.

Den här stackars tjejen var kanske helt vettskrämd... Hon tror troligtvis att jag är den obehagligaste människan i hela det här landet.

Att kontakta henne skulle vara det absolut pinsammaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, därför struntar jag nog i det. Jag låter det vara ogjort. Jag låtsas som att pappas utflykt till Västerås aldrig skedde.

Allt detta har jag nu fått att bekymra mig om, trots att jag egentligen bara ville få sova igår! Det kallar jag oflyt.

Jag kan hur som helst bara skratta åt alltihopa. Att pappa tänker på mig och vill göra något gott ska han ha en eloge för. Det är ju sådana här grejer som fyller våra liv med humor. Den här spontaniteten.

Jag tror faktiskt att han är världens skönaste pappa.
Som tack för att han försöker så ska jag ta och ragga upp några 40-taggare nästa gång jag är ute och få dom att ringa honom. För att visa min uppskattning. Allt handlar ju liksom om att ge och ta!


//Benner