ThimBenner

Nu får nog helgledigheten ändå ta och vara över här. Såhär kan vi ju inte hålla på!

Halloween-festen på Möja vart lyckad som vanligt. Jag säger "som vanligt", av den enkla anledningen att dom alltid är roliga. Folk går liksom in lite för själva grejen.

Jag och Thim däremot går inte in "lite" för det, vi går in stenhårt! Viker våra liv för det. Planerar allt flera månader i förväg.

Vår stenhårda planering gav dessutom resultat. Vi vann nämligen omröstningarna "bästa utklädnad", och "bästa specialeffekter". Två priser vi var väldigt stolta över.

I juryn som utsåg dessa priser satt jag, Thim och Alfred. Vi vann båda omröstningarna med 4-0. (Min röst var värd tre poäng och Alfred valde att rösta blankt. Han ville inte såra någon)

Vi ska dock ha ett varsitt varnande finger för att vi inte åkte upp och hjälpte till med städningen dagen efter. Det var som man säger på ren svenska; riktigt fittigt av oss. Jag ber om ursäkt för det.

Jag försökte nu hitta lite bra bilder på mig och Thim från helgen, men det var svårt. Det känns nämligen som att vi sabbar dom varje gång genom att göra samma jävla fel...

Bild 1.

Thim tar skydd bakom en ölburk medan jag visar min tuffa röda tunga.


Bild 2.

Thim är återigen mitt uppe i en massiv klunk ur sin ölburk medan jag ännu en gång ska visa den där röda tungan.

Bild 3.

Har Thim något vid munnen? Är det en ölburk? Försöker han på nått sätt göra reklam för någon produkt här och vad får han i så fall för betalning?

Har jag den där jävla tungan hängandes utanför munnen här också? Har den rent av låst sig i denna position?

Tillslut fick jag nöja mig med den här bilden.

Här har Thim i alla fall ingen ölburk för ansiktet och jag har lyckats hålla tungan inuti munnen. Troligtvis p.g.a. att jag blundar. Jag ser helt enkelt inte att kameran är där och känner därför ingen behov av att visa hur röd min tunga är.

Även Alfred gick faktiskt in för kiss-temat.

Han ville först vara Gene men jag vägrade vara någon annan. Till slut kom vi överrens om att köra sax, påse eller sten om saken. Först den till tre.

Jag vann snabbt med 3-0 och skrattade därefter elakt åt lilla Alfred. Han valde nämligen att forma sig till en sten varje gång, något som jag hade på känn.

Ännu ledsnare vart han dock kort därefter. Som om det inte vore nog med att jag hånade honom för hans sten-liknande kropp så fick han nämligen inte följa med på festen sen heller. Vi tyckte han var för liten. "nästa år Alfie, nästa år", sa vi gång på gång.

Alfred sa inte ett ord under resten av kvällen.


//Benner