En trimmad rakapparat
För några dagar sedan började min rakapparat låta konstigt. Jag vart först lite rädd. Satte på den, hoppade till av lätet och stängde av. Jag upprepade detta tre-fyra gånger. Varje gång med de lilla hoppet.
Till slut sket jag i ljudet och rakade ändå. Jag tyckte mig då uppleva att rakningen kändes något mer nära och komfortabel, som man uttrycker det på rakningsspråk. Jag gillade resultatet. Det var nästan som om rakapparaten var trimmad.
Nu i efterhand tycker jag även att jag möjligtvis har fått lite, lite, lite bättre skäggväxt. Men jag kan ha fel.
Jag funderar nu på att försöka trimma den ännu mer. Kanske plocka isär den i molekyler och sätta ihop den igen. Ni vet, det är så man gör med rakapparater.
Så var beredda. Lagom till Holland om en månad kommer jag ha samma skäggväxt som herr Phillip Hanna! (haha)
// Benner
