ThimBenner

Jag kände att bilden med dom fjantiga hattarna hade gjort sitt nu. Jag menar, studenten känns som någonting som inträffade för väldigt länge sedan för oss nu, nu när vi blivit så vuxna. Bilden får oss ju att framstå som värsta kidsen.

Ibland brukar vi dock försöka tänka tillbaka på vår skolgång och på studenten. Vi anstränger oss hårt och får då upp svaga minnen från denna avlägsna tid. Sedan skrattar vi gott och självbelåtet åt vad vi minns och säger högt för oss själva "vilka små pajasar vi var på den där tiden!", varpå vi skrattar ännu lite mer och ännu godare.

Vi minns när vi under vår första skolvecka vart hotade av den stora läskiga killen i matsalen för att vi "glodde". Den killen som för övrigt hade tuffa handskar på sig och som hängde med killen som var stor och såg otroligt dum ut. Vi minns hur skärrade och halvrädda vi blev och vi skrattar lite mer. "haha, på den tiden var man inte så kaxig! Bara en liten pojkspole", säger sedan någon av oss.

"Ja jävlar du. Käften full av mjölktänder och skrapsår på knäna. Haha! Those were the days", svarar sedan den andra tillbaka. Those were the days.


//Benner