Jesusgrej
Jag och Thim har någonting. Vi har det här lilla extra, nästan kemiska, som gör att två människor inte behöver tala med varandra. Vi vet.
Man vet vad den andra tänker och ibland räcker det med en liten nick eller ett leende. Man förstår ändå. Vi behöver inte ens se varandra för att känna av den andres närvaro.
Idag var ett lysande exempel på detta.
Jag satt i bilen, på väg mot Tumba för att kolla på Djurgården - Ljungskile hemma hos Jonte. När jag åkte förbi Tullinge Centrum så fick jag en känsla av att någon jag kände satt i 713s väntkur och väntade på bussen. Jag skickade därför långa blickar in i den när jag åkte förbi. Vem tror ni jag såg? Jo, Thim såklart.
Med hörlurarna i öronen satt han där på bänken, djupt försjunken i sin ipod. Jag försökte få ögonkontakt men misslyckades. Det var nästan som att ipoden hypnotiserade honom och slukade honom fullständigt.
Därav skickade jag ett sms till honom.
Benner till Thim:
Såg dig vid bussen din pajas :D
Thim till Benner:
Vet du vad som är ännu konstigare? Att jag tänkte på att du kanske åkte förbi, även fast jag inte såg din bil.
Benner till Thim:
Shit :O vilken jävla grej! Jag åkte pappas bil.
Thim till Benner:
A okej. Det är lite jesusgrej.
Benner till Thim:
Skojar du? Det är jesusgrej som fan! :D
Förstår ni? Det är ju helt sjukt.
Om ni undrar över ordet jesusgrej så är det hämtat från filmen "Smala Sussie". För övrigt världens bästa svenska film. Om man nu kan säga så... Kanske räcker med att säga "Sveriges bästa film"? Skit samma.
En jesusgrej är i alla fall en oerhört mäktig och övernaturlig grej. Ett mirakel liksom.
//Benner
