ThimBenner

Jag har alltid trott att Sverige var rondellernas land. Ända till jag kom till Skottland...

Klockan är 01:00 natten mellan onsdag och torsdag när jag och pappa kliver ut från flygplatsen i Skottland för att sätta oss i hyrbilen och åka de ca 25 milen till Carnoustie.

Vi är trötta, det är kolsvart ute, vänstertrafik, en bil styrd från höger och som sagt; en jävla massa rondeller!

Förutsättningarna var alltså inte på vår sida. Men efter en knackig och livsfarlig inledning får pappa dock koll på bilen och trafiken och de hela slutar lyckligt.

Ett stort tack ska ges till världens för tillfället överlägset bästa uppfinning, nämligen GPS:en! Utan den hade vi fortfarande ringlat omkring på de skotska vägarna.

De finns få folk i världen jag tidigare haft så stora fördomar mot som skottar.

Den skotska befolkningen skulle enligt min mening vara kritvita, snåla, sura och griniga och till sådär en 80 procent bestå av äldre män.

Och visst, skottarna är kritvita.

Och ja, skottarna är möjligtvis lite snåla.

Dessutom består befolkningen otroligt nog av en jävla massa äldre män. Du blir faktiskt nästan snopen när du ser någon som inte är en herre från som senast 50-talet.

MEN! Skottarna är allt annat än sura och griniga. Jag har sällan blivit så trevligt bemött av en befolkning! (speciellt inte på en golfbana där farbröderna allt som oftast är ett otrevligt och tråkigt folk)

Vi bodde i ett litet hus ca 40 meter ifrån den berömda artonde fairwayen hos en äldre skotska smygsupande kvinna. Kvinnan saknade för tillfället värme i huset och varmt vatten. Det gjorde absolut ingenting.

Att hon sedan gick och omkring och klagade på elbolaget och småtullade på ginflaskan och vinet från barskåpet gjorde henne bara mer älskvärd!

Som tur var är ju Skottland ett engelsktalande land och då jag alltid trott att min pappa är väldigt duktig på engelska eftersom jag hört honom använda jätte avancerat engelskt språk när han pratat i telefon på jobbet trodde jag inte vi skulle få några problem.

Det visade sig dock att hans språkkunskaper inte var fullt så exemplariska som jag trott, utan snarare riktigt dåliga. Ta inte åt dig pappa!

Desto mer tiden gick desto mer kände jag att jag faktiskt (trots att jag nästan har IG i engelska) var överlägsen honom.

När vår skotska värdinna sedan bekräftade att jag var bättre och att min engelska faktiskt var perfekt steg mitt självförtroende till max!

Pappa vart lite bitter.

Till sist då. Banan!

Bara att beträda den här marken är otroligt. Det finns så mycket historia på den här banan som haft världens största golftävling British Open hela sju gånger; 1931, 1937, 1953, 1968, 1975, 1999 och 2007.

Som till exempel när Hogan spelade sitt första och enda Open Championship på den här banan år 1953 och vann makalöst efter att alla fyra rundor tagit den farliga vägen på hål 6 och fått den uppkallad "Hogan´s alley".

Som när Rod Pampling ledde efter fösta rundan för att sedan inte ens vara topp 70 efter två och därmed missa kvalgränsen.

Som när Garcia 1999 efter två rundor hade kommit sist och stod gråtande i armarna på sin mamma, för att sedan komma tillbaka 2007 och leda hela tävlingen inför sista hålet.

Som när Gary Player vann över Jack Nicklaus år 1975 för att ta sin andra British Open titel.

Som när fransmannen Jean Van de Velde ledde med TRE slag inför det sista hålet år 1999 och kunde spela säkert och göra hela sex slag för att vinna, men som istället tog drivern, träffade en läktare, slog ner sig i den berömda bäcken Barry burn varpå han gick ner i bäcken för att slå(!), slog ner sig i bunkern för att slutligen göra sju slag och komma tvåa men ändå bli 100 gånger kändare än han skulle blivit med en seger.

Jag tror ni fattar...

Det här är en plats som alla golfare bör besöka innan de dör. En plats där jag själv ska spela The Open Championship någon gång i framtiden. :)



//Benner