Fisk
Efter en tre timmar lång vila väcktes jag vid sextiden av pappa som sa att maten var klar. Hungrig som jag var struttade jag raskt ner till köket. En gryta stod och puttrade och jag vart stående med en skeptisk min och bara kollade på den.
Andrea träder in i köket och säger överdrivet glatt "det är fisk!".
Alla vet att jag har smått svårt för fisk, och att vi dessutom fick det i skolan tidigare idag gjorde inte saken bättre. Som kryddan på moset så var det bara jag och Robin som skulle få ta del av "härligheten", de andra två familjemedlemmarna skulle äta annat.
Jag kände att jag inte ens kunde kosta på mig att ge Andrea ett litet tacksamt leende, utan tog istället bara en tallrik och fyllde den lite halvt med mat och gick och satte mig. Sur.
Strax därefter kom Robin och gjorde precis likadant.
Efter ett par tuggor märkte jag dock att just den här fiskrätten inte var så farlig trots allt, utan faktiskt ganska god. Jag kunde trots det inte se mig besegrad, utan fortsatte att ljudlöst sitta och småäta samtidigt som jag argt tittade ner på tallriken. Efter ytterligare ett antal tuggor började det hela faktiskt smaka otroligt bra, vilket gjorde att jag i smyg tvingades gå och hämta mer. I SMYG. (Jag ville ju fortfarande inte visa att mina förutfattade meningar om fisken faktiskt var fel)
Till slut stod jag inte emot längre. Jag vart helt enkelt tvungen att ge Andrea en eloge och förklara att om hon får för sig att experimentera med fisk någon mer gång, bör hon göra precis såhär!
Förhoppningsvis lär jag mig nu av mina misstag. Nästa gång ska jag inte uttrycka en negativ tanke eller inta ett skeptiskt ansiktsuttryck innan jag faktiskt smakat!
//Benner
