ThimBenner

Ledsen för den dåliga uppdateringen. Jag har varit på Möja och Thim har, som vi alla har märkt, slutat skriva. (hans avhopp är dock inte offentligt än så länge.)

I alla fall. Nu kör vi igen.

Julkänslan här hemma är på topp. När jag kom hem upptäckte jag att pappa och Andrea hade pyntat med ljusstakar och stjärnor i alla fönster och diverse andra julattribut runt om i huset. Jag kände att stämningen var så julig den bara kunde bli!

Då plötsligt fullkomligt exploderar huset i någon slags högljudd och skrikig julmusik av högsta leksakskvalitet. Musiken vägrar upphöra. Efter ca. fem minuters musik utan uppehåll hör jag hur musiken kommer närmare. Andrea har smugit upp för trappen och i sina händer håller hon de musikaliska vidundret. Det visar sig vara en snögubbe som förutom att ösa ur sig en saftig mängd oljud även kunde dansa och lysa.

Andrea var mycket nöjd med sin musikaliske snögubbe och lät den därför sjunga i ungefär en kvart till. När musiken sedan plötsligt dog la sig en läskig tystnad över hela huset.

"Ååååååååååååh va synd, tog batteriet slut nu?" sa pappa falskt efter ett tag.

"Nej då" svarade Andrea och fick den glatt sjungande snögubben att ge sig på en ny 15-minutare.

Familjens senaste tillskott. Ser snällare ut än vad han är...

Just nu sitter jag och knackar pepparkakor och önskar grejer. Jag har i nuläget knäckt fem raka i tre delar. Jag lär troligtvis vara världens bästa pepparkaksknäckare. De handlar, precis som golf, om teknik och psyke.
Misstänker att jag ärvt de från pappa.

Nej, nu ska jag ta den sjungande snögubben med mig och gå ner till vardagsrummet där familjen sitter och kollar på film. Vi ska tillsammans förmedla en härlig julkänsla med våra hjärtkrossande röster.

Det lär inte bli populärt...

//Benner