ThimBenner

Tänk va stilig man kan vara ibland!

Jag har nu just avverkat mitt livs andra begravning. Det var farmors systers man Sune som tråkigt nog hade gjort sitt.

Låter som en ganska avlägsen släkting tycker kanske ni, men i brist på far- och mor-fäder så har Sune gjort mer för mig än morfar och farfar tillsammans.

Under fikat efter begravningen stal en av Sunes gamla vänner showen. Trots att han inte kände en enda av oss som han satt med så höll han konstant i taktpinnen och lyckades få varenda ämne att handla om honom. Efter bara 10 minuter visste jag att han var snart 80 år, jobbade lite lätt med att hjälpa en guldsmed trots sin ålder, hade en särbo sedan fem år tillbaka, bodde vid Albysjön, handlade mat på Vivo, hade ett high tech förstoringsglas av TV-variant som han läste tidningarna i samt att hans släkting nyss flyttat till Huddinge. Jag nickade intresserat samtidigt som jag med blickar försökte få pappa att säga "det är nog dags att tänka på refrängen".

Pappa skakade på huvudet. Jag låtsades då istället få otroligt dålig hörsel vilket gjorde att jag inte kunde höra ett ord av vad farbrorn sa.

Hörseln återkom två timmar senare, lagom tills det var dags att gå och lagom till att få höra farbrorn skryta om sin otroligt moderna klocka som med röst talade om för honom vad tiden var.

Sedan börja han säga "jaha... nu får man väl gå iväg till bussen då..." samtidigt som han med stora hundögon titta runt på alla i rummet i hopp om att få höra "fan, vi har en plats kvar i bilen, åk med oss!"

Ingen reagerade. Den stackars mannen stod vid busshållplatsen och frös när vi lämnade kyrkan. Jag fick nästan lite skuldkänslor... Han var ju hur som helst väldigt snäll!

Idag på hemvägen såg pappa en skylt och tvärstannade plötsligt. Han tänkte impulsköpa en julgran. Jag och Andrea sa nej varpå pappa vart skitsur. "´Nä... De är ju för tidigt att köpa gran nu va? Vi kan ju vänta fram tills sommarn istället..." tyckte jag mig höra hon muttra där framme vid ratten.

//Benner