ThimBenner

Helgen började med Fredagkvällen. Den spenderade jag faktiskt hemma.

Av en tillfällighet började jag kolla på serien Kyle XY, och den visade sig vara överraskande bra. Jag och Jocke WL satt uppe hela natten och såg avsnitt efter avsnitt efter avsnitt efter avsnitt och komenterade på msn. :) Det gick helt enkelt inte att sluta kolla

Tyvärr var säsong 1 bara tio avsnitt enligt Jocke så nu måste vi vänta tills Juni innan vi kan börja se det igen! :O

På lördagen spelade jag först golf och sen på kvällen var det dags för släktträff hemma hos Jonte. Det var våra mormorar som fyllde år. Våra mormorar=Min och Jontes mormor/farmor och Niklas mormor. (Dom är tvillingar)

Tyvärr var inte Niklas mormor kvar när jag anlände (ryktet gick att hon skulle på efterfest).

Kvällen vart lugn.

Idag GICK jag och Jonte hela vägen från hans pappa till hans mamma för att kolla på Kalmar-DIF. Vi var helt utmattade när vi slutligen kom fram 40 minuter senare. (Vi tog btw en vilopaus efter halva vägen då Jonte hade krampkänningar)

Hemma hos Jontes mamma hittade vi hans lillebror Wille i en sandlåda. Lika talträngd som han alltid är när vi ses! Han var iförsig ganska trött så de kan ha varit därför.

Matchen var riktigt riktigt dålig.. sämre än BP matchen. Höll tillåmed på att somna där ett tag, men de va väl av utmattning från vår promenad antar jag...!

Lalle kom förbi i halvtid.

Ja de va väl de. En otroligt spännande och intressant helg helt enkelt!

Kan ju avsluta med att rekomendera er om Kyle serien. tanka den! :)

Btw. Hittade lite bilder från fotbollsturneringen. Den första är på vår matchtröja, den andra är en lagbild från efter turneringen. Vi är dock lite underbemanade då Faik var för besviken för att vara med på bilden och Karima befann sig i ett annat omklädningsrum.


//Benner

Jag är ledsen att ni fått vänta på resultatet från fredagens fotbollsturnering, men jag har varit hos mamma på Möja och har därför inte kunnat skriva.

I alla fall. Fredagen började med körkortsteori på morgonen. Därefter bar det iväg till idrottshallen där Hagsätra Pizzeria samlades för att ladda inför turneringen och snacka taktik. Alla var grymt positiva och otroligt optimistiska. Första matchen spelades mot Hellsens Angels. "överskattade" sa vi och kände hur vi fortfarande flög runt på små moln av optimism. "0-0 kan alla spela mot dom där i sju minuter" hörde jag någon säga.

Plöttsligt var matchen igång och vi hade fått fyra snabba i baken...! Ingen förstod vad som hänt.. "otur" konstaterade vi och kom fram till att detta var turnerinens bästa lag, och 0-4 var faktiskt helt okej siffror. Vi var fortfarande positiva och jag som lagkapten fortsatte peppa grabbarna.

Match två spelades mot förra årets vinnare och stod ganska länge 0-0. Men sen hände det. Vår lysande högerback Danne spelade i en pressad situation hem bollen till vår lite orutinerade målvakt som tyvärr plocka upp bollen med händerna... Frispark exakt vid straffområdet och 1-0. Målet knäckte oss och matchen slutade 2-0.

Jag lyckades för övrigs skjuta ner domaren.

Därmed var vi utslagna ur turneringen men de återstod fortfarande en match, den mot Lärarlaget. Den matchen vi var tvungna att vinna för att rädda vår heder!

De vart en jämn match som tyvärr slutade 0-1... Vi åkte med andra ord rakt ut ur turneringen med målskillnaden 0-7..

Vårt självförtroende var nu helt kört i botten. VI satt nedstämda i omklädningsrummet och lyssnade på sorgsen musik i nästan en timme innan vi gick ut och kollade vidare på turneringen.

Nu gjorde dock en av våra spelare ett karriärbyte. Ghali bytte den förluststämplade pizzabagar-tröjan mot en domartröja och kom att bli turneringens skönaste domare!

Så fort "Galla" betredde planen hamnade han i bråk. Vid varje domslut han tog var han på väg att få stryk. Killen kunde inte ens gå in och vara linjedomare under en straffläggning utan att hamna i händelsernas centrum!

Han är heller inte den fega domaren som bara står där och ser på, utan han kastar sig in i situationen för att stoppa bråk och delar ut knuffar åt alla håll. Knuffarna stoppade inte mycke utan förvärrade snarare situationerna som istället slutade med att de var domaren spelarna ville åt!

Jag och Danne vek oss av skratt där vi satt tryggt och bekvämt på läktaren och såg på.

Tyvärr spelades turneringen aldrig klart.. Med 39 sekunder kvar av den andra semifinalen vart de lite oroligt mellan två personer och helt plöttsligt var det bara svennar kvar på den tidigare så välfyllda läktaren. Resterande åskådare hade slängt sig in på planen för att delta i de stora bråket.

Som tur var dömde inte Ghali matchen. Om han hade gjort de hade väl jag och Danne behövt ge oss in i folkmassan för att försöka få ut den lille stackaren.

I övrigt har jag som sagt bara varit på Möja och tagit de lugnt i helgen. Vilat batterierna efter den ansträngande fotbollturneringen.

//Benner

Igår var jag hemma hos min Kusin Jonathan och min älskade moster Mathilda! (Jag skriver inte såhär bara för att jag vet att hon läser den här bloggen....) ;-)

Där är man alltid så härligt välkommen.
 När man är där får man också träffa Jontes härliga lillebror Wille, som dock brukar hålla en ganska låg profil till en början när jag kommer. Efter ett tag brukar dock spänningarna mellan oss släppa och han börjar prata och leka som vanligt. De är btw en riktig liten värsting, dedär!

Innan vi gick hem till Jonte lirade vi fotboll. Lagen vart Svennarna+finnen mot blattarna. Svennarna vann en enkel seger med 10-4. Jag röstades fram till matchens lirare. De va ett par som ville byta tröja med mig men jag avstod.

Sen va de hem till Jonte för att käka kebab och ladda inför Djurgårn-Halmstad. DIF vann fint med 2-0.

Efter matchen sabbade jag familjens TV som tack för att jag fick komma och kolla. De va egentligen en olycka då allt jag försökte göra var att byta kanal.

Björn (Jontes låtsaspappa) gjorde många försök att repparera min skada utan framgång. Jag kände hur irritationen växte och jag började känna mig obekväm där jag satt i soffan.

Björn gav till slut upp, men efter ca två timmar kom teven igång igen av sig själv. Jag kände mig otroligt lättad!

Med tanke på att teven har fått utstå diverse avancerade experiment av hemmafixaren Wille (de senaste gick ut på att hårt dra en skruvmejsel mot skärmen) så vore de ju snöpligt om en enkel knapptryckning skulle bli dess slut.

Efter de spelade vi TV-spel ända in på småtimmarna då vi slutligen gick och la oss.

Idag har pappa varit sjuk. Precis som alla andra killar blir han fruktansvärt sjuk när de väl slår till. Lider med honom.

Detta ledde till att han tvingade mig att själv laga mat :O

Efter grova protester gjorde jag tillslut en otroligt avancerad pizza. man tog ut den ur förpackningen, la den i ungnen och tog ut den 15 minuter senare. Uttagningen ur ugnen var nog de svåraste. Brände mig som vanligt..

Resultatet vart iaf strålande. Jag tror aldrig jag har ätit en så god pizza i hela mitt liv! De är konstigt va mycke godare maten blir när man gör den själv.

Till slut vill jag bara tillägga att Johanna vart den lyckliga! Hon skrev GB nr 20000 på pa, och vann därmed dejten. Jag tror aldrig jag sett en så glad vinnare i hela mitt liv :) Grattis!

//Benner

Nu är inte detta allt mina kära vänner! Jag har nämligen även åkt på en misstäkt ögoninflamation, vilket gör att mitt högra öga är svullet och igenklibbat.. (låter kanske äckligare än vad de är)

Igår hade jag bara tänkt vara hemma och kolla på US Masters, men så vart de inte. David kom nämnligen på att vi skulle till Karin och småfesta lite.

Vid 12-tiden drog de flesta hem, men vi bestämde oss för att stanna tills bussarna började gå igen på morgonen dagen efter.

Karin och Jossan satte sig nu vid datan, där dom fastnade i ca fyra timmar.

David och jag kollade på tv då vårt sällskap var så osocialt. Vi kollade på reprisen av Barcelona-matchen och på diverse musik-kanaler där vi bland annat fick veta våra "gangsta-namn".

Helt plöttsligt fick jag blixt ont i halsen.. Kunde knappt prata. David skrattade elakt åt de.

Vid 3-4 tiden bestämde vi oss för att sova lite. Jag började med att lägga mig i sängen, hamnade sedan på mattan under bordet och slutade i den lilla bekväma soffan.

De va svårsovet då David snarkade högt (precis som i Torsdags fast inatt var han även täpt i näsan vilket gav ett smått kvävt ljud) och Karins mobil hela tiden fick medelanden.

Men till slut somnade jag och efter att ha legat ihopkrupen som en boll i den lilla kalla soffan i ca 2 timmar kom David och väkte mig och sa att vi skulle till bussen. Stel som en jävla legobit kravla jag mig upp ur soffan och hasade mig ut och fram till busshållplatsen. Väl hemma (kl 06.45) var de bara raka vägen till sängen (ganska mycke skönare än soffan..) och med mina sista krafter drog jag täcket över min lilla spinkig kropp och somnade.

Vaknade imorse och upptäckte att jag nu inte bara hade jävligt ont i halsen, utan även feber!

Inte bra eftersom jag ska till Gotland imorn på försäsongs-läger med golfen.. Bara hoppas jag blir friskare tills imorn så jag kan vara med och spela.

Eftersom jag blir borta nu ett par dagar får vi hoppas att Thim tar sig i kragen och skriver lite!

//Benner

Idag har jag varit på fotboll. Allvsvensk premiär och matchen BP-DIF. Nog sagt om de...

Igår var det roligare! Då var det singstarkväll med Angelo, David, Jonte, Malin och Paulina.

Från början skulle vi köra tjejerna mot killarna, men då tjej-laget tyvärr fick återbud vart det för ojämnt, och vi tog ett gemensamt beslut om att sälja Jonte till tjejerna. Anledningen var att vi ansåg honom som vårt svagaste kort. Men ack vilket misstag! Jonte visade sig vara en riktig sångfågel som lixom sina lagkamrater satte nästan varenda ton.

Mitt lag, Benners persienner IF, hade de tyngre...

David, vårat wildcard, visade sig vara totalt tondöv. "jag är matchotränad" sa han till sitt frösvar.

Han noterade gång på gång nya botten-rekord och till slut vart jag och Angelo tvunga att aggera. "Vi toppar" sa Angelo, och skickade hårda blickar mot den tondöve David. Jag höll med. David petades.

Jag vill inte skryta, men jag kände faktiskt att jag som kapten i Benners persienner IF nog var vår viktigaste kugge. När de andra vacklade visade jag klara ledaregenskaper och sjöng med en sådan känsla att folk fick rysningar. Tyckte mig även se tendens till gås-gud på David.

Vi krigade ordentligt, men hade en jäkla otur..

Slutresultatet: Benners persienner IF - Tjejerna+Jonte IK 1-13

Angelo och jag satt efter matchen och funderade över varför vi inte fick mer poäng. Då kom vi på det! Förutom att vi hade David på laget så saknade vi ju våran utmärkte fotograf Thim, som på ett intensivt och väldigt seriöst sätt tar de perfekta bilderna. "De gäller att hitta rätt light" brukar han säga och le sådär som bara han kan.

Thim är ju lite av en masskot för vårt lag, och de var ett stort avbräck att han inte kunde närvara.

Betygsättning:

Benners persienner IF:

David: +

hade inte sin bästa dag. hade kanske fått mer poäng om han hade struntat i att sjunga alls! haha

Jag: +++++

lysande ledarjobb och otroligt tonsäker. Höll laget uppe.

Angelo: ++++

Fixade våran enda poäng. Otroligt elegant tolkning av Patrik Isaksson-låten.

Tjejerna+Jonte IK

Fem plus rakt igenom. David misstänkte dopning. Tyvärr gjordes inga dopning-tester.
Malin var som vanligt oslagbar, även fast jag var nära att vinna på "de gör ont". Tror de handlade om 40-50 poängs skillnad där om jag inte minns fel! (A)

VI tog en sväng förbi macken för att köpa godis och pizza också. Killen i macken ville se legg när jag la fram pizzan. Han syftade tydligen på ölen jag hade i handen när jag kom och trodde jag skulle köpa den. Efter missförståndet vart vi goda vänner! Vi pratade fest och kom fram till att han var 22 år. Sedan berömde han att jag var otroligt tung som har mamma på bild i plånboken. "Jag vet" sa jag och gjorde min coola min.

Sedan var det dags för Paulina och Malin att åka hem. Jag misstänkte att även David skulle ge sig av hemmåt, men där misstog jag mig. Istället går killen och lägger sig på brädden över min säng, med bena på golvet och huvet snett lutat mot väggen. I den stälningen vart han sovande i ca 2 timmar. Trots ställningen tycktes han sova ytterst djupt och skönt, samtidigt som han snrkade högt. När jag skulle buffa honom lite lätt åt sidan för att själv kunna sova där, vaknade han med ett ryck och skulle gå hem. "måste sova hemma, måste iväg imorn" mumlade han och gav sig ut. Dedär visade sig vara osanning och David undrade själv imorse varför han gick hem för.

Alla somnade och vi vaknade vid 12 tiden. Jag låg då av någon anledning utan kudde. Angelo och Jonte påstod att Jonte vid 8-tiden varit inne och frågat om han kunde få den, och jag helt accepterande bara hade gett den till honom och somnat om. Tror dom ljög, Jonte snodde den nog bara. Vi vet ju att han är lite hal ibland...!


//Benner

Thim befinner sig för närvarande i funäsdalen, vilket leder till att jag på egen hand får "ro den här skutan" (bloggen) nu. I och för sig har jag väl i stort sett gjort de hela tiden, då de känns som Thim mest suttit och alebi-paddlat lite med handen.

Hur som helst. Idag var det äntligen dags för en av våra filmkvällar! (min, Denise och Robbans)

Denise hade fått sovförbud under dagen för att undvika att hon somnade bort sig som senast. Robban var taggad som aldrig förr och hade tillåmed skaffat sig en ny DVD.

Allt gick enligt planerna. Denise planerade vilka bussar vi skulle ta och allt var frid och fröjd.

Sen kom problemet. Denise upptäckte till sin förtvivlan att hennes buss redan hade gått för tio minuter sedan... liten missberäkning där! De kom som en chock för oss båda och hon fick planera om.

Nytt tidschema gjordes och som vanligt sa hon att min buss gick fem minuter tidigare än vad den verkligen går, eftersom hon vet att jag alltid är försenad :D

Vi anlände till Robban ca 30 minuter försent. Robban va lite småbitter över vårt dröjesmål och höll en lite småkylig ton. Jag och Denise svarade genom att ta hela platsen i hans säng-soffa och skratta elakt. Robban ändrade då snabbt om till att göra sin ledsna-hund-min, vilket ledde till att han fick sig en liten hörna av sängen.

Nu var filmkvällen igång och de som hör alla filmkvällar till hände. Martin och Nicklas ringde och bad om att få närvara. Vi körde en snabb röstning och kom fram till att dom fick. (Denise röstade blankt, Robban missförstod röstningen och rösta på moderaterna och jag själv va för inne i filmen för att rösta)

Tyvärr hände något ovanligt efter första filmen. Denise lämnade hastigt filmkvällen med repliken: "nej, nu vart de för mycke action för mig".

Filmkvällen fortsatte med endast manliga deltagare och övergick sedan till tv-kväll där lustgården lite oväntat stod på programet. Vi alla greps väldigt hårt av dramat med silikon-kvinnan.

Sen va de hemgång. Robban ljög INTE om busstiden som Denise gjorde, vilket ledde till att jag nästan missade bussen. lite småelakt..

Dagens låt-tips: Joe Cocker & Jennifer Warnes - Up Where We Belong
Motivering: Inte så jävla rockigt, men efter att ha pressat Nile City avsnitten under timmar de senaste dagarna där den återkommer varje gång de handlar om brandmännen, så är den faktiskt värd de!


//Benner

Igår kväll var det äntligen dags för en efterlängtad återförening! Jag, David och Viktoria hade inte setts alla tre på ett bra jävla tag och lyckan över att få se varandra igen bara svallade i oss. Eller iaf inte mellan mig och David.. Viktoria hamnade som vanligt lite på sidan om och efter 10 minuter tröttnade hon på oss och gick och satte sig i vardagsrummet med min pappa och kollade på TV.

Vi bestämde oss för att gå på en promenad. Viktoria fick tillbaka sitt glada humör och informerade oss om att hon kunde prata teckenspråk.

"Bra, då slipper vi höra din röst" sa David kyligt.

Viktoria vart sur igen. Den här gången hotade hon med att gå hem och vände på klackarna och började gå tillbaka. Jag och David bestämde snabbt att vi skulle ta en sväng förbi parken där vi tidigare gick i skolan. Vi bestämde även att Viktoria skulle med och gick därför ikapp henne, tog henne i varsin arm och drog med hjälp av våld med oss henne mot parken samtidigt som vi halvskrek "nu ska du med oss till parken!".

Folk i omgivningen granskade oss kritiskt samtidigt som de uppmärksamt bevittnade detta som oundvikligen lär ha sett ut som ett försök till våldtäckt.

Efter ca en timme tillsammans slogs jag nu av en fasansfull upptäckt! David hade snaggat huvet.

Jag försattes i chock-tillstånd och när jag får tillbaka medvetandet befinner vi oss med våra gamla vänner Karin och Josse. Vi snackar farsta-fester, "Chippen" och gamla minnen. Därefter bestämmer vi oss för att återigen gå hem till mig och kollar på film med min pappa.

Jag känner direkt igen mig i filmen och utbrister: "den här har jag sett början på!"

Med tio minuter kvar av filmen känner jag fortfarande igen mig. De visar sig att jag sett allt utom de sista 5 minutrarna, som för övrigt va helt meningslösa.

Pappa hann under filmen med att kalla David för: "en ful jävel" samt "flinto". David tog åt sig.

Efter ett känslosamt farväl satte jag mig och spelade en pokerturnering med 2000 deltagare. Gick dåligt. Därefter somnade jag!

//Benner