ThimBenner

Jag har en pangnyhet. Ett riktigt trend-scoop till och med, skulle jag lugnt vilja påstå.

Det är nämligen så att jag har sett en del kändisar idag under min arbetsdag och har därmed tagit del av en gemensam nämnare för dom alla, nämligen cykel.

Till en början med så cyklade Morgan Alling över övergångsstället när vi var på väg till arbetsplatsen. Här snackar vi kanske inte direkt A-kändis, men ändå.

Kort därefter, när jag står och lastar ut glas ur bilen, hör jag en väldigt bekant stämma bakom mig. Jag kan inte riktigt koppla rösten och vänder mig därför om. Där kommer då David Batra, ledandes på cykeln medan han pratar högt i telefon. Här snackar vi väl i alla fall något högre kändisstatus.
Skulle gissa på att cykeln hade minst 21 växlar. Han vill ju vara värst.

På hemvägen susar nästa cyklande kändis förbi. Den här gången är det någon av medlemmarna i "The Poodles", gissningsvis sångaren.

"Kicken" föreslog Thim. Vi (läs jag) kom dock fram till att Kicken är trummisen och att han är den enda man har ett namn på eftersom att han, så att säga, "horar" sig betydligt mer i mediesammanhang än dom andra.

Så nu vet ni allihopa. Ni som håller på och skaffar körkort eller som funderar på att köpa ny bil eller moppe; gör inte det. Köp en cykel istället och bli lika cool som den svenska "kändiseliten".


//Benner

Idag har jag varit ledig och därför förväntade jag mig en lång och härlig sovmorgon imorse. Tyvärr uteblev den...

Klockan 8 vaknade jag nämligen till, då en mustig gitarr drog igång i rummet intill. Ett par snabba och välriktade riff fullkomligt bombarderade mina små trumhinnor, och trots att mina ögonlock knappt gick att hålla uppe så vart det omöjligt att sova. Då ska ni veta att jag är ofantligt svårväckt och att jag har otroligt lätt för att somna om, vilken situation jag än befinner mig i.

Mannen med gitarren var förstås min såkallade plats-lillebror och till lika rumsgranne Robin. Han har nyss köpt en gitarr och passar därför på att öva så fort han får chansen för att snabbt öka sina gitarr-skills. Något som självklart är bra då övning ger färdighet, men ibland är det inte så uppskattat... Som när man har sovmorgon till exempelt. Till Robins försvar kan sägas att han inte visste om att jag låg och sov, eftersom att han inte visste att jag var ledig.

Hur som helst. Efter att ha värmt upp gitarren och kommit in i rytmen så tar den lilla killen även ton. Han sticker helt enkelt på sången. Om det var svårt att sova innan så blir det om än ännu svårare nu.

Jag ligger därför där i sängen och hoppas att Robins skoldag snart ska börja, och att han därför ska ta och cykla iväg. Han småspelar säkert bara någon minut för att slå ihjäl lite dötid innan skolan börjar, intalar jag mig själv.

Här misstog jag mig dock ordentligt. Detta såkallade småspel fortsätter och övergår sakta men säkert till att klassas som en hel spelning. Killen river av låt efter låt på sin hemmagjorda setlist och det hela tycks inte ha något slut.

Precis när jag har börjat vakna till och har samlat ihop tillräckligt med krafter för att förflytta min arma lilla kropp upp från sängen för att säga till honom så tystnar gitarren plötsligt. Showen är över!

Ca. 20 minuter efter att det första ackordet togs har musiken äntligen dött och jag kan återgå till min sovmorgon. Tyvärr har jag nu hunnit bli alltför pigg för att sova och det tar därför nästan 40 minuter att lyckas somna om. Men skam den som ger sig, har man sovmorgon så har man!


//Benner

Jag fick nyss en ordentlig chock när jag gick in på aftonbladet.se.
Sån här statistik gör mig nämligen fundersam. Tror verkligen nästan hälften av Sveriges befolkning på spöken?
Det är ju heller inte så att det bara är några stycken som har svarat, utan vi snackar om ett saftigt antal röster på hela 13252 personer.

Ca. 20% av dessa är dessutom kluvna i frågan och vågar verken svara ja eller nej. Dom är sådär klockrent svenskt osäkra skulle man kunna säga. Vill inte riktigt avgöra den saken. Herregud, antingen tror du väl att dom finns eller inte?

Nu när jag sett hur folk svarar på den här frågan så kan jag för första gången i mitt liv förstå att dessa program som "hemsökta hus", och andra "blajprogram" om spöken kan få sändas på TV. Folk tror ju helt enkelt på det...


//Benner

En av anledningarna till att jag har börjat blogga igen är att Robin och Andrea har börjat få på tok för mycket luft och svängrum här hemma. Dom tar dom bästa soffplatserna, sätter upp egna regler och har på sista tiden själva utsett sig själva som husets överhuvuden.

Vi alla vet att det är fel. Jag och pappa är helt klart dom två personerna som bör ha bestämmanderätten här på Krokvägen.

Förr i tiden var ju detta även verklighet. Jag och pappa kunde röra oss fritt och bete oss hur vi ville. Robin och Andrea sa inte emot. Detta berodde enbart på en sak. Bloggen.

Bloggen var nämligen ett hot. Dom båda visste precis vad som gällde; minsta lilla snedsteg var lika med negativ publicitet i bloggen som alla läste.

Vi hade dom helt enkelt i en liten ask. Vår önskan var deras lag osv.

Nu är det dags att återigen återta tronen, och med bloggen som hot ska vi återigen få Robin och Andrea att krypa vid våra fötter!

Nya tider är helt enkelt på gång på krokvägen.


//Benner

Eftersom att Kjelle (glasmästaren som jag egentligen jobbar med), har varit i Norge så har jag idag och igår jobbat med hans anställda Rikard.

Rikard är precis som Kjelle snäll, lugn och trevligt och har varit kul att jobba med. Våra bästa stunder sker dock inte på arbetsplatsen, utan i bilen på väg till och från jobbet. Då sitter vi nämligen och bedömer och kommenterar alla dom tjejer som vi passerar. Rikard är extremt bra på detta.

Plötsligt kan han stanna och släppa över en tjej vid ett övergångsställe och utbrista "aha, en riktig basket-tjej!", efter att ha sett henne i en sekund.

Jag granskar tjejen ifråga noggrant och kommer fram till att hon är ungefär 160 cm lång, bär jeans och ser ut som vilken studerande tjej i 20-årsåldern som helst.

Jag ger Rikard en frågande blick och undrar hur han kan se det, jag menar, hon är ju varken lång eller ser speciellt sportig ut.

"MEN! Hon har ju typiska basketskor ser du väl?!", säger Rikard med en sådan övertygelse att det hela verkar självklart.

"Jo... det borde jag ju ha förstått", säger jag tveksamt.

Rikard nickar instämmande och sedan är det dags att snacka om nästa förbipasserande.

Sådan är han, Rikard. En riktig tjej-bedömar-expert.


//Benner

Om vi ska få igång den här bloggen på allvar igen så måste vi göra förändringar. Vi måste få en nystart. Därför har jag en del synpunkter på ett antal mindre projekt som skulle kunna göra bloggen något fräschare.

Jag har även tagit del av era synpunkter via era kommentarer.

1. Ny profilbild. Kanske kan vara på tiden? Vi var ju bara små pojkar när den där bilden togs, även fast vi leker stora med våra coola öl.

Vi är dessutom så genomdruckna att man inte får någon vettig kontakt med våra ögon, vilket ger ett smått oseriöst intryck.

2. Bort med playboy-kaninen. Det har diskuterats på veckomöten tidigare men har aldrig blivit av. (veckomöten är något som aldrig äger rum, men som vi ändå nämner för att verka seriösa)

Thim har dessutom alltid känt ett starkt hat mot den.

3. Uppdatera oftare. En självklar punkt som många av er har påpekat. Vi har ju tidigare skrivit ungefär lika många gånger i veckan som "Efterlyst" har sänds på TV (dvs. en), vilket givetvis inte är acceptabelt.

4. Mer nakenbilder på oss. Även detta var en önskning från er läsare (troligtvis en pervers jävel), något som vi överväger att ställa upp på. Vi är ju trots allt extremt läsar-kåta. Faktum är att jag faktiskt söp Thim under bordet i helgen, och smygplåtade honom i sköna och sexiga positioner efter att han deckat. I bara mässingen formaterade jag hans lilla kropp i dom mest bisarra ställningar ni kan tänka er.

Jag ska ta ett snabbt snack med Thim och kanske, kanske, kanske kommer dom därefter komma ut på sidan. Jag menar, vilket slags break skulle inte det kunna leda till liksom?

Efter veckomötet imorgon kommer kanske fler idéer publiceras.

Nu är det hög tid att sova och vila upp sig inför den uppkommande arbetsdagen.


//Benner

Det gläder mig en smula att vi fortfarande har läsare på den här sidan.
Trots att jag och Thim fullkomligt har pissat er i ansiktet det senaste kvartalet, så snittar vi för närvarande ca. 10 unika besökare/dag.

Inte illa med tanke på att det var en och en halv månad sedan vi skrev vårt senaste inlägg... (bortsett från inlägget tidigare idag som inte räknas)

Som ni säkert förstår så har ofantligt mycket hänt i våra liv sedan ni sist hörde av oss. Vi är i stort sett två helt nya människor.

Här kommer ett smakprov:

17:e Augusti. Thim fyller 19 år, en ålder som ger honom många fördelar. Ni vet, när man är 19 så får man göra en hel del saker som man inte fick göra när man var 18...

31:a Augusti. Jag lägger tillfälligt golfkarriären på hyllan.

1:a September. Med en avslutad golfkarriär på meritlistan börjar jag jobba som glasmästarlärling. Jag klassar mig därmed som en riktig knegare och funderar på att rösta rött i nästa val. Ni vet, är man arbetare så är man.

10:e September. Jag fyller 19 år! Jag tillbringar födelsedagen på Olearys tillsammans med Danne och Linnéa, som jag för övrigt inte hade träffat sedan studenten. Vi åt, drack och kollade på Sverige-Ungern. En trevlig kväll helt enkelt.

13:e September. Jag får meddelande från Danne med texten "Grattis Benner!"

Jag frågar vad han menar och han svarar osäkert: "fyller inte du år nu eller var det förra helgen?"

Jag informerar Danne på ett kyligt sätt att jag fyllde år tre dagar tidigare och att han faktiskt var med och grattade mig då. Stämningen mellan oss blir kall.

Som sagt, mycket har hänt och mycket finns fortfarande kvar att hända.


//Benner

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt dra igång den här bloggen igen, men många är det. Resultatet blir i alla fall alltid detsamma.

Jag sitter där framför datorn och får plötsligt en idé. "Fan, jag skriver ett inlägg i bloggen så vi får liv i den igen!", tänker jag för mig själv. Därefter sätter jag igång.

Jag skriver och skriver och skriver. Jag granskar med nöjda ögon vad jag lyckats skriva ner och fortsätter. Allt går som på räls.

Plötsligt kommer jag dock till ett kritiskt läge i texten där allt låser sig. Jag får helt enkelt inte till det där sista avgörande som gör att inlägget blir fulländat. Jag når liksom inte poängen.

Allt rinner istället ut i sanden och jag tvingas stänga ner sidan med ännu ett misslyckande i bagaget.

Nu får jag nog lov att be om ursäkt för att jag lät så djup här, det är ju liksom inte riktigt mitt och Thims koncept vad gäller den här bloggen.

Dessutom är nog djupheten i det här inlägget djupare än vad många av er förstår! Snacka om djupt.

Man kan nog helt enkelt inte vara som alla andra om man ska förstå.


//Benner