ThimBenner - Bara värdelösa människor slipper kritik.

Min bild av Kodjo

 

Ungefär sådär har jag föreställt mig denne "Kodjo". Förstår ni mitt mindfuck nu?!

 

//Thim


Kodjo i P3

Jag lyssnar ofta på P3 på jobbet, och då på "morgonpasset" med bl.a. Kodjo.
Jag har alltid föreställt mig Kodjo som den typiska svennen, möjligtvis att han har lite chilienska rötter, och antagit att "Kodjo" är ett smeknamn från gud vet vart.
DÖM av min förvåning, nej CHOCK, när jag snubblade över denna video:


 

Han HAR ju inte en svart röst, hur kan han då VARA svart? Mitt huvud får inte ihop det här. ÄR det dubbat?


//Thim


Detta Nippon!

Ja, e24.se skriver om pizzakedjan Domino, som firar 25 år på Japanska marknaden. För att fira detta har man gått ut med en jobbannons där man söker ett 18-årigt pizzabud. INGA krav på tidigare erfarenhet eller utbildning, what so ever.

Bara det faktumet att man firar genom att anställa en HELT vanlig tonåring får mig att reagera en aning. Saker och ting är ju i och för sig annorlunda over there, man äter sjögräs och noppar könshår.

MEN, nu är det så att den här vanliga fjuniga, soffliggande, slas-has till pizzabud kommer få en astronomisk lön på 200 000 SEK i TIMMEN! TVÅHUNDRATUSEN SVENSKA KRONOR, fast i japanska yen då, kanske.

"Vi är förvånade över hur stor uppmärksamhet detta fått, säger Dominos talesperson." No shit?
"- En vild gissning är att det är lönen, som är 2 500 gånger större än en normal japansk timlön, som drar." NO!?! SHIT!?!

Nu får dock den anställde bara jobba i en timme, och det kommer endast att anställas ETT pizzabud i denna top notch-pizzabud-klass, men är det inte ett väldigt udda sätt att fira 25 år på? Kan inte pengarna läggas på ett rejält fylleslag i japansk anda?
Sjögräs och självplågning für alles!


//Thim

BennerBenner

Jag vart lite sugen på att blogga lite häromkvällen, men det la sig rätt snabbt. Jag är ju som sagt rätt så säker på att den här bloggen är tvärdöd och att blogga då känns ju inte så galet motiverande. Det känns mest meningslöst.
Jag och Thim ska därför, på nästa torsdags-möte (ja, vi har fortfarande sånna), diskutera lite andra utvägar.
Själv är jag lite inne på att låta den här bloggen begravas och istället starta en varsin ny blogg. Denna är ju som sagt död enligt mig och att då inte begrava den känns lite konstigt. Jag menar, vi kan ju inte ha en döing som ligger här och ruttnar. Så gör man ju faktiskt inte.
En varsin blogg skulle dessutom ge oss en morot som vi tigare inte har haft. Ett slags tävlingsmoment. Ett rent jävla kukmäteri i vem av oss som kan få flest läsare och därmed få äran att bära den gula ledartröjan. Eller skulle det bli den rödprickiga "berg-pris-tröjan"? Det är ju trots allt en slags klättring. Skit samma, i våran lilla läsarskara så tror jag att tour de france-intresset är rätt så litet, så att relatera till det känns ju inte helt optimalt.

Hur som helst. Vad skulle ni tro om detta? Är det en vettig idé? Har vi en deal?
Har vi ens några läsare som svarar på detta?


//Benner

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

 

Alla har ju ett favoritklipp på YouTube, de där klippet man kan se om och om och om igen.
Jag tänkte dela med mig utav mitt, och försöka sätta fingret på varför just detta klippet är så otroligt bra att det förtjänar en plats i denna blogg.

För de första så ska det förklaras att det är en live-inspelning från Annexet, när kent framför sin troligtvis största låt, "Mannen i den vita hatten (16 år senare)", som ligger som avslutningsspår på skivan "Du & jag döden" från 2005. Inspelningen är ifrån vårturnén iår.

Innan ni börjar titta så vill jag be er att maxa volymen, eftersom musik gör sig bäst när det är på gränsen till outhärdligt högt.

Till klippet då. När frontmannen Jocke Berg står där med sin akustiska gitarr och hjärtat i bakgrunden sakta slår sina slag, så vet ALLA vad som komma skall. Det är det ultimata klimaxet som väntar. När sen trummisen Markus Mustonen räknar in "en, två, tre, fyr!" och smäller av vad som av många klassas som Sveriges genom tiderna bästa låt, så är alla med på noterna. Jocke tar ett par steg framåt och kör sin patenterade "kom igen nu!" viftning med händerna.
Melodin som spelas här, är för mig melodin för frihet. Jag känner en enorm frihet, en lättnad när jag hör den.
Sen tystnar det ner och versen går igång. Från första orden; "en bänkrad i en rastlös sen april", så är alla 5000 människor där ute med. Dom är en del av det här. Folk skriker rakt ut, av lycka, hoppas jag. Versen är väldigt lugn, men trappas upp mot slutet och återgår till den där "frihets-melodin" och jag kan bara tala för mig själv, men man KAN inte låta bli att inte ryckas med. Någon tjej skriker rakt ut och man får tankarna på hur man sett folk skrika och svimma under Beatles-spelningar.
Vers igen, den där upptrappningen igen. Och sen tar Jocke av sig gitarren och det är NU, det är nu som kent blir sådär bra som bara kent kan bli och allting blir.. ja de blir snudd på obeskrivligt. Man vet att "shit's about to go down". 
Scenen dränks i ett hav av rött ljus, versen om en pojke han aldrig kände, som tänkte tankar han aldrig tänkte, om känslor som slår och spränger och en vardag full med hån. "ja vi va alla en gång små". Han sitter på knä, bara decimeter ifrån front row och fullkomligen älskar med publiken. Det är en fin stund, en känslig stund. Sen ett gitarrsolo från Sami Sirviö som är EXAKT vad man vill ha av ett gitarrsolo: kort, känsligt och helt jävla otroligt bra. Jocke dansar runt, han hoppar, han eldar igång publiken än mer och sen nästa vers, än bättre än den förra. "jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös", "jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö", "men älskling vi ska alla en gång dö". Jag vet att det är många utav dom 5000 åskådarna som gråter här, som tagit ut sig maximalt emotionellt sett. Dom gråter utav både lycka och sorg, för dom har alla ett speciellt minne till den här låten. Vad några utav dom inte vet, när den sista refrängen klingar ut, är att det inte är slut än. Det är den perfekta låten, med de perfekta slutet och ÄNDÅ blir de bättre än såhär.
Pass på, 06:26, "ja vi ska alla en gång dö, ja vi ska alla en gång dö", sen basen från Martin Sköld som pumpar på, precis som hjärtat bakom trummorna. Och vad folk inte har en aning om, är att dom nu ska få höra det mest genialiska som skrivits på det svenska språket.

Extravers nummer ett:
"Det jag vill ha kan inte köpas, inte stjälas, fås till lås
det jag vill ha kan inte ägas, det är så mycket större än så
jag kastar pappersplan från höghus, mot en gnista gömd i snön
jag måste tro att det kan hända, jag måste drömma min egen dröm

för du och jag ska aldrig dö, nej du och jag ska aldrig dö
"

Återigen står han längst ut på scenen, pekandes på alla oss, och just då är man säker: "vi ska aldrig dö".

*BAM BAM BAM*, Jocke spritter av energi och hoppar runt och ut från taket flyger tusentals röda svalor. Det är här klimaxet inträffar. Jag kan inte sätta ord på känslorna i detta läge.

Och när den andra extraversen klingar ut:
"det vi har ska aldrig dö, nej det vi har ska aldrig dö"
Mitt hjärta slår lika tydligt och hårt som hjärtat på scenen.
Där står vuxna och barn, tjejer och killar, fulla och nyktra, och bara håller om varandra. Dom har bevittnat bland det vackraste som går att uppleva inom svensk musik, och det enda dom kan säga till varandra är "du och jag ska aldrig dö".

För att summera det hela så drar jag ett citat utav Jocke Berg själv: "ibland är de vackert"

PS1. Ja, jag är medveten om den tondöva killen som sjunger på 06:00 DS1
PS2. Nej, jag är INTE den tondöva killen DS2


//Thim


Allvarligt

HUR skriver man seriösa blogg-inlägg? Ska jag ge tvätt-tips? Ska jag ge er några hemliga recept? Ska jag skicka ut små visdomsord?

Lufttorka hellre än torktumla
Bacon funkar till ALLT
Kids, don't smoke


//Thim


Ibland är en dröm det finaste man har

Oftast skriver vi något lagom kul sådär, något vi varit med om under dagen. En obetydlig sak som vi valt att se genom våra mest ironiska glasögon och sedan delat med oss om vad vi sett.
Nu är det så att det inte händer så mycket i en 21-årig diskplockares liv en kall oktobermånad.

Faktum är att det händer så lite så jag mestadelen utav tiden mest bara ligger just här, i min säng, och stirrar upp i taket. Sen låter jag tankarna flyta runt, mer och mer. Man kan komma på sånna otroliga saker när man gör så.

Nu har jag tvättstugan. Det var, tyvärr, allt jag kom på nu.


//Thim


Liket lever

Nu tänker jag sparka igång dehär jävla liket till blogg.
Vilka är med mig?


//Thim

En plats i solen

"Den 30 juni ger Kent ut sitt nionde studioalbum “En plats i solen”."



Så glad blir jag då. (japp, gör alltid en ap-min och dubbla tummar upp)


//Thim

Paj

Har precis svängt ihop en rabarberpaj. Nu ska jag låta den stå och svalna på fönsterbläcket, enligt tradition. Under tiden ska jag lägga mig på sofflocket och sova räv ett litet slag. Hoppas ingen tar min paj, de vore ju nedrans typiskt!


//Thim

Plosjö wants me

Kikade in på Facebook häromdagen. Möttes av detta:

För att göra en lång historia kort: jag skickade en vänförfrågan till Marie för längesedan. Och jag har väntat. Som jag har väntat! Hon spelade svår, varken accepterade eller nekade. Höll mig på halster.

Nu kanske ni tycker att det känns lite konstigt, desperat och kanske en gnutta obehagligt. Det är de också, men nog om det. Till mitt stora förtret såg jag att Marie nått den magiska gränsen på 5000 vänner. För er som inte vet så går gränsen för hur många vänner man tillåts ha, på 5000. Varken mer eller mindre. Marie hade alltså ingen möjlighet att acceptera min vänskap, trots att hon troligtvis ville (klart som fan hon ville).

Marie gjorde då det enda rätta. Hon raderade en handfull totala främlingar, pilska tonårsgrabbar och obehagliga snuskgubbar, för att istället göra plats för Niklas Thim.

Det krävs väl ingen raketforskare för att räkna ut vad hon är ute efter, va?

 



//Thim <3 Denise


Min gamla tandborste

Tänkte passa på att slå två flugor i en smäll, nämligen bjuda er på ett skratt och samtidigt döda alla mina chanser med de kvinnliga könet.

För en månad sen så stod jag och borstade tänderna. När jag sköljt av tandborsten så tappar jag ner den bakom toaletten, där dammråttorna bor. Självklart kastade jag den, jag var ju ändå klar med den. För säkerhetens skull började jag leta efter min nya tandborste, som jag hade köpt för någon vecka sen. Jag hittar den inte och tänker "äh, jag köper en ny direkt efter jobbet".

Jag köpte ingen ny. När upptäckte jag detta? Morgonen efter.
Där står jag, luktar så in i helvete i munnen av morgon-andedräkt och apelsinjuice. Vilka alternativ har jag? I min värld fanns då bara ett alternativ: att plocka upp "dammborsten" ur papperskorgen. Sagt och gjort, gräver fram den och sköljer den noga och länge (man är ju inte äcklig?) och skrider sedan till verket. Efteråt känner jag mig smutsig, riktigt riktigt smutsig. När jag lämnar badrummet så ser jag något plastigt skymta fram på tvättmaskinen. "What is that?" frågar jag mig själv. Jag sträcker fram handen och drar upp plastförpackningen.
Min nya tandborste.


//Thim

Digital-tv

Tänk om allting vore så enkelt som att man bara fick en lapp, där man kryssade i vilka kanaler man ville ha och sedan fick dom?

Sen i julas har jag försökt få hem canal+, för att kunna se min favoritfotboll i premier league. Dessutom skulle jag få en digital-kamera om jag tecknade canal+ i 12 månader. Vilket kalas-erbjudande, va!

Det gick inte. Jag var tydligen ingen registrerad comhem-kund, och här börjar en lång, utdragen och smutsig tvist.
Comhem hävdar att jag inte är kund, hyresvärden hävdar att jag är det, comhem hävdar nu att hela föreningen är en kund, hyresvärden hävdar att det stämmer, men att jag också är en unik kund. Tillslut (3 månader senare), ringer jag comhem och slår näven i bordet. Nu får det fanimej vara nog! 
När jag för 1238932 gången förklarar mitt problem för tjejen i telefonen, så avbryter hon mig plötsligt: "Är det du som är Niklas Thim?"
Jag kunde se framför mig hur dom målat karikatyr-bilder utav mig och använder dessa som måltavlor, disktrasor och toalettpapper.
"Ja, det kanske de är..." säger jag lite lurigt.
"Jamen vi har lagt in en beställning på ett digital-tv paket åt dig, för två minuter sen."
Jag kollar min mail och ser att någon hade tagit sig friheten att beställa comhem-small, canal+ total och en digitalbox till mig.

I början på veckan efter så dimper det ner det ena comhem-brevet efter det andra. Först kommer kortet. Sen kommer en autogiro-blankett. Sen kommer en räkning. Sen kommer allmän information. (Varför kunde inte allt detta läggas i samma brev, eller skickas samma dag?)

Men något ganska väsentligt saknas, nämligen digital-boxen. När 1½ vecka har gått så ringer jag igen. En ny tjej svarar: "Jaha, Niklas Thim. Har du fått hem dina grejer än?"
Jag är verkligen finnen i deras röv.
"Nja, allt utom boxen" svarar jag.
"Vilken box? Det finns ingen beställning på någon box. Men ser här att du fått ett mail där det står att det ska skickas en, så jag skickar en nu på en gång. Det bör ta upp till 5 arbetsdagar"

Idag fick jag brevet, "du har ett paket att hämta!". Eller rättare sagt; jag fick breven. Två brev, två paket.. två digitalboxar! Och som om inte den här historien har varit jobbig nog, nu visar det sig att canal+ förlorat rättigheterna att sända premier league. Jag har alltså kämpat i 3 månader och tecknat ett 12 månaders avtal á 269 SEK per månad, för att få se dom sista 8 omgångarna. Och ingen jävla digital-kamera fick jag heller.

Jag har aldrig känt mig så lurad.


//Thim

Kan vi en gång för alla reda ut dehär?

Vad i helvete gör en ingenjör? Är det bara jag som inte fattat de?


//Thim

Spontan-handla

Livsfarligt. Följde med mamma och handlade, fyllde knappt en halv kasse, pris: 695,20 SEK.

It's a hard knock life


//Thim

Joraasattee

Bloggtoppen.se Vår profilbild

ThimBenner

RSS 2.0