ThimBenner

Igår var jag på barnkalas hemma hos Andreas syster. Det var hennes son som fyllde 8 år.

Alltid när vi är på besök där så brukar jag och han spela en match på hans fotbollsspel. Ni vet, ett sånt här spel där man står på varsin sida av bordet och snurrar på pinnarna för att få spelarna att skjuta.

Jag är Inter och han är Stuvsta. Stuvsta vinner alltid.

Igår var hur som helst spelet trasigt, så matchen uteblev. Besvikelsen var stor eftersom jag laddat länge för den här matchen. Jag tänkte inte skona honom denna gång. Inte släppa in några mål för att vara snäll. Jag tänkte helt enkelt skita helt i att han bara är 8 år och att det dessutom var hans födelsedag. Jag tänkte köra över honom fullständigt.

Synd att spelet var trasigt, som sagt.

All den energin som jag sparat för att slå honom på fotbollsspelet använde jag nu istället för att spöa familjen på singstar. Andrea och Robin var kaxiga som vanligt och hävdade självsäkert att dom skulle spöa mig båda två.

Ett par minuter senare hade jag krossat dom båda, och satte mig på ett överlägset vis i soffan och bara njöt. Jag flinade självgott och skickade hånfulla blickar mot dom båda.

Plötsligt förändrades dock min situation drastiskt. Jag vart nämligen förälder!

Andreas systerdotter Tindra dök nämligen upp med tre stycken dockor som jag tvingades byta kläder på. Sedan skulle vi gå ut och gå med dom.

Efter att ha promenerat runt med dockorna i tio minuter, lämnat och hämtat dom på dagis och återigen bytt kläder så fick vi tillökning i familjen. Vi hade plötsligt ÅTTA stycken ungar! Jag vart aningen tveksam. Tyckte vi gick för fort fram.

Mest tveksam var jag dock inte över antalet barn. Visst, åtta är många, men det var speciellt ett av barnen som jag riktade min tveksamhet till. Barnet ifråga var nämligen mörkhyat. Jag misstänkte starkt att jag inte var pappan till barnet.

Så försiktigt som möjligt försökte jag fråga Tindra om hon haft en utomäktenskaplig affär, men hon nekade. Jag tog inte upp samtalsämnet igen, utan accepterade bara situationen samtidigt som jag kände att ett frö av ilska grodde i mig.

Plötsligt kom dock droppen som fick bägaren att rinna över. Tindra gick nämligen och hämtade vårt nionde barn. Jag tittade på barnet och skakade på huvudet. Det var nämligen inget normalt människobarn, det var ett hårigt litet lamm!

-Aldrig, jag accepterar inte det där barnet som mitt. Du har varit otrogen, sa jag bittert.

Tindra nekade igen och tyckte jag var larvig. Såhär ser barn ut ibland.

Som om det inte vore nog med att jag skulle tvingas acceptera detta lamm som mitt barn, så tyckte Tindra även att jag skulle ha lammet i knäet och mata det med välling. Jag vägrade och leken avslutades. Tindra var sur.

Kvällen avslutades med lite Buzz, där jag och pappa åkte ut först varje gång. Alla gick ihop i en pakt mot oss. Jag och pappa vart griniga och sa inte ett ord under resten av kvällen. Vi kände oss svikna.

Hemresan vart därför knäpptyst och väl hemma gick vi och la oss direkt utan att säga god natt. Som i protest, liksom.


//Benner