Dessa busschaufförer...

Jag går ut mot busshållplatsen. Snön yr och minusgraderna gör sig påminda mot min arma hud. Jag biter ihop och försöker uthärda kylan, bara 2 minuter kvar nu.
Klockan blir 18.16 och min buss bör anlända. En buss kommer. "Ej i trafik".
18.20, en ny buss kommer. "721 Tullinge station".
18.22, en äldre man, troligtvis bara veckor ifrån pension, kommer gåendes mot den frysande skaran som väntar på bussen. Han är klädd i busschaufförskläder och informerar oss om att en buss är påväg!
Jag gör mig påmind om ryktet som säger att bussen inte får vara mer än 7 minuter försenad, då får man åka gratis.
Som alltid annars när det börjar närma sig 7 minuters gränsen så lägger jag upp min plan. Jag ska bara snabbt gå förbi chauffören, inte visa något busskort. Han kommer ropa: "Hallå där, man måste betala för sig!", varpå jag ska kontra blixtsnabbt med ett: "Och du skulle varit här för 7 minuter sen, idiot!". Sen skulle jag dra ihop mina ögon och ge honom en hård, kall blick.

18.30, en buss kommer. "Ej i trafik". Den svänger in på hållplatsen och vår snart pensionerade busschaufför informerar oss om att detta är vår buss, 713 mot Visätra sportcenter. Han säger åt mannen som kör bussen att öppna alla dörrar. Här ska nämligen ingen behöva betala, det är bara att stiga på. Sedan tar han själv över körandet.
Under resans gång så ber han varje ny passagerare om ursäkt och talar om vad som hänt (bromsarna i den förra bussen saknade luft, så vi fick en ny. Som dock saknade bensin...).

Än en gång har jag stått där och frusit och undrat var i helvete den där bussjäveln befinner sig, förberett en riktig avhyvling till den värdelösa chauffören som inte kan hålla en tid.
Och så får jag alltid den trevligaste, mest kärleksfulla och oskyldiga chauffören, ja människa överhuvudtaget, som någonsin vandra på denna jord.
Det är inte rättvist, någongång måste jag få ut min ilska. Risken finns att jag begår ett vansinnes-dåd, kanske löper amok inne på Åhléns med en ljusstake. Fem personer hinner jag slå ner, varav 2 är barn, innan jag blir nerbrottad av 3 stora väktare, får en elpistol mot halsen och tårgas i ansiktet. Jag ser offren ligga och blöda ymnigt från sina huvuden, samtidigt som jag får elstöt på elstöt genom min kropp. Och detta bara för att jag inte får släppa lös min vrede på busschaufförerna.


//Thim


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0