tennisdags

Idag efter idrotten fick Angelo och jag (läs jag) en snille-blixt. Vi bestämde oss för att det var dags för en prestigefylld tennismatch.

Det började dock illa. När Angelo gick ut till bilen så visade det sig att han fått parkeringsböter på 700 kr för att ha stått på handicap-plats. Surt. Speciellt surt med tanke på att varken han eller ja visste att det ens fanns hadicapplatser där.

Men men. Efter att ha hämtat rack, bollar och vatten hemma hos Angelo så bar det iväg. Angelo hämtade även svettband för att verka lite extra seriös. Ett tag övervägde han starkt att även köra i pannband, men där någonstans drog jag gränsen. Jag tyckte nämligen att han gick in lite väl hårt för det och att han dessutom skaffade sig ett överdrivet stort psykologiskt övertag. Angelo vart grinig, la ifrån pannbandet och gav mig därefter sura blickar.


Väl på banan fortsatte hans aggressioner och jag kände hur han nästan siktade på mig när han levererade sina hårda backhandslag. I syfte att skada.

Jag vet inte om hans ilska berodde på böterna eller på att han inte fått ha på sig pannbandet...

Med sitt offensiva spel lyckades Angelo förhållandevis enkelt ta hem första setet med 6-3. I och med sin setseger avtog ilskan. Jag misstänker att han började känna att segern var bärgad, och började nu lägga mer fokus på segertalet och mindre fokus på ilska.

Detta utnyttjade jag. Som en ny människa gick jag ut på planen och tog dom två första gemen. Därefter var det roliga slut... Angelo tog nämligen 6 raka och vann det andra setet med 6-2. Sedan hånades han och var mallig.

Jag var bitter.

Jag började skylla på att Angelo hade gett mig det sämsta racket (vilket han hade) och att underlaget passade honom bättre (vilket det gjorde). Jag är ju som vi alla vet lite mer av en grusspecialist...


Hur som helst. Jag är verkligen inte en dålig förlorare, därför vill jag nu öppet gratulera herr Angelo. Han var veeeeeerkligen förtjänt av segern. Att han sedan försökte skada mig och att han gav mig ett rack som saknade cirka hälften av trådarna spelar ju ingen roll...

Det handlar inte bara om att vinna, även fast vissa verkar tycka det...


Nej, eftersom jag inte är någon dålig förlorare så jag accepterar det. Även fast jag tyckte att hans uppträdande var jäääääääääääävligt osportsligt...



Nästa vecka är det returmatch. Då ska jag ha eget rack, egna svettband, eget pannband och egna bollar. Då jävlar ska jag vinna!


//Benner


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0