Det humanistiska perspektivets förklaringsmodell
Just nu sitter jag och "skriver" ett psykologiarbete om det humanistiska perspektivets förklaringsmodell. Smaka på det. Ta orden i munnen. Det humanistiska perspektivets förklaringsmodell. Tunga grejer.
I rummet intill sitter min låtsaskusin Timmy och spelar TV-spel. Han är helt inne i spelet. Så inne att han till och med sitter och skriker. Han blandar hysteriska glädjeskrik med gråtfyllda utbrott i ren förtvivlelse. Nyss lät det "JAAAAAAA! JAAAAAAA! JAG ÄR BÄST, JAG ÄR BÄST!", och jag hörde hur han verkligen studsade omkring i rummet i ren glädjeyra.
Detta i kombination med det knepiga ämnet gör att pluggandet går långsamt. Att jag dessutom sitter och skriver här istället för att skriva på mitt arbete förbättrar inte direkt saken.
Därför ska jag nu ta och skriva lite. Den kritvita A4 sidan med det svarta blinkande strecket har nu nämligen stått och väntat i ungefär åtta timmar...
//Benner
den där blanka sidan med ett blinkande streck har jag gjort mig bekant med lite för många gånger när jag ska plugga. :O
haha. det är retfullt. Jag tycker nästan att det blinkar på ett lite stressande sätt dessutom!
Nu är arbetet i alla fall klart :)
