ThimBenner

Igår umgicks jag med David och Viktoria för andra dagen i rad. Såhär ofta har vi inte umgåtts sedan tiden då jag bodde i Älvsjö, vilket var för ungefär ett år sedan.

Det hela började med att Viktoria ringde vid sextiden och ville åka till Gröna Lund.

- Hm. dom stänger vid tio och vi kommer inte vara där förens tidigast klockan sju, sa jag tveksamt.

Viktoria vart grinig och lämnade över telefonen till David. Hon tyckte fortfarande det var en bra idé.

Jag och David kallpratade istället i ca 15 minuter utan att komma någonvart, medan Viktoria muttrade i bakgrunden.

- Bio då? Föreslog jag.

- Ja kanske det, sa David positivt.

- Gröna lund... muttrade någon surt i bakgrunden och våra bioplaner skrotades.

Vi bestämde oss för att träffas hemma hos Viktoria istället och bestämma något då.

Plötsligt var klockan 21 och vi satt rastlösa i Viktorias soffa och väntade på bättre tider. Vi rullade tummarna och gav varandra blickar som sa: "vad ska vi hitta på då?".

Jag föreslog att vi skulle kolla lite på fotbollen tills vi kom på en vettig idé. Trots ihärdigt stöd från min vän David så röstades förslaget ner. Både jag och David yrkade på fusk vid rösträkningen. Viktoria var dock stenhård och fullkomligt omedgörlig. "Ingen fotboll här inte", sa hon och flinade elakt och skadeglatt.

Istället föreslog hon bio. "Men jag sa ju det för flera timmar sedan! Nu är det ju försent?!", sa jag spydigt. Viktoria vart grinig igen.

Till slut åkte vi i alla fall och hyrde en film vilket gjorde alla på bra humör. Den goda stämningen mellan oss flödade!

En timme in i filmen var stämningen dock farligt nära minusgränsen igen... Filmen var seg och inget hände.

- Asså. Man vet ju redan från början hur den här filmen ska sluta, det är ju bara massa onödigt prat emellan, sa Viktoria.

- Hur kommer den sluta då?, Frågade David.

- Jamen. Dom kommer ju hitta den där killen och så. Eller inte vet jag, svarade Viktoria.

- Jomen precis..., sa jag och David och skakade på huvudet.

Efter filmen skiljdes vi åt och jag begav mig återigen hem till Huddinge. Jag försökte leta efter radiokanalen som sänder karlavagnen för att öka mysfaktorn på min natliga biltur men misslyckades. Det hade säkert slutat sändas.

I ren demonstration åkte jag därför hela vägen hem i total tystnad. Det kändes skönt.


//Benner