En händelserik måndag
Idag har jag och Angelo varit i stan för att uppgradera garderoberna inför skolstarten. De gick ganska bra!
De tre första timmarna gick Angelo runt i Stockholm och provade jeans i varenda affär.
Själv fick jag stå utanför provhytten och kallpratade med diverse anställda samtidigt som de langade byxa efter byxa till den jeanstestande killen. Spännande.
Till slut kunde han dock bestämma sig och vi kunde börja handla på allvar.
I övrigt så har jag arbetat hemma i och utanför huset idag då de ska målas lite här och där. P.g.a. vädret föredrog jag arbetet inomhus.
Idag har jag även fått en boll-sponsor till golfen :) 12 dussin bollar för ungefär 7000 levererades hem till oss idag. Nu känner jag presen på mig att börja lyckas i tävlingarna.
David tror på mig för första gången i mitt liv. Känns bra att ha hans stöd.
Nyss hände en jävligt otäck grej! Jag satt här vid datan och talade med diverse individer och utan att jag tänker på de klämmer jag lite löst på näsan. (jag har en sån här näsa som är ganska bra att klämma på eftersom den enligt tullingebor på något sätt liknar en clown-näsa)
Klämmet skulle dock visa sig få förödande koncekvenser. En ström av attackerande näsblod bokstavligt talat forsar ut mitt i mitt skrivande!
Dum som jag är springer jag inte efter papper de första jag gör, utan sitter lugnt och stilla kvar och berättar för alla att jag strax är tillbaka p.g.a. personliga skäl, samtidigt som min vattenkran till näsa forserar ut den röda vätskan.
När jag väl kommer in på toan blir situationen om möjligt värre. Som om de inte vore nog med att jag har känslan av att befinna mig i ett översvämningsdrabbat england, så har någon elak själ tagit friheten att ta de sista på toarullen utan att sätta tillbaka en ny.
Skakandes av illska över den personens handling försöker jag på ett akrobatiskt sätt hitta en toarulle i skåpet samtidigt som jag står med huvet halvt nere i handfatet. Till slut lyckades jag. Skönt.
När jag nu sitter ner i efterhand och tänker tillbaka på den traumatiska upplevelsen vill jag även minnas att de var jag som inte satt dit den nya rullen.. Jag har nu lärt mig en läxa och de var nog sista gången jag glömde de!
//Benner
De tre första timmarna gick Angelo runt i Stockholm och provade jeans i varenda affär.
Själv fick jag stå utanför provhytten och kallpratade med diverse anställda samtidigt som de langade byxa efter byxa till den jeanstestande killen. Spännande.
Till slut kunde han dock bestämma sig och vi kunde börja handla på allvar.
I övrigt så har jag arbetat hemma i och utanför huset idag då de ska målas lite här och där. P.g.a. vädret föredrog jag arbetet inomhus.
Idag har jag även fått en boll-sponsor till golfen :) 12 dussin bollar för ungefär 7000 levererades hem till oss idag. Nu känner jag presen på mig att börja lyckas i tävlingarna.
David tror på mig för första gången i mitt liv. Känns bra att ha hans stöd.
Nyss hände en jävligt otäck grej! Jag satt här vid datan och talade med diverse individer och utan att jag tänker på de klämmer jag lite löst på näsan. (jag har en sån här näsa som är ganska bra att klämma på eftersom den enligt tullingebor på något sätt liknar en clown-näsa)
Klämmet skulle dock visa sig få förödande koncekvenser. En ström av attackerande näsblod bokstavligt talat forsar ut mitt i mitt skrivande!
Dum som jag är springer jag inte efter papper de första jag gör, utan sitter lugnt och stilla kvar och berättar för alla att jag strax är tillbaka p.g.a. personliga skäl, samtidigt som min vattenkran till näsa forserar ut den röda vätskan.
När jag väl kommer in på toan blir situationen om möjligt värre. Som om de inte vore nog med att jag har känslan av att befinna mig i ett översvämningsdrabbat england, så har någon elak själ tagit friheten att ta de sista på toarullen utan att sätta tillbaka en ny.
Skakandes av illska över den personens handling försöker jag på ett akrobatiskt sätt hitta en toarulle i skåpet samtidigt som jag står med huvet halvt nere i handfatet. Till slut lyckades jag. Skönt.
När jag nu sitter ner i efterhand och tänker tillbaka på den traumatiska upplevelsen vill jag även minnas att de var jag som inte satt dit den nya rullen.. Jag har nu lärt mig en läxa och de var nog sista gången jag glömde de!
//Benner
Kommentarer
Trackback
