ThimBenner

Jaha, då var det bara 14 dagar kvar (D.v.s. två veckor) tills den stora dagen!
För er ouppmärksammade personer som inte hänger med i svängarna och inte startat en "countdown" redan, så talar jag om min födelsedag.
Men redan idag var faktiskt en stor dag! Kanske inte 18-årsdags-stort, men nog var det min namnsdag! Nej jag vet, det var varken Andreas eller Benner idag, men faktum är att jag sitter på ett namn till, nämnligen Rolf.
Får be att tacka för ALLA gratulationen jag fått från er ALLA. Eller rättare sagt min pappa och min farmor....
(Angelo och Ghali tvingade jag fram varsit grattis ifrån och dessa två räknas därför inte.)

Dagen till ära skulle firas på stadion där DIF skulle ta emot Kalmar som blivit piskade med 5-0 i två raka matcher.
"Tre säkra pinnar" tänkte jag och log nöjt.
Pappas kompis Johann hade varit så vänlig och fixat gratisbiljetter till oss. tack så mycket för de :)
Tyvärr var platserna inte 100procentigt optimala. Jag och pappa hamnade nämnligen mitt bakom en pelare, som täckte halva planen. Det hela började med andra ord väldigt bra...
Som tur var var det hur som helst inte mycke att se, då dom blårändiga gjorde en av sina mediokraste insatser på länge. Slutresultatet vart 1-3, och skulle egentligen kanske varit 0-3 då Djurgårdens straff faktiskt var otroligt tveksam. Ja jag kan erkänna att Djurgårn varit dåliga och fått mål de inte skulle ha, jag är ju som sagt djurgårdare och vi kan se en match utan att vara sådär äckligt partiska mot vårat lag och faktiskt erkänna saker och ting.
Sämst på planen var Johan Arneng.. Kille lyckades med bedriften att inte göra en enda bra bollkontakt på 90 minuter. Trots att han nog hade flest bollkontakter i hela laget...
Efter ca 15 minuter började pappa skrika om byte och när han i mitten av andra halvlek drog en för lång frispark rann bägaren över. Pappa tyckte då att killen för sitt eget bästa borde fejka en skada och kräva att få bli utbytt.
Efter matchen ville jag vara lite snäll mot Arneng och iaf ge honom 0 getingar (expressen-grej). Pappa å andra sidan krävde minusgetingar.

Min vän Davids grovt nersatta hörsel visade sig idag efter ett läkarbesök bero på en öroninflamation. Skönt då jag nästan började frukta att han drabbats av en obotlig öronsjukdom som skulle göra honom döv, varpå jag skulle bli tvungen att lära mig teckenspråk för att kunna kommunicera med honom och vi skulle behöva kolla på dövnyheter när vi blivit mogna för sådana vuxna program. Jag som dessutom är så dålig på språk... Som sagt; skönt.

//Benner