Gårdagskvällen
Igår kväll var det äntligen dags för en efterlängtad återförening! Jag, David och Viktoria hade inte setts alla tre på ett bra jävla tag och lyckan över att få se varandra igen bara svallade i oss. Eller iaf inte mellan mig och David.. Viktoria hamnade som vanligt lite på sidan om och efter 10 minuter tröttnade hon på oss och gick och satte sig i vardagsrummet med min pappa och kollade på TV.
Vi bestämde oss för att gå på en promenad. Viktoria fick tillbaka sitt glada humör och informerade oss om att hon kunde prata teckenspråk.
"Bra, då slipper vi höra din röst" sa David kyligt.
Viktoria vart sur igen. Den här gången hotade hon med att gå hem och vände på klackarna och började gå tillbaka. Jag och David bestämde snabbt att vi skulle ta en sväng förbi parken där vi tidigare gick i skolan. Vi bestämde även att Viktoria skulle med och gick därför ikapp henne, tog henne i varsin arm och drog med hjälp av våld med oss henne mot parken samtidigt som vi halvskrek "nu ska du med oss till parken!".
Folk i omgivningen granskade oss kritiskt samtidigt som de uppmärksamt bevittnade detta som oundvikligen lär ha sett ut som ett försök till våldtäckt.
Efter ca en timme tillsammans slogs jag nu av en fasansfull upptäckt! David hade snaggat huvet.
Jag försattes i chock-tillstånd och när jag får tillbaka medvetandet befinner vi oss med våra gamla vänner Karin och Josse. Vi snackar farsta-fester, "Chippen" och gamla minnen. Därefter bestämmer vi oss för att återigen gå hem till mig och kollar på film med min pappa.
Jag känner direkt igen mig i filmen och utbrister: "den här har jag sett början på!"
Med tio minuter kvar av filmen känner jag fortfarande igen mig. De visar sig att jag sett allt utom de sista 5 minutrarna, som för övrigt va helt meningslösa.
Pappa hann under filmen med att kalla David för: "en ful jävel" samt "flinto". David tog åt sig.
Efter ett känslosamt farväl satte jag mig och spelade en pokerturnering med 2000 deltagare. Gick dåligt. Därefter somnade jag!
//Benner
